STOCKHOLM den 1 Juni. Resultatet af preussiska kamrarnes session. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin i slutet af Maj 1860. Jag lofvade i mitt sednaste bref att särskilt skrifva några ord om kammarsessionens afslutande, kriminalpolischefens Stiebers nog skandalösa rättegång och några andra tecken från dagens politik. Några ord föröfrigt, om ni så behagar, om en liten affär, hvarom man talat rätt mycket några dagar. Prinsen-regenten hade för några veckor sedan skrifvit ett egenhändigt bref till prins Albert i London, i hvilket hans kongl. högbot troligen uttryckt sig något fritt om den ailnänna ställningen såväl som angående franska regeringens politik. En del af innehållet af detta bref blef kändt af franska kabinettet, eeh franske ministern i Berlin, mr de Latour s;Auvergne, lärer derom yttrat något till hr von Schleinitz. Allmänheten fick underrätielse derom. Den feodala oppositionens tidringar bemäktigade sig saken för att låta förstå, att under den nya regimen, liksom under förra ministeren, förekommo depeschstölder och dylikt. Men allt detta är icke annat än prat. Se här hvad som är sannt i 2lenna sak, hvars betydelse blifvit mycket öfverdrifven. Prinsen-regentens bref, skrifvet i antydda erdalag, förevisad s af prins Albert i engelzka konseljen. Prins Albert synes hafva förxlaråt, att enligt hans mening vore Preussen I enäget för ett mera förtroligt förbund med if.ngland. Till följd af en indiskretion blef aken föremål för samtal i salongerna. Franka regeringen underrättades derom, antingen senom hr de Persigny eller, såsom det anta2es inom den diplomatiska kretsen i Berlin, genom ett litet tyskt hof, som derom fått underrättelse af sin minister i London. Det sr allt.. .Hvarken klagomål eller förklaringar ha varit fordrade eller gifna. Jag nämner eaken endast derföre, att man derom talat rnycket i tyska-och utländska tidningar, som äro nog angelägna om dylika notiser och förmenta u RREEE Den på Maj afslöt prinsen-regenten kammarsessionen efter vanligt ceremoniel genom cit trontal i Hvita salen på slottet i Berlin. Jalet, som gaf en kort öfverblick af sessionens verksamhet, uttalar prinsen-regentens tjupa beklagande öfver herrekammarens förkastände af lagarna angående civiläktenskajet och fördelningen af inkomstskatten, äfwVvensom det motstånd representanternas kammare gjort mot principerna för armårefor;men, ett motstånd, som nödgat regeringen att återtaga förslaget och uppskjuta armåreformens genomförande till ett kommande r. Prinsen-regenten dolde icke, att han va1it ganska missnöjd med både den ena och den andra kammarens skäl. Emellertid tackade han för det extra beviljandet genom ett törtroendevotum af nio millioner Thaler för .tt Preussen må vara provisoriskt krigsberedt, och för förberedelserha till militärreformen, om regeringen blifvit bemyndigad att företaga inom gränserna af bestående lagar. Angående utländska politiken yttrade sig Vrinsensregenten med en viss. återhållsamhet och inskränkte sig att säga, det hans regerings politik gick ut på att bibehålla den europeiska jemvigten, ett yttrande som i allmänhet uppfattats på ett för de territorialförändringar, som skett eller förberedas i Italien, föga gynsamt sätt. H. K. H:s tal var klarare och mera accentueradt i afseende på de faror, som hota Tyskland utifrån. Han sade, att, hvilka åsigter man än måtte hysa inom Tyskfand, så måste man likväl högt erkänna, att alla: regeringar och alla: folk äro öfverens med honom och preussiska folket uti känsJan af sståndaktig: trohet mot det gemensamma fäderneslandet och uti den fasta öfververtygelsen, att nationens oberoende och det germanska områdets integritet äro föremål, för hvilkas vigt alla inre meningsskiljaktigheter förfalla. För att fatta denna kraftiga försäkran, är nödigt: erinra sig, att under sednaste tiden varit mycken fråga om möjligheten af en underhandling med Frankrike angående en territorialförändrin?, som skulle ö ..rlemna åt denna makt Rhengränsen, under! : ireussefr skulle vara erbjudet att utvidga sig inom Tyskland. Denna fabel har med myaken enträgenhet varit upprepad af mellersta Tysklands tidningar, som alltid äro benägna att göra. berlinerkabinettets syften misstänkta. Prinsen-regenten har: velat -desavouera dessa ogrundade id6er om förräderi, framkastade af tidningar, som besoldas af Österrike, och han har velat på samma gång indirekt uppmuntra den rörelse, som hannoverske ministern Borries bedröfliga ord framkallat i hela Tyskland. Dessa patriotiska känslor återgåfvos ännu mera lifligt af en ledamot utaf representanternas kantmäte, Mathis, chef för högra centern och andre vicepresident i kammaren, I näst. sista plenum diskuterade denna frågan om huru de under fjolåret beviljade extra militäranslagen blifvit använda och gaf decharge åt. regeringen. Vid detta tillfälle granskade man den politik, som ministeren följt under italienska kriget. Den blef på olika sätt bedömd. Några ansågo, att man bordthjelpa Österrike på ett sådant sätt, att man förekommit dess nederlag; andra, och detta var majoritetens mening, antogo att man gjortbättre uti att gynna den italienska enbeten och åtminstone genom ett moraliskt stöd understödja Sardinien, : hvilket måhända sålunda Kunnat undvika förlusten af Savoyen. Dessa olika åsigter visade sig synnerligen inom kommissionen, der regeringen bemödadeflsig att rättfärdiga sin återhållsamma politiktoch mer eller mindre utpräg