varnade synnerhgen stora öfvertalighet, annat. Bland de-tio årfemterna 1751-1800 var det blott trenne, den sjunde, åttonde och tionde, då flera dogo af mankön än af qvinkön. Under nittonde århundradet ha deremot hvarenda årfemt dödsfallen bland mankönet varit talrikare än bland qvinkönet. Mankönets större andel i dödsfallen upphör dock med sextionde lefnadsåret. Af ettusen dödsfall träffade, i Sverge, under åren 1851—1855, 219 barn under ett års ålder, 127 barn mellan ett och fem år, således tillsammans 346 barn i åldern under fem år. I Norge träftade, åren 1846—1855, af ettusen dödsfall 190 barn under ett år, 124 barn mellan ett och fem år, eller tillsammans 314 barn under fem år. Barnen synas följaktligen i Norge njuta bättre vård än i Sverge. Bland barnaföderskor ha dödens härjningar i Sverge småningom aftagit. Den skördade bland dem, åren 1851—1855, icke hälften så stor del, som åren 1776—1780. Sjelfm rdare: utgjorde deremot 1851—1855 en vida större del af de döda än under årfemterna 1776—1835. Ärfemten 1776—1780 utgjorde de blott 0,o1, årfemten 1831—1835 blott 0,24, men den sista 0,33 4 af de med döden afgångna. För olyckshändelser synas ocki allmänhet, i förhållande till folkmängden, lika många offer falla nu som förr. Om förhållandena i olika delar af landet torde följande förtjena nämnas. De i förhållande till folkmängden flesta giftermål förekommo åren 1846—1855 inom Stockholms stad och tre län, hörande till norra gruppen, nemligen Norrbotten, Gefleborgs län och. Vester-Norrlands; det minsta deremot i ett till den södra gruppen hörande län, nemligen Christianstads. Det proportionsvis största antal giftermål mellan personer, hvilka ej förut varit gifta, förekom ock både 1811—1855 och 1851—1855 i ett till norra gruppen hörande län, Jemtlands, men det minsta 1811 —1855 i Östergötland och 1851—1855 i Kalmar län, begge hörande till sydöstra gruppen. Giftermål mellan yngre män öch qvinnor voro 1851—1855 proportionsvis talrikast i Vesterbotten, Norrbotten, Dalarna och Småland, der tarfligheten lättar sådana förbindelser. I afseende på relativa nativiteten (antel födelser i förhållande till folkmängden) var olikheten åren 1846—1855 höfdingedömena emellan minst i södra gruppen, större i den sydvestra och i inlandsgruppen, och än större i den sydöstra. De största olikheterna förekommo dock, jemte ytterligheterna, i norra gruppen. I Mälaredalen voro de ock stora. I norra gruppen stod på ena sidan Jemtlands län med den minsta relativa nativitet, som i något svenskt län utom Gotlands förekom, och på den andra Norrbotten, med en större än något annat svenskt län. I Mälaredalen, der allafyra länen bade en liten relativ nativitet, likasom två af norra gruppens hade en synnerligen stor, träffades den minsta i Upsala län, den högsta i Stockholms stad. Storheten af Stockholms relativa nativitet berodde dock af det stora antal oäkta barn, som der föddes. Af alla i Stockholm åren 1851—1855 lefvande födda barh utgjorde de oäkta ej mindre än 45,2 K. För öfrigt och om 9 4 antages såsom en synnerligen betänklig proportion af oäkta bland lefvande födda barn, är det två landsträckor, som i detta hänseende ådraga sig uppmärksamhet. Den ena består af Mälaredalen med de tre närmast till densamma gränsande län, Gefleborgs, Östergötlands och Örebro, samt Wermlan !s län, Den andra utgöres af Blekinge och Christianstads län. I den förra var förhållandet bedröfligast. För att bestyrka detta omdömes riktighet behöfva vi ej ens anföra det nyss omtalade förhållandet i Stockholm. Af de barn, som lefvande föddes åren 1851—1855, voro i Westmanlands län 12,s 4, i Upsala, Nerikes och Wermlands öfver 11, samt i Gefleborgs, Östergötlands, Stockholms och Södermanlands öfver 9 oäkta. I den andra landsträckan utgjorde bland de barn, som lefvande föddes, under samma årfemt de oäkta i Blekinge 11,6 4 och i Christianstads län 9,2 . På andra sidan utmärkte sig ock 1851— 1855 två landsträckor genom ett jemförelsevig litet antal oäkta barn. Den ena, i landet sunnanskog,: bestod af Jönköpings och Kronobergs, Skaraborgs och Elfsborgs samt Hallands län. Den andra bildades af Norrbotten, Vesterbotten samt Jemtlands och Stora Kopparbergs län. Af de barn, som 1851— 1855 lefvande föddes, utgjorde de oäkta i Vesterbotten en mindre del än i något annat svenskt län, 4,9 96.) Relativa mortaliteten (antal dödsfalli förh 1lande till folsmängden) var åren 1846—1855 öfverhufvud minst i de södra och norra grupperna, i den norra mindre än i den södra. Den allra minsta relativa mortaliteten var det i så många hänseenden fördelaktigt utmärkta Jemtlands. Den var så liten, att, ehuru också relativa nativiteten der var mindre än i något ennat län på Sverges fasta land, de åren 1846— 1855 lefvande födda barnens antal i förhållande till de under samma tid aflidna personernas i Jemtland var större än i något annat län, utom Vesterbotten. Resultaten af Neisons undersökniogar styrka oss i en länge hyst tro, att Jemtiand, Wargentins foaterbygd, för sin lycka till en icke oväsendtlig del har att tacka den relativa talrikheten af dess sjelfständiga jordegare och jordbrukare. Näst Jemtlands län hade Vesterbotten den minsta relativa mortalitet, en lycka, som i förening med den, att det också näst Norrbotten hade den största relativa nstivitet, medförde den hastiga folkökningen derstädes. I Stockholms. Göteborgs och Blekinge län var relativa mortaliteten 1846—1855 större än i något annat län. På det genom den minsta relativa nativitet i Sverge utmärkta Gotland var relativa mortaliteten lyckligtvis också måttlig — icke obetydligt mindre än i riket öfverhufvud. 7 Högst ofördelaktigt var åren 1846—1855 mortalitetsförbållandet i Stockholm, ett talande bevis på fysiskt och moraliskt ondt, på nöd och sedeförderf. Relativ. rmartaliteten var der