Ytterligare om ordningen på Stockholms ström. Angående de tilldragelser vid ångfartyget Sveas ankomst Pingstdagen, som varit i Af. tonbladet omförmälda och till berättelsen om hvilka vi sågo oss föranlåna knyta några ånmärkningar 1 allmänhet angående ordningen på Stockholms ström, har hamnkapt nen till redaktionen insändt en så lydande förklaring: I anledning af en artikel i Aftonbladet af den 29 Maj, angående ångfartyget Sveas (kapten Nylen) ankomst till Stockholm pingstdagen den 27:de, torde följande belysning benäget införas. Aftonen före pingstdagen var passagen på Stockholms ström fri och öppen för alla kommande och afgående fartyg, ehuru ett icke obetydligt antal fartyg då lågo derstädes för ankar, dels lossande dels lastande; .men om natten anländ2: och ankrade: der ytterligare omkring 50 segelfartyg, intagande plats från Bomslupstrappan till Stora varfvet, så att för tillfället var svårt, om icke :omöjligt för något ytterligare anländande fartyg att kunna komma. fram; dock tidigt på pingstdagsmorgon blefvo åe flesta af dessa fartyg tillsagda att lätta sina ankar och hala undan till för dem anvista platser, hvilkefi tillsägelse af alla villigt åtlyddes, så att ångfartygen kunde afgå strax öfter kl. 8 på morgon: Sedan, fram vid middagstiden ankom telegram ätbilngfartygen Svea, kapten Nylen, och Blekinge, kapten Cervin, nära samtidigt hade passerat Dalarö och kunde hitväntas kl. 1—30:; men innan de anlände kom mellan kl. 1 och 2 en brigg, Hebe, uppseglande och ankrade midi i rännan mellan Skeppsholmen och Mellantrappan, bvarföre dess kapten blef genast tillsagd att lätta ankaret och sacka undan, hvilket han strax hörsammade, och sedan en god del ketting blifvit inkortad, blef passagen öppen akter ombriggen; så attdå ångfartyget Blekinge derefter ankom, passerade detsamma obehindradt akter om nämnde brigg, som hade blifvit tillsagd att ligga qvar; men sedan kom en finsk vedskuta drifvande för 2 ankare och blef liggande akter om briggen, hvarföre vedskutans skep-pare blef tillsagd att sticka mer ketting, men om bord fanns intet att sticka, och följaktligen kunde ångfartyget Svea, som nu snart skulle komma, numera icke passera samma väg som Blekinge hade gjort, utan måste gå för om briggen, som derföre blef tillsagd att läta ankaret, hvilket ock genast verkställdes, och när ankaret var från bottnen hissades för-stäng, togs segel, men briggen sackade långsamt, ty vinden emot strömmen hindrade, och just i detsamma blef Svea synligt vid Kastellholmen; men som dess kapten observerade förhållandet, så stannade han för en kort stund maskinen, men satte sedan åter i gång och passerade klar för om briggen tills ankaret fallit från Srea, då briggen, som låg lös, sköt fram och fastnade med sin klyfvarbom i Sveas mesanvant, hvarföre briggen nu äfven lät sitt ankare gå, men då densamma stoppade upp, slog den ned mot ångfartyget Skåne,utan att dock någon skada tillfogades. Skåne blef nu tillsagdt att hala undan och intaga den plats, som var ämnad för Svea, hvilket äfven skedde, fastän något långsamt; ty som kaptenen och en del af besättningen voro i land, så blef det något svårt för de underordnade att med ringa manskap förflytta ett sådant fartyg. Stockholm den 1 Juni 1860. Hamnkaptenen. Såsom man torde finna, öfverensstämma de här lemnade uppgifterna ganska noga med hvad som i Aftonbladet berättades angående den specielt omförmälda tilldragelsen. Att hamnkaptenen anser sig genom de af honom vidtagna måt: och steg ha uppfyllt allan rättfärdighet, faller naturligtvis af sig sjelft, och vi vilja derom icke med h n my tvis:a, särdeles som vi under loppet af de sednare dagarne haft tillfälle iakttaga att fartygen på strömmen varit ganska ordentligt ordnade pålinier och sammanförda i större grupper, så att god passage funnits mellan dem. ö