Fa JB TT RB VAR FY PPRGA -URET SIRTID sannskyldiga nytta iakttages, ifall statsrådets ledamöter utan synnerliga och utomordentliga skäl tillråda H. Maj:t konungen att förläna adelig värdighet åt någon individ, och sådana utomordentliga skäl, enligt mitt förmenande, icke förefunnits vid förlänandet af adlig värdighet åt landshöfdingen i Wermlands län m. m. hr H. F. Oldevig, bruksegaren B. de Marg, ryttmästaren P. Möller, bruksegaren T. L. Bohnstedt och godsegaren E. C. D. von Rewentlow, alla den 4 Maj upphöjda i adeligt stånd, så anser jag mig pligtig såsom svenskt folkombud att påkalla höglofliga konstitutionsutskottets granskande uppmärksamhet åt statsrådsledamöternas handlingssätt uti ifrågavarande fall. ätRegeringsformens 37 innehåller: Konungen eger att i adeligt stånd upphöja män, som genom trohet, tapperhet och dygd, lardom och nitiska tjenster gjort sig af konungen och riket synnerligen förtjenta. Den -ifrågavarande majestätsrättigheten utsträcker sig således icke till upphöjande i adeligt stånd af sådane män, som ,icke gjort. sig synnerligen förtjenta af konungen och riket genom de uppgifna egenskaperna: trohet, tapperhet och dygd, lärdom och nitiska tjenster. HOm ledamot af statsrådet tillrådt konungen att i adeligt stånd upphöja någon, hvilken blott såsom en vanlig god medborgare och i vanlig grad, men icke synnerligen, det vill säga utomordentligt och i mer än vanlig grad, gjort sig förtjent om konungen och riket, så hade således denne statsrådsledamot tillrådt konungen något, hvartill majestätet icke eger grundlaglig rätt, det vill säga tillrådt en öfverträdelse af grundlagen, så mycket betänkligare, som genom densamma den högsta och heligaste af medborgerligt politiska rättigheter, den att deltaga inationens lagstiftning och beskattning, skänktes såsom ett sedermera sjelfskrifvet ,prerogativ icke allenast åt den af den kungliga nåden omhuldade personen, utan äfven åt hans afkomlingar i de. senaste leder, Ett sådant rådslag vore utan tvifvel hemfallet under regeringsformens 106. Jag kan icke se annat än att vid ifrågavarande rådslag den 4 innevarande månad just en sådan grundlagsöfverträdelse blifvit af konungens rådgifvare tillstyrkt. Ty åtminstone såvidt mig är bekant och såvidt jag kunnat vid samvetsgranna efterfrågningar vinna upplysning, har ingen af de vid nämnde tillfälle i adligt stånd upphöjda gjort sig förtjenta af konungen och riket genom annatän medborgeriig dygd och troget nit i vanlig mening. Hr Oldevig har, säges det, i många år tjenat konungen och riket nitiskt och troget såsom embetsman; men huru många anpdra embetsmän hafva icke gjort detsamma? Till. den svenska embetsmannakårens heder måste .man medgifva, att dess allra flesta medlemmar förtjena samma loford och erkännande. Hr Oldevigs förtjenster om konungen och riket äro således af vanlig grad och böra icke rättvisligen och utan tillbakasättande af.de flesta andra embetsmäns förtjenster kunna betecknas såsom synnerliga eller framstående framför de öfrigas. Arr de Marg, Möller och Bohnstedt äro be tydande industriidkare och bafva med nit och skicklighet 1 det allmännas tjenst egnat sig åt tillfölliga uppdrag, som blifvit dem anförtrodda. Men huru många medborgare, som egnat sina krafter och sina kapitaltillgånga: åt en stor industriel rörelse, hafva icke understundom ryckt någon tid undan från sitt enskildta förvärf för att i samhällets uppdrag verka för allmänt väl? Och gör ioke ofta den mindre industriidkaren, ledaren af en in skränktare rörelse, en jemförelsevis större och för honom vida kännbarare uppoffring, då han för det allmännas tjenst lemnar sin enskilds verksambetskrets, som behöfver hans direkt: medverkan, än den; som har sina företag ordnade i stor skala och derföre behöfve: egna dem blott en öfvervakande och i allmänhet mycket mindre tidsupptagande upp: märksamhet? Fullkomligt lika mycket, son: hrr de Marå, Möller och Bohnstedt, hafva således, enligt min tanka, många andra medborgare i jemförlig och äfven ringare ställning gjort sig förtjenta af konungen och riket. och jag kan derföre omöjligen finna, att de ifrågavarande nu i adeligt stånd upphöjd: tre individerna gjort sig synnerligen eller utomordentligt utmärkta. Hvad beträffar godsegaren von Rewentlows förtjenst, saknar jag om bonom all annan kännedom än satt han för jemförelsevis få år sedan inflyttat till riket från Danmark och här nedlagt sina kapitaler i ett jordegendoms köp, som skall hafva. gifvit honom en betydlig vinst, hufvudsakligen derigenom att ha: åter bortsålt för betydligt högre pris, än det till hvilket han sjelf verkställt inköpet, under godset lydande. mindre hemman. En sådat förtjenst har sitt stora värde för honom sjelf; men att den utgör någsa synnerlig förtjenst ora konungen och riket i grundlagens mening. kan åtminstone jag icke inse. Det kan visserligen vara en fördel iör vårt kapitalfattig: land att utländska kapitalister här nedsätta sig; men derföre må de åtnöja sig med den afkastning, som kapitalet gifver. Skall en sådan fördel köpas genom berättigande åt dessa utländningar att utöfva mera inflytande på våra lagar och våra beskattningsbeslut än infödde svenske. män i allmänhet åtnjuta, så köpes sannerligen kapitalet för dyrt. Ingen svensk med känsla för frihet och medborgarerätt skall kunna erkänna sådana förtjenster såsom giltiga för en persons erhållande a! riksdagsmannarätt för sig och efterkommande. Svenske mäns jemlikhet är alltid, huru fattiga de än må vara, mera värd än -utländningars kapitaler. : Jag har likväl icke så mycket velat fästa höglofliga utskottets uppmärksamhet på den undlagsöfverträdelse, som vid ett strängt fasthållande af grundlagens oförtydbara ord och klara mening kar förefinnas uti det ifrågavarande rådslaget, helst det är möjligt att de i adligt stånd den 4 Maj upphöjda individerna hafva inlagt förtjenster, hvilka: för mig ss: 1 20 som icke fastmer nå det aenliot — — ——