ökade både till belopp och antal. Det är nemligen klart, att då, såsom fallet nu är, täflingsprisen oftast icke läro så stora, att de motsvara risken och kostnaden för kreaturs insändande till mötena, så afhålla sig ganska många, som bo mera afligset från mötesplatsen; att ditföra sina vackraste och dyrbaraste djur. Derföre borde prisen ökas både till storlek och. antal, hvarjemte kostnaden för de exponerade djurens vistelse, under den tid mötet fortgår, icke borde belasta egarne. Särskildt i afseende på belöningar för hästar blir det absolut nödvändigt att flera och större pris hädanefter utfistas, så att ej blott för ridoch. vagnshästar, utan äfven för grö:re arbetshästar — således tre distinkt olika kategorier — prisbelöningar kunna utdelas. Af ganska stor vigt är äfven att en större kontinuitet åstadkommes vid val till ledamöter både i mötenas bestyrelser, som ock till prisdomare, särdeles för kreatursexpositionerna. För att väl ordda ett landtbruksmöte fordras ganska stor förmåga och en viss vana vid dylika bestyr. Af ändock större vigt ärdet att erfarna prisdomare finnas att tillgå, ty endast derigenom kan konseqvens i prisbestämmelserna åstadkommas. Då emellertid icke billigtvis kan fordras att samma prisdomare bestindigt skola på egen bekostnad inställa sig vid landtbräksmötena, så vore det önskligt om till åtminstone några af dessa, som i god tid före mötet borde utses t. ex. af landtbruksakademien, ett visst arfvode kunde beviljäs. i . Önskligt vore äfven att icke, såsom hittills oftast varit fallet, ny sekreterare för hvarje möte. antages. Uppsättandet af mötets förhandlingar tager icke ringa förmåg. i anspråk, och deras blifvande värde. beror helt och ;hållet på sekreterarens skicklighet och erfarenhet att referera dem. Nästan vid hvarje allmänt landtbruksmöte a strider uppstått om hvar det derpå följande mötet borde hållas. Så äfven vid Göteborgsmötet. Komiterade föreslogo hufvudstaden. Mötet bestämde , deremot Carlstad. Det är visserligen berömvärdt att landtmännen inom en provins visa intresse för saken, det att de önska ett allmänt möte inom sin ort; men å andra sidan och hufvudsakligen bör i betraktande tagas ej blott hvad den ena eller andrå provinsen i landtbruksväg har att erbjuda, utan äfven att lätta och beqväma kommunikationer finfias till mötesorten. Man kan också påstå attder förbållandet icke är sådant bör ej heller ett allmänt landtbruksmöte utsättas, Detta yrkande kan måbända vid första påseendet förefalla alltför strängt; men ihågkommas bör likvisst, att vid de stora allmänna landtbruksmötena utgöra dock expositionerna numera hufvudsaken, och vilkoret för att dessa skola bli storartade är, att mötena hållas på sådana ställen, till hvilka expositionsartiklarne genovr bedqväma och billiga kommunikationsmedel i största mängd kunna befordras. Detär äfven påfallande att till sådana ställen skall ock det största antalet landtbrukare, äfven aflägse boende, inställa sig. Troligen skulle det vara särdeles ändamålsenligt, om beslut fattades att åtminstone hvart tredje allmänt landtbruksmöte hölles i hufvudstaden, hvilken genom sina många kommuni kationsmedel eger den lättaste och billigaste beröringen med större delen af riket och äfven med utlandet. DREVET STI AE