JOSEF GARIBALDIS MEMOIRER), utgifna af ALEXANDRE DUMAS 3 p pu 22 FE Skaldinnan.):E 5 i. Jag vandrade under dylika betraktelser till en estancia (arrendegård). Jag fann en ung qvinna ensam hemma; det var hustrun till capitaz (arrendatorn). Hon kunde ej på eget ansvar utan mannens samtycke sälja eller iemna ut en oxe; jag måste således afbida hans-återkomst. Det var dessutom sent och lät sig ej göra att föra kreaturet ned till hafyet förrän följande. dagen. TTDet finnes ögonblick i lifvet, af hvilka minnet fortlefver och så till sägandes förstoras, alltefter som de afägsna sig, så att, hvilka händelser än för öfrigt må ha tilldragit sig deri, detta minne hårdnackadt bibehåller den plats, det deri en gång intagit. — Jag skulle midt i denna ödemark finna en ung. qvinna med god uppfostran, gift med en haltvilde, en skaldinna; som kunde Dante, Petrarca och Tasso utantill. När jag uttömt hela det lilla förråd af spanska ord, jag då kunde, blef jag angenämt öfverraskad af att höra hennesvara mig på italienska. Med ett behagligt sätt bjöd hon mig sitta ned, medan jag afvaktade hennes mans återkomst. Under samtalet frågade mig min värdinna, om jag kände Quintanas poesier; och då jag gaf ett nekande svar, gjorde hon mig present af ett band af dem, yttrande, att hon gaf mig dem;.på det att jag för hennes skull skulle lära mig spanska. Jag frågade henne då, om hon ej sjelf skref vers. Huru vill ni väl begära, svarade hon, att man ej skulle bli poet, då man vistas i en sådan natur? Och utan att låta bedja sig, uppläste hon 5 Se A. B, n:o 130, 132—137,