kronans rätt och för rättstillståndet i allmönhet. Statsutskottetsinkomstafdelning vid sist. lidne riksdag yttrade nemligen i denna sak: Utskottet har trott sig böra i främsta rummet taga i öfvervägande, huruvida olägenheterna af de nuvarande förhållandena med dispositionsoch egan1. derätten till de halländska kyrkohemmanen äro af den betänkliga beskaffenhet, att en förändring deruti må anses af behofvet verkligen påkallad. Till stöd för denna åsigt kan med skäl åberopas, att både K. M:t och rikets ständer vid flera föregående I tillfällen erkänt rättvisan af åboernas. anspråk på en friare dispositionsrätt till berörde hemman, fastän de i sådant hänseende framställda förslag hitintills ej lyckats komma till verkställighet; — och det torde icke heller kunna förnekas att, då åboerna äro så föga betryggade vid jordens besittning, att hemmanen vid inträffande ledigheter skola utbjudas på arrendeauktion till den mestbjudande, och sålunda åboens barp nödgas med främmande spekulanter täfläl om den jord, deras fäder af ålder innehaft, ett sådant förhållande måste i hög grad menligt inverka på jordbrukets tillstånd, enär en hemmansinnehaf vare påtagligen icke kan vara hågad att nedlägg: kostnad och arbete på jordens förbättring och uppodlande, då han hvarken för sig eller sina barn deraf kan påräkna någon säker vinst, men deremot med visshet förutse, att hemmanets förbättrade beskaffenhet skule vid nästinträffande arrendeauktion föranleda till en ytterligare uppstegring af arrendet. Att åter denna håglöshet för jordens vård och förbättring icke allenast måste för åboerna sjelfva i både moraliskt och ekonomiskt hänseende medtöra menliga följder, utan ock, när detta förhållande är allmänt rådande bland 5 å 600 familjer, fördelade på omkring 200 hemman, utgör för hela samhället en olägenhet af så betänklig art, att dess afhjelpande påkallär allvarliga bemödanden från statens sida — lärer icke heller kunna bestridas; hvadan utskot!et för sin del hyser den bestämda öfverty gelse, att förhållandet. med -besittningsrätten till de balländska kyrkohemmanen förr eller sednare måste ordnas på ett sätt, som mera än det närvarande öfverensstämmer med åboernas billiga anspråk och det allmännas. verkliga fördel. Emellertid vann afdelningens förslag om en anhållan hos K. M:t, att till rikets ständer måtte aflåtas en nådig proposition i ändamål att bereda åboerna. samt deras enkor och barn en mera betryggad besittningsrätt, icke pluralitet i statsutskottet, hvars med en röst öfvervägande majoritet, bestående af de adliga och presterliga ledamöterna, likväl icke kunde förneka sjelfva frågans vigt för både åboerna och det allmänna. Utskottet, som blott antydde; att åboerna hade utvägen att genom stämning till. domstol söka få sina anspråk att förvärfva eganderätt till hemmanen lagligen pröfvade, hemstälde, att den väckta motionen i frågan icke måtte -till någon rikets ständers åtgärd föranleda, och de begge främsta stånden biföllo denna hemställan, så att borgareoch bondeståndens antagande af afdelningens för: slag förblef fruktlöst. I bondeståndet, der denna frågasnaturligtvis lifligast omfattades, väckte då David Andersson från Halland ny motion i ämnet, åsyftande att ståndet skulle ingå till K, M:t med enskild skrifvelse i samma syfte som afdelningens förslag, hvilken motion också hade en sådan skrifvelse till påföljd. i; Emellertid har K. M:t under sista:dagarne af statsrådet Anjous Tföredragningstid funnit nämnde skrifvelse icke böra till någon K. M:ts åtgärd föranleda, så -att vid denna riksdags början saken återigen var öfverlemnad åt enskilda riksdagsmäns nit för dess bringande till rättvis och lycklig lösning. Motioner hafva också vid denna riksdag blifvit ånyo väckta, bland andra en:utaf Sven Heurlin, utgående på att rikets ständer måtte ingå till K. M:t med underdånig anhållan: 1:o att: K. Mit i nåder täcktes från ecklesiastikdepartementet till finansdepartementet förflytta handläggningen af mål, som angå de så kallade halländska kyrkohemmanen, såsom, enligt K. M:ts nådiga stadga af den 16 Maj 1840, angående fördelningen af ärendena emellan statsdepartementerna, till finansdepartementet hörande, då den obestridligen angår jordebokväsendet, och . 2:0 att K. M:t täcktes förordna en komite. sammansatt af sakkunninga personer, som efter nt gifven klav utreder frågan isin helhet och afgifver underdånigt betänkande, amt att K. M:t derefter täcktes i nåoder densamma i ett sammanhang pröfva och afgöra. Det är uti denna mot:on man finner antydd anledningen till frågans svårlöslighet. Det är ecklesiastikministe:n, som handlägger ärendet. då det likväl rätteligen borde handläggas ino finansdepartementet. Att ecklesiastik mini tern: syhnerligen då han är prest såsom hr Anjou: skall finna svårigheter att återlemna något, son presterskapet och kyrkorna tillvällat sig är ganska naturligt. När hörde man väl rågon: sin att kyrkans -målsmän godvilligt afstodc från förmåner, af hvilka de på ett eller anna! sätt kommit i besittning? På hvad sätt ecklesiastikdepartementet fått under ina hände, denna angelägenhet, upplyses också i motionen på samma gång man far se huru olika öde hemman af alldeles enahanda egenskap fåt: röna. : På kammarexpeditionens föredragning afgjorde nemligen K. M:t den 19 Augusti 1823, at: kronan egde dispositionsoch städselrätten til n:: 1, I mantal Lyngåkra i Harplinge socken, och att. följaktligen intet binder mötte fö, skatteköp af detta. hemman. Detta K. M:t: utslag väckte !oro hos presterskapets makte gande, hvilka derföre vck så bedrefvo, at K. M:t fann i n der för godt att från kammarexpeditionen till ecklesiastikecpeditionen öf: v rflytta bandläggningen af sådana mål, son angingo halländska kyrkohemmanen: Emo denna flyttning ingick rikets ständers dåvarande justitieombudsman till K. M:t med en ganska skarpa ordalag affattad protest och yr kade att flyttningen skulle återgå; men denn: protest lemnades dock utan afseende, och än nu i denna stund har prestinflytandet förmåt qvarhålla dessa mål vid ecklesiastikdeparte mentet, oaktadt alla ärenden rörande: jordeboksväsendet obestridligen, enligt kongl. stad: gan af den-16 Maj 1840, böra bandläggas finansdepartementet. es Närmaste följden af flyttningen från kammarexpeditionen till ecklesiastikexpeditioner var också den, att K. M:t på den sednare: förecragning den 29 Mars 1825 afgjorde, at