i afseende å den af vissa kronoskattegatehus-lägen heter till kungsgården: Hjelmshult utgående arbets skyldigheten, göras framställning derom att, efte skeende undersökning, skälig nedsättning i arbets skyldigheten må medgifvas dem af ifrågavarandi gatebusegare, som dermed befinnas vara alltför hård betungade. i N:o 119. Tillstyrker bifall till Kongl. Maj:ts pro position, angående indragning till kronan af det krono fogden i Gatlands läns södra fögderi på lön anslagn: bostället Luxe i Burgs socken, mot kontant ersätt ning till boställsionehbafvaren. LÖRDAGENS AFTONPLENUM. Ridderskapei ooh Adeln. Konstitutionsutskottets memorial n:r 24, med för. slag till ändring i regeringsformens ech riksdagsord ningens föreskrifter om riksstyrelsens förande i visss fall m. m. blef först föredraget. Utskottets afstyrkande af K. M:ts proposition i detta fall, bifölls på yrkande af frih. Paykull och frih. R. Otderström och utsköttets förslag förklarades hvilande till nästa riksdag. Samma utskotts memorial n:;r 32, med förslag till ändring i 14 3 mom. riksdagsordningen, förklarades hvilande, på yrkande af frih. R. Cederström, hvilken förklarade sig hafva blifvit af misstag antecknad som reservant. Ekonomiutskottets betänkande n:r 93, afstyrkande väckta motioner i fråga om förändring uti sättet för auktioners hållande i städerna samt om nedsättning af auktionsprovision, väckte någon diskussion, uti hvilken frih. Creutz önskade återremiss, emedan uti åtskilliga städer en ganska godtycklig beskattning i detta fall uttages. Grefve Lagerbjelke önskade bifall till utskottets förslag, hvilket också blef ståndets beslut. Samma utskotts betänkande n:r 96, i anledning af väckt motion om att lagstadd dräng, som till båtsman antages, måtte genast komma i åtnjutande af lön och rättigheter såsom båtsman m. m., bifölls på rkande af grefve Lagerbjelke, hr Hjärne och grefve Tiljenkrania, hvilka ansågo att båtsmannen måtte hafva samma rättigheter som den indelte soldaten. För afslag talade hrr Skogman och Printzensköld, emedan den fördel som härmed afses, snarare torde komma rotehållaren än båtsmannen tillgodo. Samma utskotts betänkande n:r 97, tillstyrkande upphäfvande af de stadganden, enligt hvilka båtsman, sedan han i tjenst inträdt, förverkar sin lön till amirälitetskrigsmanskassan, bifölls utan diskussion. Samma utskotts betänkande nir 99, afstyrkande väckt motion, att sökande till musiklärareplats vid lägre elementarläroverk eller orgelnistbeställning, skall förete betyg om examen inför kongl. musikaliska akademien, blef på yrkande af hrr O. v. Knorring och F. v. Scheele till utskottet återremitteradt, i syftning att utskottet måtte tillstyrka bifall till motionen, såsom i hög grad vigtig för den musikaliska undervisningen i landet samt för kyrkosången och för orgelverkens vård. Samma utskotts betänkande n:r 101, tillstyrkande väckt motion dm upphäfvande af förbudet för gemenskapen att gifta sig utan vederbörande befäls vamtycke, blef derefter föredraget. För afslag å detta betänkande yttrade sig hr O. von Knorring, grefve Liljenerantz och friherre R. Cederström, hvilka insågo ett sådant stadgande helt och hållet onödigt och skadligt. Grefve Liljenerantz ansåg utskottet hafva gått särdeles rabulistiskt tillväga uti sitt tillstyrkande, samt trodde det bättre att dylika äktenskap hindrades än att de befrämjades. Friherre Cederström utgick från den förutsättning attett faderligt och sonligt förhållande egde rum mellan befälet och soldaten, och då behöfdes icke stadgandet. FriBerre Creutz önskade bifall till utskottets försläg, såsom hvilande på grunden af fullkomlig rättvisa. Om soldaten skall ega befälets bifall till sitt äktenskap, så böra också officerarne och alla andra samhällsmedlemmar dertill begära tillstånd af dem, som stå öfver dem. Hr v. Qvanten talade också för bifall och atsåg soldatens giftermål icke bafva det ringaste med; militärtjensten att göra, utan tillhöra hans ensKildta lif. Ansåg det besynnerligt att vilja göra inskränkningar i dens medborgerliga rättigheter, som vågar så mycket för fäderneslandet som soldaten. Hr Printzenskjöld ansåg att friherre Creutz genom sina vid denna riksdag väckta motioner sökt att upplösa och undergräfva alla religiösa och moraliska samhällsband, och önskade afslag på betänkandet, i det han beklagade att utskottet varit så lättsinnigt, att det kommit till ett sådant resultat. Hr Hjärne yrkade äfven afslag och åberopade sin 16-åriga erfarenbet som kompanichef vid indelt regemente. Den indelte soldaten gifter sig vanligen vid unga år, och ser han bra ut, så får han snart flera qvinliga friare, som oftast. äro 15 ä 20 år äldre än han. Det är derföre nödvändigt att kompanichefen har makt att hindra soldaten från att uppfylla ett i obevakadt ögonblick gifvet löfte till en qvinna af ofta mindre god frejd. Talaren visste många fall, då soldaten varit tacksam, om han kunvat få ett skriftligt förbud för giftermålet. Friherre Creutz uppträdde ännu en gång för att vederlägga motståndarnes yttranden, hvarpå betänkandet af ståndet förkastades. Statsutskottets utlåtanden n:r 112, afstyrkande väckt motion om inrättande af en lånebank för jordbruket ; n:r 113, afstyrkande väckt motion om anslag till upprättande af hydrografiska kartor, och n:r 114, afstyrkande väckt motion om anslag af statsmedel till befrämjande af täckdikning, biföllos utan diskussion. Samma utskotts utlåtande nr:r 115, angående bestämmande af resekostnadsersättning för de deputerade vid kröningen i Norge, föredrogs derefter och bifölls, sedan hr von Francken förklarat det föreslagna. beloppet alltför litet och begärt att få detta antecknadt till protokollet. Sammansatta statsoch ekonomiutskottets betänkandeh t:r 12, afstyrkande väckt motion om lindring i rustningsskyldigheten, bifölls, och n:r 13, i anledning af återremiss af betänkandet n:r 6, lades till handliogarne, hvarefter ståndet åtskildes klockan omkring 9. 5 : Borgareståzdot. Skjutsfrågan. Vi återkomma enligt löfte tiil en redogörelse för den öfverlö; going, som i förliden onsdag egde rum i borgarståndet, ängåedde 1:stå punkten i stats: och ekonomiutskottets. utlåtande i detta vigtiga ämne. Denna första punkt innefattade sjelfya hufvudprincipen i utskottets förslag och tillstyrkte rikets ständer att beslota, all gästgifveri-; hålloch ressrvskjuisen samt. postskjutsen skiljas från jordbruket och öfvertagas af staten. ö Hr Wallenberg bade tid efter annan sett jorden befrias från åtskilliga densamma åliggande servituter, men något så snabbt steg i denna riktning, som det nu ifrågasatta, hade likväl bitintills icke blifvit nttaget. Att på det föreslagna sättet öfverfytta hela REG besväret på staten och föranleda upprättänt en betyädtig tjenstemannakår för ordnande och kontrollen äf skjutsväsendet, fann tal. i hög grad betänkligt och ledande till oberäkneliga kostnader. Resultatet skulle blifva detsamma som vid det ifrågasatta öfverlemnandet åt staten af väghållningsbestyret: alla de, som förut deltagit i detta bestyr, skulle fortfara att betala för detsamma, men dertill alla andra, som förut derifrån varit befriade, äfven drabbas af utgifter för detta ändamål. Och ofsaketi? Jo, medan jördbtukaren kunde, när han ptekte en grop i sin de vid lagligt tillfälle och med ringa köstnad låta påföra ett par lass grus, skulle deremot hvarje sådan reparation, om densamma ålåge staten, göra det nödvändigt att med stor kostnad och många omgångar sätta i rörelse en stor statsinstitution. Påståendet derom, ati NÅGON läglig ormmn då fxå datta ÅAliganda icka f.n. od