andra utvandringen begynte så fort Garibaldi landsteg. Mera än halfva befolkningen anses nu ha öfvergifvit staden. Byarne 1 trakten äro så öfverfyllda, att många menniskor ej fått rum i dem, utan måst kampera på fria fältet. Hvar och en känner i luften att ett nytt utbrott kan inträffa när som helst, och efter den efarenhet, som inhemtades under Påskveckan, vill ingen en gång till utsätta sin familj för råbeten och sin egendom för snålheten hos n soldatesk, som man vet eadast väntar på tillfälle för att plundra och begå allt slags öfvervåld. De här vidrörda uppträdena under påsken skola 1 korthet omtalas. Någon tid före påskdagen gick ett rykte att en uppresning skulle ske påskdagen, men ingen annan-än de civila och . militära myndigheterna fästade sig dervid. Påskdagen var hela staden i rörelse och fyllde alla gator, men utan. ringaste oordning, alldeles som alla andra vackra påskdagar. Omkring kl. 2 såg man en hop tvetydiga personer, af hvilka åtskilliga voro lössläppta straff-fångar, springa omkring och skrika samt försöka ställa till oreda — som man i staden trodde, i ändamål att bereda auktoriteterna tillfälle att vidtaga några kraftåtgärder, till. hvilka eljest saknades all anledning. Måhända lyckades det att åstadkomma något tumult på de mindre gatorna, men på hufvudgatan — Fernanda — förekom bestämdt icke ringaste tillstymmelse till oväsende, utan personer stodo lugna på sina balkonger och sågo på hopen nedanför, då plötsligt starka militärpatruller uppträdde i sällskap med polisen för att rensa gatorna. Då soldaterna mötte det passiva motstånd, som folket alltid gör vid sådana tillfällen, började de skjuta, först upp i luften, så att de, som stodo på balkongerna, lupo större fara än de, som voro på gatan, och som skotten egentligen skulle gälla. Allmän förskräckelse uppstod;.och hvar och en skyndade hem eller till första plats, som erbjöd något skydd. Härvid blefvo dock 10—13 personer dödade eller sårade. Flera soldater lära också af misstag ha skjutit ihjäl hvarandra. Aftonen förflöt . lugnt nog och likaså annandagen intill qvällen, då oförmodadt gevärseld hördes inne i staden och kanonskott utanför den. Åter mycken förskräckelse! Starka patruller tågade utåtsgatorna, skjutande upp mat balkongerna, som finnas på de flesta större hus. Märken ef er kulorna synas änna öfverallt på husväggarne å stora gatan. Midt emot rummet, der jag sitter och skrifver, synas märken af elden från en pluton af 30—40 soldater, som hade sett ljus i ett fönster om natten. Detta ljus var lampan i ett rum, der en tolfårig gosse låg sjuk. . Uppskrämda, väntade alla otåligt någon förklaring öfver detta besynnerliga förfarande. Den kom följande morgon i en häftig kungörelse från befälhafvaren öfver garnisonen, general Russo, som påstod att man från balkongerna hade skjutit på soldaterna och tillkännagaf att han hade gifvit dessa tillåtelse att plundra staden, derest sådant skedde omigen. De främmande maktcrnas konsuler, med den engelske och den franske ispetsen, hade en sammankomst för att uppsätta en kraftg protest till befälhafvande generalen. När de skulle begifva -sig till honom -med protesten, måste de begära skyddsvakt, emedan ve i alla gathörn stötte på patruller, färdiga att skjuta på hvem som helst. Fastän stadens invånare förbundo sig att hålla. sig stilla; derest de icke blefve -anfallna, fortfor skjutandet äfven den nästföljande qvällen. Slutligen blef proklamationen återka lad i följd af konsulernas åtgärd. . Man kan icke tro annat än att det var myndigheternas afsigt att framkalla en uppresning, helst 200. soldater hade på förhand blifvit i båtar hemtade från Reggio. Söm inga främmande . örlogsfartyg finnas i bamnen, förbyras utländska Kofferditartyg för ända till 150 rdr rmt om dagen af personer, som vilja hafva dem att fly till i händelse af behof. Jag skall. nu säga: några otd om folkets sinnesstämning. Jag harsett grekernas hat mot. turkarne, italienarnes och andrastammars mot österrikarne samt oviljan hos många andra folk i enahanda ställning, men aldrig har jag sett någonting liknande det inbitna hat, förakt och afsky, hvarmed allt neapolitanskt och :om står i något samband med styrelsen här betraktas bäde af högre och lägre. Ingen döljer detta; tag en vägvisare, så talar han om det; åkaren, som skjutsar en, gör spektakel af och ser argt på passerande neapolitanska soldater; uppassaren på hotellet lägger embargo på en för att få gifva luft åt sin förbittring. Hos de högre klasserna faller detta till den grad af sig sjelf, att-de aldrig göra sig mödan att uttrycka sitt hat, utan anse det för en naturlig sak, och de tala endast om utsigterna för Garibaldi, om när ban skall kunna taga Palermo samt befria Messina och det öfriga af ön. Ingen tänker på möjligheten att han skulle misslyckas; folket tycktes så väl känna och så djupt förakta de neapolitanska trupperna, att det tager Garibaldis framgång för gifven. Hvad denna stad beträffar, skulle några hundra raska karlar kunna rensa den på en natt; men hvaroch er vet att det blott skulle hafva till följd trup pernas reträtt till befästningarne och staden: bombarderande. Derföre hålla sig alla still: och afvakta hvad vesterifrån komma skall.