bbidgä vt a MA bu raskades af att få se båten åter lägga ut och ro till Intrepid, för att, såsom man sedermera erfor, förfråga sig, buruvida engelska trupper befunnosig iland, hvilket naturligtvis besvarades med: nej. Kort derefter köm en neapolitansk officer om bord på Intrepid och frågade ifrigt efter kapten Marryat. Under tiden hade allt manskapet på det strandade fartyget blifvit landsatt, och nu först, kl. omkring 4, började neapolitanarne skjuta, men utan all verkan. Emellertid hade en båt blifvit sänd i land efter engelsmännen, och kapten Marryat begaf sig, åtföljd af kapten Ingram och konsul Cossins, om bord på det neapolitanska fartyget, för att uppmana dess befälhafvare atf respektera. de med den engelska flaggan betecknade punkterna i staden, hvilket denne äfven lofvade. Medan engelsmännen voro om bord, fortsatte han sin skjutning och gjorde dervid ett slags undskyllan för det han höll sin eld så lågt; hvartill orsaken: var, att han ej ville skjuta in i staden, utan endast på de aftågande trupperna. Han föreföll engelsmännen -att vara i ett ytterst nervretligt och upprördt tillstånd. Då engelsmännen lemnade ångfartyget, kom den neapolitanska fregatten seglande och affyrade ett gladt lag, men utan verkan. Innän han hann ladda om, befunno sig Garibaldis soldater oskadade inom stadens murar. När kapten Marryat återkom till sitt fartyg, fann ban der en neapolitansk officer, som anhöll att få en engelsk båt med sig, hvilken skulle uppmana de sardinska fartygen att gifva sig. Detta afböjde Marryat, emedan det var tydligt, att man önskade begagna den engelska flaggan, endast för att förvissa sig om, huruvida de sardinska fartygen vore alldeles utrymda eller ej. Kort derefter afsända neapolitanarne bemannade och bevärade båtar, nvilka togo de alldeles öfvergifna sardinska fartygen i besittning. Kapten Marryat anmärker, att den neapolitanske befälhafvaren kunnat, om han så velat, lägga sitt fartyg på 200 å 300 yards afstånd från det strandade sardinska ångfartyget, och detta i en sådan position, att hvarje skott skulle strukit långs utåt detsammea från akter till. för, medan däcket var fullpackadt af soldater, samt att landstigningen derigenom kunnat omöjliggöras. När neapolitanarne hade bemäktigat sig Garibaldis ia fartyg, funno de å det ena en betydlig qvYantitet ris, fläsk, socker, kaffe, vin, tält, 500 gevär och 2 kanoner samt den fana, som damerha i Genua hade sytt och förärat Garibaldi. Å Så snart Garibaldi hade -landstigit på ön och satt sig i marsch mot Palermo, utskickades derifrån en kår af 4—5000 neapolitanare under brigadgeneralen Landi. Denna kår stötte på Garibaldi vid Calatafimi den 16 Maj. Garibaldi anföll den genast. Striden varade några timmar. Då spridde sig bland neapolitanarne ett rykte, att de trupper, som de stridde emot, endast vore avantgardet af insurgenternas armå. I förskräckelsen häröfver tog en stor del till flykten. De öfriga följde snart exemplet. De kastade ifrån sig vapnen och lemnade 4 kanoner isticket, förlorade 1100 mani fångar och förföljdes ihärdigt. Den 17 voro omkring 1000 man af den neapolitanska kåren återkomna till Palermo; de voro utmattade af en flykt utan uppehåll på 8 svenska mils sträcka; många stupade af tröttbet på stadens gator. Öfverste Donati, som var bland fångarne dog dagen efter slaget. De öfriga lemningarne, af den kungliga kåren irrade spridda omkring på bygden och behandlades skonsamt af landets invånare. ffSamma dag, som denna lilla batalj levererades, sattes det nyss till Palermo anlända utländska regementet, bestående af kroater, sohkweizarce och bayrare, ombord på ångfartyget Elettrico och skickades till Marsala, dels för att göra en diversion, och dels för att afskära reträtten för -insurgenterna, som naturligtvis förmenadesskola duka under förden ofvan omtalta kåren. Men detta främmande regemente kunde ej verkställa landstigningen, emedan hela staoen var färdig att bindra det, utan måste med fartvget återvända till Palermo. Regementet bestod mest af gamla soldater, uniformerade nästan likt zuaverna. Afven till Tråpaniskickades en truppstyrka, men denåterkom, emedan dep fann staden i full resning, och när ett annat detachement försökte landstiga i Castellamare, blefvo de första soldaterna, som landstego; skjutna, så att befälhafvaren beslöt återvända. B Efter segern vid Calatafimi framryckte Garibaldi genast på vägen till Palermo. Derunder förenade sig flera smärre sicilianska kårer, i hast uppsatta, med honom, under MezzaCapas, baron Sant-Annas, markis Firmaturis och Rosolino Pilo-Capacis befäl. Hela vestra delen af ön förklarade sig för honom och lemnade honom allt möjligt understöd, men förföljde deremot de kungliga trupperna. Enligt en änndå oviss underrättelse skulle han med en liten fördelning ha besatt äfven staden Termini, belägen öster om Palermo, och således för regeringens trupper afskurit landförbindelsen mellan öns begge hufvudstäder. Dagen efter nederlaget afreste från ön dess dittillsvarande men nu återkallade styresman, rins Castelcicala, och samma dag ankom dit den åttioårige general Lanza med fullmakt att handla i konungens namn efter omständigheterna. Han fann ställningen betänklig och försvarsåtgärderna otillräckliga. Han började sammandraga alla trupper till Palermo, uppkasta redutter på höjderna derutanför.och disponera sin styrka så, att han skulle hafva den samlad när det komme till träffning. Derefter sökte han vinna befolkningen genom liften om en kunglig prins till generalguvernör samt en mängd allmänna arbeten. Den 19 ankom Garibaldis kolonn genom Partenico till höjderna vid Monreale, som dominera Palermo. Han lärer då haft en regulier styrka af 8000 man och dessutom 12,000 man af landtfolket. Han fann de kungliga trupperna upps:ällda i halfcirkel framför staden. Den 20 kom det till strid. En officiell neapolitansk bulletin om denna fäktning säger: Att rebellerna blifvit två gånger drifna ur sina positioner och förföljda till Partenico; hvarnmndor dom tillfosats hetvdkea firluct nack