beror på tillfälliga omständigheter. Den nu varande aktiesällskapsbestyrelsen har visserli geni vetat att göra mera för stället, än för gjordes under många decennier, men det ä af yttersta vigt att man icke stannar på halfv: vägen, utan, om äfven med offer, går vidar och vidare framåt; dertill kommer, att mar ovilkorligen . måste en. gång på fullt allva vända sin omtanka åt vissa håll, som hitill: blifvit så godt som opåaktade, för att åstad. komma?ett jemnare. samband meållan brunner och det närbelägna Helsingborg och upphäfvs det isoleringstillstånd, hvari Ramlösa ännu befinner sig med afseende på den öfriga verlden. Strängt taget lefver Ramlösa endast ett par månader af sommaren, och då på brunnsgästernas bekostnad; hela den öfriga sommaren, före och efter brunnsterminerna, drager det sig endast ytterst knapphändigt fram och håller oftast på att rentaf dö ut så fort den siste vattendrickaren rest sin väg. Detta kän icke vara i egarnes intresse, men är det icke heller i Helsingborgs... Ramlösa är skapadt till att vara Helsingborgs tilltykt — och en så charmant, som en stad någonsin vill önska sig — men det kan aldrig i sådant afseende uppfylla sin bestämmelse, så länge man ej varit betänkt på att i öfverensstämmelse med tidens fordringar förkorta afståndet bäremellan och staden. Det är förmätet att fordra, att Ramlösa skal! bli hvad t. ex. Fredriksberg är för Köpenbamn, så länge en omnibustur hitut kostar 3 gånger så mycket som mellan de nämnda orterna, så länge en vagn från staden hit kostar Å, 5 eller 6 rdr efter omständigheterna, och så länge man, en gång hit anländ, ej ens kan vara viss på att icke blifva tvungen att spatsera hem till fots. Detta torde vara logiskt. För åtskilliga år sedan änlades en ny väg mellan: Ramlösa. och stora kungsvägen till Helsingborg för att undgå de stora och vådliga backarna på den gamla vägsträckan. Den blef dock ej bättre gjord, än att de flesta genast föredrogo sdet gamla sättet, den föll derefter snart i totalt förfall, har sedan visserligen blifvit litet upphjelpt, men begagnas ej och låter sig knappt begagnas. En bästbana skulle här med stor fördel kunna etableras, hvarvid genast halfva Helsingborg kunde ha råd att dagligen komma ut i gröngräset. För dem, som föredraga att gå en lille tour. som min renspråkiga danska väninna uttryckte sig, kunde utan stor kostnad allder längs landsvägen planteras, och redan detta skulle innefatta en otrolig :förbättring af de nuvazande förhållandena, enär det ej är att begära, att någon menniska för: sitt agrement skall vandra den nakna, arabiska vägen ut till Ramlösa i 35 å 40 graders solvärma. Något af detta tillhörer Ramlösabolaget att tänka på, något tillbör stadens välvisa öfverhet. Öfverhufvud taget torde det knappt i hela riket finnas någon stad, der man så litet som just i Helsingborg tänkt på att göra sina omgifningar trefliga och gästfria förmedelst litet skuggande träd och lummiga promenader. Helsingborg är en figur, som har chevelure tillräckligt, så att det till och med står som en tupe högt i vädret, men för öfrigt till anletets nedra del är bar som en-glatt tallrik. På backarna växer vår Herres välsignelse af alla möjliga träd och buskar, men längs stranden åt alla sidor är det naket som efter en svedjebrand:Jag vet mycket väl att ungefär så ser det också ut omkring. det så berömda Biarritz, men der är det dock närmast derföre att jordmånen verkligen på den hafskusten förbjuder all vegetation; här kan alldeles icke samma argument gälla, och för öfrigt äro vi svenskar icke i samma grad som sydfransmannen, vana vid att blifva lefvande stekta. Vare detta tillsvidare att fundera litet öfver! fiOch nu till annat. Se här ett litet brunnsäfventyr från vårt kungligt svenska Biarritz: För ett par dagar sedan ankommer till brunnen en vacker qvällstund en vagn, hyrd) på Hötel Mollberg i Helsingborg, med tvenne passagerare. Det var ett par hyggliga unga män, i temligen utländskt klippta sommardrägter, gula handskar, panamahattar; de tycktes sinsemellan tala franska. Sedan de bållit med ekipaget utanför stora hoiellet härstädes, stego de ur och begåfvo sig på vinst och förlust inåt parken för att se sig omkring, dervid en och annan brunnsgäst af etnologiskt intresse smög sig fram till vagnen för att af den medföljda resebetjenten taga kännedom om hvilka dessa begge underdjur egentligen månde vara. Betjenten kunde ej lemna: synnerligt besked, dock trodde han sig veta, att den ene af herrarne skrifvit sig i boken, på värdshuset som en — Åpogiel eller något ditåt. (1) SA postelb? Detta namn eiler denna titel satte genast alla kloka hufvuden i verksamhet för att gissa huru dermed kunde hänga samman. Åttherrarne i fråga icke vore nåsra apostlar, var så mycket mera klart, som de kommit till brunnen åkande och ej med apostlabästar; att heia apostel ansågs i våra jagar omöjligt (till och med en prest måtte ju skämma sig!). Kanske dock en ,vicaire tpostoliquen, kanske hr Studach? Men dertill sågo de begge alltför unga och i sanning oprelatensiska. ut. Ah — jag har det! utf LA LR fak Jr Ib pr Då KR RR VR ÄR VE srast ändtligen en i högen, det är Kin ochå ingen apostel, det är — grefve de Postel.n ÖOch hvem är då orefve de: Pastel 2,