nästa plenum punktvis föredragas, Kvarefter stöndet åtskildes kl. 9 eftermiddagen. Borgareståndet. : Diskussionen öfver religionsfrågan. I onsdagens aftonplenum. föredrogs lagoch ekonömiutskottets betänkande, n:r 21, rörande dels K. M:ts proposition med förslag till förordningar om j ansvar för utspridande af villfarande lärosatser, dels främmande trosbekännare och deras: religionsöfning, äfvensom, väckta motioner i detta-ämne;.. Med från gående af vissa väsendtliga. bestämmelser i, K, M:ts förslag har .utskottet afgifvit ett eget förslag till 1:o en författning, hvarigenom till kraft och verkan upphäfves dels! I kap. 3 och 469 missgerningsbalken, 7 kap. 4 ärfdabalken och I kap: 2 4 kyrkolagen, sistnämnde lagrum så vidt detiafser annan än prest, eller. innefattar .annan. straffbestämmelse än den om embetets förlust, dels ock, hvad om ansvar för villfarande lårosatsers utspridande eljest finnes stadgadt; och 2:o en författning angående fråmmande trosbekännare och deräs religionsöfning,hvarigenom uppHäfves den;kobpgl.:kungörelsen af den 24 Januari 1781 samt för öfrigt ,hyad som,i strid med nu afgifna bestämmelser förut finnes i. lag föreskrifvet. Den första af ofvannämnde författningar iunehåller 7 olika paragrafer, och den andra 17. ; Vid föredragning HKäraf öppnades diskussionen af hr: -Rosenivist, som -afgifvit ett eget förslag till: ny dissenterlag..Hr R: genomgick och uppläste utskottets. motivering af.,dess; förslag; anmärkande: hurusom den allt igenom innehölle uttalandet af de vackraste grundsatser om tros-,. samvets, och bekännelsefrihet, och Kunde icke annat än förvåna sig öfver, huru utskottet; utgående från:ock stödjande sig på så verkligen: ädla och vackra premisser; kunnat kommå till en konklusion, som helt, och, hållet .innebure motsatsen af, det resultat, hvartillyutskoytetbordt komma, just på grund af sin motivering. Talaren hade i sitt på den norska lagstiftningen i ämnet grundade förslag till dissenterlag föreslagit fri religionsöfning inom de af; grundlagarne; allmänna,lagen, ochysedligheten utstakade gränser,. och, det. var honom omöjligt. att. fatta, att icke dessa gränser innebure garantier, mot.: hvarje -försök still störande af samhällets lugn eller åstadkommande af allmän förargelse; och ham uttalade slätligen sin lifliga öfvertygelsej att inz gen verklig och varaktig politisk frihet kände vinnas, der icke i främsta rummet den religiösa friheten funnes. Motsatte sig så, väl de af K. M:t som de af lagutskottet framlagda lagförslag och yrkade återremiss för att få en dissenterlag, sådan han i sin .motion föreslagit. Hr Dahm: Ehuru jag, i likhet med en föregående talare, skulle önskat ett annat resultät af utskottets arbetön än detta lagförslag, anser jag mig dock icke böra bedimma .det så strängt som Han. Jag känner nemligen huru starkt det besinningslösa motståndet mot. hvarje utveckling.till frihet är, och tror att. detta. betänkande innghåller allt som nu; kan ega ringaste. utsigt till framgång... .Jag. är..tacksam för uttalandet af de höga sanningar; hvarmedutsköttet motiverat sin framställning, och anhåller att få framställa några betraktelser öfver en sida af saken, som utskottet mindre skarpt framhållit. N Det är af vigt vid behandlingen af hvarje sak, att den redan ifrån början kommer att benämnas med. sitt rätta namn... Låtom oss. derföre börja med att erkänna, , att det är toleransens urgamla grundsats; som skall. få.en ny yttre:form i, vårt. land genom det lagförslag, som nu. är under behandling.;. Det är således-en af :mensklighetens :störstafrågor vi häfva, ieckevatt lösa — ty toleransen i allmänhet är redan en erkänd sanning — utan blott att gifva en närmare bestämning. Det beslut vi fatta skäll träffa månget religiöst sinne i dess djupaste grund; ty detta, hyarhelst det finnes, i kojan eller palatset, 5ehöfver och har rätt att fordra. frihet; friheten, att tro och bekänna hvad, det i a!la händelser ändå icke kan underlåta att tro och bekänna, utan att blifva sig sjelftotroget. :. Det kristliga; civiliserade samhället behöfver befrielse från den förmenta skyldighetenatt; medelst lagar, som ej kunna upprätthållas; lägga tvång och bojor på den religiösa anden, hvilka aldrig varit och aldrig kunna vara stärkare än de sju nya bastrep; Hvarmed man, såsom det i bibeln oms talas, band Simson, och hvilka han slet sönder, såsom ett vridet snöre söndergår, när det af eld förbrändt är.. .. Eller. hafva, väl de yttre fjettrarne.på anden vid påkänning någonsin visat sig starkare? Många sekler äro ej förflutna, sedan:.man-höllGalilei fängslad nära två decennier, derföre att han; i strid med munkarnes astronomiska åsigter, vågade påstå; att jorden rörde sig: Mån ville tvinga Honom att erkänhä, att jorden stod stillä, och man vann sin afsigt; men han hade 6j väl tagit ett steg utom fängelsets dörr, förr än han ,stampade på jorden och utropade: hon rör sig ändå. ans historia, är, en kort och enkel framställning,af.tvångets.inflytande i andeliga ting: ..det.öfvertygar icke och. kan icke öfvertyga; men .det kan:tvinga. den förföljde: att.:med munnenserkänna sig bafva orätt, dv v.: ssförvändla: honomtill hycklare; ty om-någon;uhder det hantlidersträff för sin öfvertygelse; ändrar åsigt, så sker dettå icke genom -straffet, utan blott på det sätt, att hän genom Hagon tänkeoperation fliktidigt med straffet finder, att han har orätt. : RN tror, väl någon, att mån kan tvinga någon förnuftig menniska att Aötaga, att 2 gånger 2 är 5? Säge ingen atten sådan aritmetisk sanning ärsaf annan art än en reli-. BIOS a sen tröghde Ikristen är (Färs Fföligiösk tro minst, lika sann som multiplikationstafla r. Den skulle eljest icke kunna våra honom en säker tröst i lifytt eller ifdöden. Hvad äro väl då alla försök att utöfvå religiöst tvång annat än försök att göracdet: Qmöjligå? TEA va t Iistastensorde exempelbok u; pleta något enda fal ler förföljelser haft Na öljder ller, der stiktfet! förvändlät en kättare tillsen ortodoxt troende kristen? Har icke tvärtom martyrernas bl6d öfverallt Verkat som ett gödningsämne på. den förföljda trons mark och.framkallat nys tfösvittnen? Vi hysa deltägande för martyrernä; vi nedblicka med förnämt förakt på Islems bekännare, förklarande dem varä, bärbärer, derföre att de, trogna sin religions bud, utbreda densamma hed öd ch svärd. Vi orika dss öfver den råhet, som fängsladeGalilei; vi, hafva släpptvetenskapebs forskning temligen fri. och vi kalla endastidet bigotteri enfaldigt, som försöker qväfva naturförskarens upptäckter med ett: bibelspråk; men vi vilja ej låta den i 16 regeringsformen stadgade religionsfriketenblifva-en sanning: Man säger visserligen, att man ej vill förfölja någon; man vill blott utöfvå litet, högst Obetydligt tvång; män vill blott Ktet; litet: inblanda; polisen i religiösa mål; och besinnar icke, att dettaslilla ändå är ett stycke af den stora orättvisan, och att ett försvar för det lilla tvånget, då man förkastar, det stora, är alldeles af samma beskaffenhet som ett försvar för den lilla stölden, när man förkastar den stora. Jag frågar, som man tusentals gånger före mig frågat: Hade Herren Caristus velat något tvång el-1: ler fvåld, hvarföre upprättade han då icke något verldsligt rike; hvarföre befallte han att sticka svärdet i skidan;) bvarföre Säpste han sina lärjungar då de frågade, om de-skulle.nedkalla-eld-af himlen. il att förtära dem, som icke undfingo honom, sägande: I veten icke hvärsjandas I ären?s Jos denstrid Han ville tända på jorden Vär icke em köttslig strid, utan en strid af ande emot ände; ensådan kamp, som endast kabrutkåmpas af den fria anden. Den andelige-slafven kan: och får i denna strid, liksom trälei. de: shtika repöblikernas strider, ej bära vapen; ty, denna; valplats är ..den fria .anden ensamt förbe-. hållen, och denna .står..der i samma, ställning som Leonidas Hå Thermopylie ; han kan stupa,.hen han kan Icke vika, han tan icke dagtinga; ty hans samvete förbjuder hol E Detta är min enkla åsigt om en sida af religionsfriheten i allmänhetasiMen omsdenna såsomide skall a a TA la RA ÄR AT RR IR RET bd NS AG RN OROAR TROR ORTER NT kr DONT SR RR a