jag henne. vredgas. och taga parti emot mig: Då jag gick, bevärdigades jag ej med:den ringaste helsning, och jag drog deraf den slutsatsen. att hon bedömde mig orätt och att hennes finkänslighet funnit sig sårad. Emedan hon förlorat ;den dyrbara infattningen af beskyddare och vänner, gjorde det mig ondt att hon skulle tro sig förnärmad. Emedan t.on var fattig, ansåg jag mig pligtig att visa henne mera grannlägenhet än fruntimmer vanligtvis äro värda och derföre har jag förspillt min eftermiddag, gåttoch frusit flera timmar här utanför och beqämat mig till att göra ursäkter, något som ej ofta händer mg. Men i stället för den qvinliga, vänliga flickan, som i går frapperade: mig, står en småaktig, beräk ande verldsdam för mig, nog egenkär för att tro det jag blifvit så berusad af hennes behag, att jag ämnat göra mig löjlig och behöfver spisas af som en efterhängsen kurtiBÖr.n käEmilia stod som fallen från skyarna. Hvarje ord sårade henne, men kunde ändå ej vederläggas; hon teg, ehuru tårsrne stego henne i ögonen af förtrytelse. Ni finner att jag är ingen smickrare, men heller ingen narr. Jag gick upp för attsäga er, det jag i går ej kom för er skull, och att ni inte har det minsta skäl att anse er för-. närmad af min inblandning i Johanssons bekymmer. Han är en smula: enfaldig, men trogen och; tjenståktig. och har-i många år Varit min bästa både tjenare och vän. Om han eller hansson lider nöd, så är det min skyldighet, likafullt som min önskan, att hjelp: allt hvad jag kan, och om hans vänner, elle: välgörare, eller :-hvad ni nu: vill räkna er till för klass, vill sätta förtroeide till mig och anlita mig då det behöfs, så står jag till tjenst — det var hvad jag gick upp för att söga. Vill ni ändå finna erfförolämpad,;så )