Stockhoimsbref till vännerna i landsorten. Mina vänner! Medan Garibaldis dristiga företag sätter hela den civiliserade och icke civiliserade verlden i häpnad och förvåning, och medan de talienska patrioterna offra lif och blod för sitt lands frihet, uttalar sig det gamla svenska mannamodet på ett helt annat, om också någorlunda blodigt sätt, enligt hvad I redan veten. Med större nyfikenhet. komma: icke samtiden och den närmaste efterverlden — enkanmnerligen representerad af-engelsmän — att beskåda vaälplatsen på Sicilien än landsortsboerna — dessa våra engelsmän — i dessa dagar tagit i betraktande valplatsen på Kongl. Djurgården. Det förstås Ikväl af sig sjelft att dessa undersökningar ske så tidigt på dagen som möjligt, emedan man annars äfven skulle kunna få göra bekantskap med sjelfva slagordningen, och det vore onekligen mindre behagligt. Emellertid lära slagets mest framstående bjeltar, som rätt och billigt är, vara ännu meradagens lejon än förut. Att de hafva häfd-t militärståndets urgamla ära, kan naturligtvis icke räknas dem: till last, och. det omtalas med anspråk på tillförlitlighet att den; som kommer att taga afsked från sin plats hland fäderneslandets försvarare, är icke den värste slagskämpen, utan tvärtom den, som icke deltog i striden. Med ett ord, det: börjar blifva. allt mera klart, äfven för den mest sanguiniske, att de stolta orden fiat justitia et pereat mundus tillhöra ett dödt språk, som icke mera hår någon borgarerätt i det moderna samhället. Men det var icke derom vi skulle tala. Medan hela den rabulistiska och illasinnade verlden väntat budet om kung Bomba juniors detronisering, så hafva i våra undangömda landsändar föregått tvenne tronombyten, på hvilka kanske icke Europa kommer att hålla sina blickar fästade, men som dock förnågra ögonblick kunna tjena oss till utgångspunkt för några mer och mindre förnumstiga funderingar. Jag vill-anföra dem i kronologisk ordning. Hr Hylten Cavallius har afträdt från sin-befattning som förste direktör vid K.:M:ts hofkapell och spektaklers, som det heter i den officiella, stilen; — och mll Josephine Deland har nedlagt den jernspira, som hon med öfvad band svängt öfver svenska lärarinnornas penstonsförening. Hvad nu hr Cavallius beräffar, så bar väl ingen embetsman under sin tjenstetid mindre dansat på rosor än just fran. Det gällde för honom att rensa det Augias-stall; som vi i dagligt tal kalla kung. liga teatern, och han var icke den Hercules, som kunde leda en flod af bättre anda in i len förmurknade kroppen. Fan har under le fyra år han ledt detta invecklade verks ;den , säkerligen icke haft en enda lugn timma, och om man med många skäl kunnat slandra hvad ban gjort — eller, rättare sagdt, sanira honom lör hvad ban icke velat eller sunn t. göra — så te man dock medgifva stt hin hade en svär ställvivg och att han hade visat ett prof på undersåtlig hörsambet ;ch redobogenhet alt kasta sig in. på ett främnande fält, som åtminstone af höga vederböande borde erkännas, om också allmänbeten iske harsynnerligen stor anledning att hålla