kiska oket. De missnöjda folken ha följt och skola följa detta konungarnes föredöme. Södra Italien sör nu icke annat än hvad Grekland, Belgien, Spani n, Lombardiet, Romagnan och hertigdömena ha gjort förut. Hvarje gång en makt varit besvärad af oriättvisa traktater, har den våldfört dem, och sterrike icke minst. Frågan är den: Skall man vänta tills hvarje folk skaffar sig sjelf rättvisa genom skakuingar, revolutioner och smärtsamma slitningar, eller bör man icke hellre gå öfverenskommelsens väg och fredligt afhjelpa det svåra Onda, som gnager oss och beröfvar oss all säkerhet? Så länge denna: grundfråga är oafgjor. skall Europa lefva i ständig oro och sluta med att i kriget söka en lösning, som det ej ernått på annan väg. Denna lika falska som farliga ställning har framkallat preussiske regentens tal. Men hvarföre hyser Tysk:ani farhåga i afseende på den del af dess gränser som fordom tillhört Frankrike? :Emedan det känner att eganderättshandlingarne äro behäftade med ett grundfel; att det icke har laglig besittningsrätt, att inen rätt kan stödja sig på våld och maktmissbruk. Må således det rätta vinna en fredlig seger, må det öppet erkännas att orättvisan skall bli utplånad och oron upphöra! . Det är e1 dårskap att tro, att folken glömma oförrätter som de lidit. Ett folk sträfvar åt sina naturliga grinser, såsom vattBet -oupphbörligt sträfvar att komma till sin nivå. Vi äro öfvertygade att Frankrike skulle begå ett ohjelpligt fel, om Jet tänkte på att med våld återtaga Rhengränsev. Regleringen af vår sydöstra gräns (Savoyen). som skedde fredligt med msnarkens och folkets samtycke, visar att det finns mera moraliska och s kra medel än eröfrngens. Med våldet grundlägLie man ingenting; man bygger säkert enast på rättvisans grund. : Enda medlet att förekomnea stora olyckor är således en allmän revision af 1815 års trakter i syfte att reorganisera Europa, enligt frändskapen i stammar, seder, språk, sympatier och nationella traditioner. Det skall glädja oss om derigenom Frankrikes territoriala enhet blir mera fast inrättad och om provinser tillfalla det, hvilka bibehållit sin frändskap till det, såsom fallet var med Savoyen och Nizza. Men våra tankar och önskningar sträcka sig utom och öfver en områdesutvidgning; hur stor man än må tänka denna. Detären verklig, varaktig och fruktbringande fred vi eftersträfva. Låtom oss icke göra oss några illusioner: Vi skola hvarken f: fr-d,. frihet, ordning eller lycka i Europa förrän folken fått den rättmätiga upprättelse, som de ha rätt att hoppas — förrän den gamla monarkiska principen har ingått en billig öfverenskommelse med den populära principen, som utgått från franska revolutionen: denna princip; gom den heliga alliansen trodde sig ha förqväft år 1815, men som nu åter stiger fram, bestäntdare, mäktigare och lugnare än någonsin. Liksom kanonkulan öfver hindren går fram till sitt må!, så skall den idg, hvaraf Europa är upprördt, hinna sitt, hvadhelst man sätter i vägen. Frågan är blott om man vill låta den göra det utan omstörtningar, eller som en stilla och välgörande flod. Prinsen-regeiten af Preussen borde derföre icke ha sökt uppreta de nationella antipatiern. och tänkt på armens reorganisation; om han verit unkare och, statsman, skulle han ha gått till missnöjets och orons ursprung och vändt alla makters uppmärksamhet åt bebofvet af en revision utaf 1815 års fundamentalfördrag. Men det vore oklokt att vänta på ett sådant initiativ. Vår pligt är att uppgifva varningsropet, att visa faran och blotta upphofvet till det onda, hvaraf Europa lider. ARR AEEAST TR Skjutsfrågan bar i dag varit föremål för öfverläggning hos adeln och i presteståndet, och det visar sig, ju längre ärendets behandling hos ständerna fortskrider, att den af en talare på riddarhuset gjorda anmärkning icke saknar sin betydelse, den anmärkning nemligen, att majoriteten inom rikets ständer utgöres af — icke skjutsande. Detsammansatta statsoci: ekonomiutskottets förslag, hvars hufvudgrundsats är, att gästgifveri-, håll-, reservoch postskjutsen skulle a staten öfvertagas. och hvilket förslag blifvit af bondestån let — det skjutsande ståudet — med den värma omfattadt, att ståndet genom en särskild deputation inbjudit medständerna att detsamma biträda, — detta förslag synes icke i något annat stån.! vinna bifall. Allmogens ombud, som vid denna riksdag sett tillintetgjorda sina sträfvanden såväl i afseende på bränvinslagstiftningen som i fråga om den tvååriga bevärlngsexercisen, men tycktes med resignation foga sig i dessa motgångar i känslan deraf, att ståndet dock i essa frågor icke hade den upplysta allmän-: Ra Meningen med sig, synes deremot ha förväntat, att i skjutsfrågan, der den allmänna billighetskänslan ovilkorligen måste erkänna allmogens klagomal såsom fu!lt berättigade, deras önskningar skulle virna något afseende. Det visar sig emellertid ganska tvifvelaktigt burn härmed kan komma att gå. Redan den af borgareståndet beslutna återremissen af usskottets förslag lärer bland bondeståndets ledamöter ha gjort ett föga angenämt intryck, då bondeståndet synes företrädesvis hos detta stånd ba väntat understöd för vinnande