snömassan, som lyckligtvis till det: mesta bar mig sjelf; under det hästen, genom att resa sig på bakfötterna, hoppande hjelpte sig fram. Men då det stundom bär ner med häst och mig på en gang, så att jag ej kunde medfölja den hoppande hästen, var jag flera gånger i fara att komma änder honom, Sålunda färdades jag , mil. Vid ett hemman, som jag passerade förbi, körde man obehindradt gödsel med släde. Den på höjderna och fjellen boende Finnallmogen saknar förmåga att inse behofvet af vägar, som ordentligt underhållas. och har, ehuru försvenskad den nu är, dock i arf från förfädren ett starkt begär att afsöndra sig från den så kallade Bygden, hvars innevånare den -ej gerna ser komma upp till sig. Svenskbygden i samma härad ser sin fördel vid att inga vägar göras på Finnbygden, emedan det kostar penningar, och tycker sig hafva nog, då den fått sitt eget behof i den delen fyldt. Af olika bevekelsegrunder stretar man derföre ihärdigt emot från båda sidor — och urfjell blifva för alltid urfjell, tilldess auktoriteterna och regeringen mellankomna. Nu — den 8 Juni — sluta vi här på fjellen vår andtid, och den förstsådda säden är redan grön. —— — Med följande ord inleder Wexziöbladet sin anmälan af inbjudningen till subskription för Garibaldi och Sicilien: På annat ställe i bladet intaga vi det upprop till svenska folket, som i dessa dagar utgått från en del representanter inom borgareoch bondestånden, att med penningebidrag till inköp af kanoner och ammunition understödja det stora och upplyftande frihetsdrama, som nu spelas i södern af Europa. Den oss tillsända anteckning-listan finnes från och med i dag utlagd i hårvarande bokhandel, dit vi hänvisa alla dem, som med tillfälle till en större eller rirgare uppoffring känna sina hjertan klappa för Siciliens strid om sina heligaste rättigheter och för Italiens Gideon, den ridderlige Garibaldi, att inom utgången af denna månad lemna sina bidrag. Aldrig var en uppresning mera rättmätig än den, hvars trefärgade fana sannolikt redan fladdrar på Palermos citadell; ty de förbrytelser, som drefvo sicilianarne till uppror, öfvergå i omensklig grymhet allt hvad vårt civiliserade århundrade har att uppvisa. Neapel och dess omgifning piskades med gissel, men Sicilien med skorpioner. Odjuret Maniscalco, sin trolöse och tyranniske herres värdige tjenare, har på den olyckliga ön tillåtit sig gräsligheter, som sedan barbariska tidsåldrar sakna sin like och dem pennan knappast förmår skildra... Genom hunger, mörka fängelsehålor och tortyr tvingades menniskor till bekännelse af egoa eller andras politiska brott, om hvilka: de ofta ingenting visste. Nederländerna och Grekland uppreste sig med framgång mot ett långt menskligare förtryck än detta. Siciliens ädla folk, det minst revolutionärt sinnade af alla, men nu drifvet till höjden af förtviflan, skall med Europas bistånd och välönskningar efter allt menskligt förutseende lyckas i sin kamp för oberoende och sjelfbestånd. Må blott biståndet icke för länge låta vänta på sig! — Landskrona Tidning yttrar med anledning af samma inbjudning: En uppmaning om hjelp och bistånd har utgått till alla frisinnade nationer, ett fop från Siciliens ädla folk, som i närvarande ögonblick kämpar en kamp på lif och död mot sin hjertlöse: förtryckare, Neapels konung. Den store fosterlandsvännen och frihetshjelten Garibaldi, i spetsen för uppresningen, har vunnit seger efter seger och tyckes nära sitt mål: öns oafhängighet; men tyrannen har ännu makt — och lyckan är föränderlig. De tappre patrioterna skulle, öfverlemnade åt sig sjelfve och sina egna resurser, under en fortsatt strid möjligen blifva i saknad af de vigtiga bjelpmedel, hvarförutan framgången i de flesta fall uteblir för äfven den mest hjeltemodiga arm6. Vi hafva sett Grekland, Polen, Ungern falla; ty andra nåtioner sände dem endast deltagandets suckar, uppmuntringar och förhoppningar; intet vidare. Att skänka sympati och välönskningar är godt, men ej nog; man måste göra mer. Hvarje folk har haft sin mörka tid; om genom Försynens nåd en ljusare och lyckligare blifvit det beskärd, är dess pligt att tänka på sina bröder. Sverge har äfven haft sin tid af förtryck; det glömmer ej Engelbrekt, Sturarne och: Wasa; det måste känna sitt hjerta slå af längtan att med verksam hand, så långt dess förmåga sträcker sig, bispringa dem som befinna sig i samma belägenhet som det varit sjelf en sång. Derföre handling! Många fattiga händer unna sammanbringa ett relativt stort belopp; och detta kan användas, blir väl äfven användt till anskaffande af det slags näktiga vapen, vårt Iand företrädesvis producerar. De enskilta bidragen behöfva 2j vara betydliga. Hufvudsaken är att alla, hvar i sin mån och efter sin förmåga, behjerta och verka ör den goda saken. — Sälvesborgsposten slutar en artikel öfver ställningen på Sicilien med följande ord: Den italienska nationalförsamlingen har vändt sig ill de frisinnade i alla länder med anmodan att bilda komiter för insamling af penningar till vapen och ammunition, af hvilket allt det förtryckta, utsugna och plundrade Sicilien är i såknad och således äfven urståndsatt att, oaktadt det störstå hjeltenod och fosterlandskärlek, kunna med önskad framsång bekämpa sin mäktige förtryckare, en uppmaning, som ofelbart träffar genklang i alla svenska röst, alldenstand den nu pågående kampen är en mensklighetens strid mot barbariet och gäller alla änder och folk. Heder derföre åt de aktade medborgare, som genom utfärdandet af inbjudningen tasit initiativet att gifva den svenska känslan riktning ch utvägar till handling, KEEL RARE NS 0 0 oo RR RR AE