,Fästningatne: vid-Dohau iståndsättasyoch en armå skall sammandragas ivAsiätiska Turkiet, RIKSDAGEN. ONSDAGENS ENSE Rladörskapst ooh Adeln. Hr af SiMen ock G; Moätgörhery åfsäde sig förtroendet att våra ledamöter i EKonomiutskottet. Vid fortsättningen äf bevillningsbetänkandet gjordes början med 4 32, om bevillningsberäkningarnes sammansättning. Grefse C. H. Anckarsvärd uttalade sig.emot att kronofogden skulle, vara ordförande, hvilket tal. ansåg ;opraktiskt och kränkande för folkets beskattningsrätt. Grefve iC. G. Mörner och grefve M. W. Hamilton talade för återremiss; och grefve Lagerbjelke för bifall till 6, med uteslutande af att kronofogde skall vara ordförande: Genom votering bifölls utskottetsförslag med den af grefve Lagerbjelke föreslagna ändring med 21 röster mot 15. s5 33, 34 och 35 biföllos. 36 återremitterades, för att få tydligare bestämdt att stället för beredningens sammanträde börinskränkas: inom det distrikt, för hvilket dess verksamhet tages i anspråk. Likaså 37. . 66 38; 39 och 40 biföllos i etlighet med; utsköttets förslag, endast med den ändring i 4 40 att det sista momentet i stället blef det första, hvarpå ståndet åtskildes kl. 7,10.,. s Presteståndet. Lagutskottets betänkande n:r 21, i anledning af ej mindre K. M:ts proposition med förslag till förordningar, angående dels ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder,till eller utsprider villfarahde lära, dels ock främmande ;trosbekännare och deras religionsöfning, än äfven enskilda motioner, i samma ämnen; föredrogs; och beslöt ståndet, att diskussion först. skulle ske öfver betänkandet i allmänhet. och sedan öfver de särskilda paragraferna. Härvid yttrade biskop Björck att det skulle vara af stor nytta för staten att antaga en religionsfrihet, emedan seHismatiska rörelser åstadkomma icke allenast oro och söndring sinnena emellan i andligt afseende, utån äfven i borgerligt. . Han ville ej någon absolut religion: et, utan. blott en relativ, d. v. s. till de förhållanden, som framkalla densamma. .Den kristliga staten och ; kyrkan: understödja hvarandra ömsesidigt; den store -reformatorn :sade derföre -till kurfursten i Wartburg: Det är snarare jag, som skall skydda eders höga nåde, är tvärtom. Talaren för klarade, att ban är vida mera för K. M:ts förslag, än det af utskottet framlagda, emedan det förra leder -mera till ändåmålet, samt erkände;med tacksamHet den grundtanke, som genomgår detsamma, Kyrkoherden Ternström trodde det vara den gamla donatismen, som går, igen.i dessa, andliga rörelser, Man önskade en.lekmannaverksamhet;, på hvars anlete står. .presthat, -osedlighet;. oordning mi: mi; öch mot. en.sådan finnas visserligen lagar, men-de äro betydelselösa-dås de sejstillämpas. Orsaken till oron förklarar män vata-hos presterna; men huru vill täaån bevisa detta? Då ei prest vill tillfredsställå en Menniskas andliga bekof, blir han ansedd såsom en fanatisk prest. Schismatici besöka ej de, råa, obildade höpar, som vändt sig ifrån Christum, utan .de..söka församlingar, der det renacoch klara lifsvattnet .redan börjat, flyta, grumla det ochsgörmssedan .en god fångst. ; Hvad återstår att:göraj då förförarne ej låta rätta.sig? Man-måsteilagstiftay men ed vårsätmihet, så attvlagen blir förnöftig. Talaren kundo ej godkänna lagutskottets betänkande, emedan det är Hället i en vulgär rationali; utan antager de båda af K. M: aställda förslagen tillförordningar, det sed-, nare likväl med: några modifika . MR Sa menade at SAL måstöforn våld på sig för att antaga det af K. M:t fram a, förslaget. Man säger att allmänna öfvertygelsen ärnu sådan, att religionsfrihetsfrågan ej Kan fallaj., man hade samma åsigt för några år sedan om representationsfrågan; och nu nöjer man sig med att göra partiella förändringar. Förslaget bör antagas,säger man, derföre att regeringen framlagt detsamma emedan det då kan anses såsom en slags allmän fana aått slata sigftilly bien talaren köndö ej gå in derpå, utad ansåg att man-blott borde svarapå denna fråga, utan att tänka på hvarifrån den kommit... Ingenröst höjer sig mot borttagandetaf landsförvisningssträftet för affall, men opinionen i hela landet är pgmot en dissenterlag, och den, som älskar kyrkan, kan ej annat af med dro motse antagandet afensådån.! Derförevillöltalaren före lå att denna vigtiga fråga, som kommer att inverka på hela svenska folket, kanhända för aflägsna tider, finge hvila till nästa riksdag och.att.man-hos-K..M:t.anhölle-om.undersökningarsanställande för att utröna de andliga söndringarne i vårt land, för att derefter bättre kunna lagstifta. När män bekostabså minutiösa undersök nin gar i er tent materiel fråga söm jernvägarne, borde man då icke göra det i en så vigtig. fråga som denna. iskop Anjou instämde med biskop: Björck om det kubgliga förslagets företräde framför utskottets. Han g att man ej bör frångå enhet i religionen utan verkligen tvingandlö omständigheter. Någon påföljd borde finnas för, utträde ur kyrkan, men landsförvisnibg vore alldeles olämplig, äfvensom talaren ansåg att frihet i val emellan dejolikasreligionsåsigternå borde. hafva djupare grund än blott godtycket. Doktor Sundberg förklarade att han alltid varit och äfven i denna stundsär öfvertygad om satt religionsfribet l!ej är Något godt, utan tvärtom något 3 sigisjelf. ondt, och-kunde-ej instämma i det;-som en talare vid de allmänna öfverläggningarne å ridarhuset yttrade, att utvidgad religionsfrihet skulle fara en stor lycka i både andligt gehmmäterielthänsednde: Evangeliom, kom ejsgenom. någon konflikt .emtllan jädendom kristendom; det kom på helt aunat sätt. Talaren kunde icke tro att olika religionsläror biedvid:statsreligionen Skulle påtågot sätt förbuttfa det andliga tillständest--Relgiohsfrilieten kan åstad: komma ett materielt välstånd, såsom det skett i Euröpas nordvestligaste stäter. genom att. hindrä. den religiösa splittring, som-söndrat sinnena. ..Ständerna voro vid sista riksdagen betänkta på en förändring i detta hänseende, men de då främlagda förslagen voro ej lämpliga. Han ansåg, K. M:ts förslag antoglig gen röstade Å detsamma. lätet Domprosten Björlin såg lagutskottet hafvanippfåttat denna sak pr inde. än det bordt göra. yr kafi Ar nödvänldigsför staten, emedan) den (de hemtar sitt religiösa lif, likasom staten är nö dig för kyrkan, som derifr. n erbåller ordning och skydd. Religionsfriheten. är ett oudt Aer måste. underkasta sig, Ö tethar Bötraktät xd