(IHUNDEN SHANDY. Efter LI. von Alvensleben. 1 Det var i början af år 1854. En sprittande liflighet, ovanlig till och med hos sydfransmännen, framkallad af den krigiska entusiasmen, rådde hos Marseilles befolkning, som packade sig nere vid hamnen så tätt, att, som man säger, en knappnål knappast kunde falla till marken, under det att !hela den öfriga staden tycktes vara öde. Det gällde att bevittna ett bland de imposantaste sskådespel: de första till Orienten bestämda titrupper blefvo nemligen inskeppade. Oaktadt allas blickar riktades på det sköna Frankrikes. tappra krigarskaror, som i djupa leder och med oöfverträfflig hållning stodo uppställda långs utefter stranden, otåligt väntande på det ögonblick då deras tur skulle komma att få följa sina kamrater, som antingen redan befunao sig ombord, eller på talrika båtar ilade met de stolta örlogsmännen, ådrog sig likväl en gestalt bland den otaliga massan af åskådare allmän uppmärksamhet. Det vär en lång, välbildad man, med ett ansigte på on gång skönt och intelligent, iklädd en engrelsk ingåniörofficersuniform; ock öfverallt der han armbågade sig fram, mottogs han med jubel, icke såsom en kär gammal bekant, uta. blott som en medlem af den armå, med hvilket fransmännen för första gången sedan urmin 9es tid skulle kämpa sida vid sida. Den en gelske Jöjtnantens namn var Georg Lampridne. Såsom namne 4 atitydde ar fransk härkomst, hade familjange lägenheter fört honom till Marseille; men bans permission var i draget slut, och han önskade, blott i sista stund betrakta n del af inske: ppaingen, som för honom var f dubbelt intre sse, emedan han sjelf snart ned sin kår s! culle atyå till Orienten. Om n stund skull det bantug afgå, med hvilket a måste ila — till sin bestämmelse, i fall han ille hinna fra m i tid. mit Tar Den unge e pgelsmannen åtföljdes tätt i bör