STOCKHOLM den 11 Juni. Det ytterst bedröfliga skick, hvaruti hufvudstadens, och vi förmoda äfven flertalet bland våra öfriga städers, sundhetspolis befinner sig, hår i vårt minne återkallat, att K. M:t för elit par år sedan förordnade en komitå, som fick i uppdrag att afgifva förslag till allmänna sundhetsförhållandenas ordnande: Komiterades uppgjorda förslag i ämnet aflemnades: till ecklesiastikdepartementet redan i Juli månad förlidet år, hvarefter detsamma till sundhetskollegium remitterades, för att undergå granskning. I derpå följande December månad återställde kollegium förslaget jemte dervid gjorda auvumärkningar, hvilka egentligen voro riktåde mot vissa detaljer uti förslaget, men icke mot detsammas hufvyudgrunder. Emellertid har ecklesiastikministern sedermera icke vidare tagit ringaste befattning med den så ytterst vigtiga frågan, och ingen aaledning förefipnes numera att antaga, det proposition i ämnet skall till nu församlade ständer inkomma. Det är således påtagligt, att ytterligare 4 å 5 år skola förflyta innan en af behbofvet högt påkallad lag rörande allmänna sundhetsvården kan emanera, hvarunder det bedrötliga oefterrättlighetstllståndet får fortfara. Vi anmärkte för några dagar sedan, huru vid Munkbron, Flugmötet och Kornhamn upplag af orenlighet samlas och förpestar luften, . utan att sundhetspolisen dervid något åtgör. Knappast någon plats af hufvudstaden finnes, der icke nämnde polis, förutsatt att-en sådan verkligen funnes till, skulle hafva. ett vidsträckt fält för sin verksamhet. Förbises bör dock icke, att då, såsom här ofvan ådagalagts, regeringen sjelf visar så ringa intresse för att befrämja ett bättre ordnande af de allmänna sundhetsförhållandena, är det om icke ursäktligt, åtminstone förklarligt att sundhetspolisen i allmänhet är bristfällig. Högsta chefer för nämnde polis i hufvudstaden är öfyerståthållaren, hvilken äfven är ordförande i drätselkommissionen; men detta oaktadt vill det nästan synas som skulle dessa begge myndighetet alldeles icke känna till hvarandra. Drätselkommissionen gör och 1åter så som den behagar: slår döförat till för alla anmärkningar, förklarar dem obefogade och räknar sig nästan till en ära att vara så antediluviansk som möjligt. Öfverståthållarer gör sammaledes. Ett eklatant bevis derpå var då öfverståthållareembetet, i anledning af grefve Sparres klagan öfver olagliga inkräktningar å Mälarens utlopp, icke blott ogillade denna klagan, utan derjemte lemnade oriktig besvärshänvisning, så att grefve Sparre särskildt deröfver måste anföra klagan. En annan, ganska betecknande omständighet erinra vi Oss just nu. Troligen finnes ingen hufvudstad i Europa — Konstantinopel undantagen — der hvar och en, som vill och har råd att bygga, får uppföra boningshus så efter sitt eget tycke och med åsidosättande af alla reglor för sundhet, som i Stockholm; också får man se boningshus, flera våningar höga, uppföras med fagaderna så nära intill hvarandra på de trånga gårdstomterna, att dessa i ordets fulla bemärkelse förvandlas till brunnar, i hvilka knappt en solstråle hittar vägen och luftvexling sällan eger rum. Detta byggnadssätt är tillåtet, änskönt det i högsta grad befrämjar osundhet. Ingen embetsmyndighet har något att !eremot invända, allenast den, som bygger, noggrannt iakttager att framlägga till gillande en ritning, som företer en någorlunda vacker eller dräglig fagåd åt gatan. Det yttre utseendet är nemligen hufvudsaken. Med inredningen, med utrymmet på gården, med luftvexling är icke alls noga. Icke heller detta, i sanitärt afseende ytterst skadliga förhållande hat hindras, utan fortgår i allt större skala, just emedan ingen lag finnes, som ovilkorligen bjuder att det sanitära skall tagas i betraktande, då boningshus uppföras, och de som bygga blott med hänsyn till den blifvande inkomsten af hyresgäster, men icke bry sig om huru pass sundt dessa skola bo, äro säkerligen ganska tacksamma derföre att. br ecklesiastikministern låter -det dumma lagförslaget — som äfven innehåller stadganden buru sunda bostäder skola uppföras — ligga ovidgjordt så länge som möjligt.