10 CLL Varadt al OIVct Aa JtUONHOR IFanCS, och hvyUka vapen blifvit afsända till Italien. — En finsk jätte för 100 år sedan. I Åbo Underrättelser läses: Daniel Vajanus, född i Kajana, var 8 fot och 4 tum lång -— Champi är således en liten gosse. emot: honom — och kringreste i medlet af förra seklet i Europa, för att låta se sig emot betalning. Han dog i Holland. N Ps HANDELS-UNDERRÄTTELSER. ANKOMNA VAROR. Maj 11: Från Saltsjön: 24,000 st. eldfasta murtegel, 567 kub.fot Höganäs lera, 44 läster släckt kalk, 666 kub.fot osl. d:o. — Från Mälaren: ö tr råg, 3738 tr bafra, 2550 lisp. hvetmjöl, 650 lisp. rågmjöl. AFGÅNGNA VAROR. — 411: 11,228 skip. kaffe, 4143 sklp. toppsocker, 540 skip. terresocker, 380: skip. krossocker, 1464 skip sirup 21735 skip. vin, 3425 skip. arrak, 455 sklp. konjak, 4335 k:r bränvin, 25 ir råg, 15 tr korn, 290 skip tobak, 440 k:r olja, 3240 skip. bomullsgarn, 4700 sklp. krut, 840 skip. såpa; 40) skip. bresilja, 180 ctr hampa, 939 tftr plankor å bräder. IMPORTLISTA. Med skepp. Douker från Amsterdam: C. F. Indebetou. BO kagg. sill; J. Eurenius, 25 d:o; .Th..O. Björklunds S:r. 30 d:0; O. L. Ahlberg, 2 fat deglar. — Med ;skepp. Nylen från Lybeck: C. E. Lennmark, 4 kolly väfnader: G. Unman, 10 kist. champ.via. — Med skepp. Storm från Bergen: J..G. Westin, 400-tr sill. — Med skepp. Fex från Newcastle: Tanto sockerbruksbolag, 5400 -kub.fot :stenkol 5 EXPORTLISTA. Med skepp. Åkesson till Östersjön: Tottie Arfvedson 795 ctr 26 skip..stångjern, 20 tr tjära. — Med skepp: Hall till Östersjön: Tottio Arfvedson, 494: 78 stångjern, 48 brännstål, 80 skip. garfstål, 250 hel50 half-tr tjära. Med skepp. Jönsson till Östersjön: J. S. Billing Son; 631: 75 stångjern, 25: 60 jernplåtar, 49: brännstål, 595 80 garkoppar, 41 tr tjära, 5 tr beck, 22 ir rödfärg. RIGA d. 22 April, 4 Maj. (Från herrar Westberg 3 komp.) För 6dagar sedan anlände de första barkerna; och räkna vi till denna stumd redan öfver 100. Affärerna-ha antagit en lifligare karakter öch torde snart vara i fallkomlig gång. Lin:hade stark efterfrågan. Tillförseln var temlisen betydlig: och ar det nästän omöjligt att ankomma till noteringarne, som för hufvudmärkenaäro K (Kron 42 S. Ro. W (Wrack) 38 SR. D (Dreiband) 38 S. R. I enskildta fall betaltes för utsökta partier redan-en Rubel mera. Hampa förblef stilla, emedan barkerna ännu ej börjat lossa. Spanmål rönte, till följd af något animerande underrättelser utifrån, mera uppmärksamhet, och kommo flera hundra läster till afslut: —117118 I kurländsk råg betingade ända till:92 S. Ro och fordras numera 93 S. R. 102103: K korn betaltes med 90 5. R., hålles på 91 SR. 75 I rysk hafre gäller in locc 80 S. R. Flera saltlaster ha ankommit; då emedlertid kommunikationen, med det inre ännu ej är fullkomligen obehindrad; var afsättningen trög. Man noterar Terravecchia 82, S:t Ybes 70 a 72, Lissabon 68 å 70, Liverpool 70, nominelt. sill. Tillförseln uppgår till cirka 6000 tunnor. Prisen anlades på 116 och 1110 S. R. pr läst i bok och furu respektive, som vid en: påpackning af 13944 lemnar ett netto provenue af cirka 11!,, mil H. Bko. 135 fartyg ha ankommit, frakterne ha ej undergått någon förändring, 15 fartyg äro ännu utan emPploy. 4 Vezelkurser : Amsterdam 172, c., Hamburg 317,; s., London 353V, d., Paris 370!), c. Svenska och norska konsulatet i Aalborg. (Ur Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning.) Sedan detta konsulat genom hr Södrings frånfälle blifvit ledigt i början af detta år, torde tiden vara inne för en högst behöflig och säkert af de flesta på Jutlands kuster trafikerande svenska och norska sjöfarande samt deras rederier efterlängtad förbättring af förhållandena inom detta konsulsdistrikt. Aalborg, som ligger långt inne i landet vid Limfjorden, fem mil från öppna hafvet, med en svår och trång insegling, har hittills varit station för konsuln på Jutland, men är en mycket olämplig plats för ett sådant ändamål. Detta är väl kändt af en hvar, som har med skeppsfarten på Jutland att göra, och bör nu också blifva bekant för dem, som lätteligen kunna härutinnan tillvägabringa en önskvärd förbättring. :Sverges och Norges handel på denna plats är mycket obetydlig och bedrifves: endast med båtar och mindre jakter, som lossa jern och bräder mot utbyte mest af spanmål och något viktualier. Denna handel, som alltid uppgöres af skepparen sjelf såsom lastegare eller dennes ombud, påfordrar nästan aldrig konsulns mellankomst, utan blifver hela hans befattning inskränkt tillatt ioregistrera inoch utgående laster samt af skepparne uppbära lästeafgiften. För handeln på Jutland, i det skick den nu är, behöfves alltså ingen konsul i Aalborg, utan är denna post mer der till en onyttig börda för trafikerande genom de afgifter han har rätt att af dem uppbära. Deremot:skulle han blifva till: mycket gagn för sjöfarten, om hans verksamhet hufvudsakligen riktades åt strandningar och sjöolyckor, hvilka så ofta förekomma på Jutlands kuster, dock sällan på halföns södra del, utan till allra största antalet på norra kusterna, der hafsströmmarnes våldsamhet är långt större, likasom också seglarnes antal, nemligen på kusternafrån Hansted till Skagen och derifrån till trakten af: Hals. : Vid dylika tillfällen borde och kunde konsuln vara tillstädes att med råd och hjelp bistå de: skeppsbrutna och tillse eller åtminstone ansvara för bergningen, som nu, oftast till dryg förlust för lastegare, rederier och försäkringsbolag, besörjes af kommissionärer, oänsvarige inför svensk och norsk embetsmyndighet. Sådant kan dock icke väntas eller fordras af någon konsul, som är stationerad i Aalborg, hvars aflägsenhet från de delar af kusten, der de fleste olyckshändelserna inträffa, städse föranledt ökade förluster vid strandningar, såsom hän delsen var då norska fregattskeppet Norge, i barlast från London, förolyckades 1845, många andra sådana tidigare och sednare händelser att förtiga. Om konsuln, i Aalborg skall kunna underrättas om en strandning på Skagen eller trakten deromkring och hinna att sjelf begifva sig dit, åtgå, för 28 mils resa i sandiga vägar, fem åa sex dagar, och på den tiden är vanligen det vigtigaste undangjordt. Vår konsul på Jutland bör derföre vara stationerad på ett ställe, som ligger nära de farligaste och mest befarna kuststräckorna och derifrån hastig och verksam hjelp med manskap och passande farkoster kan åstadkommas, och dertill är ingen plats mera passande än Fredriksbavn, som också i alla andra afseenden är vida mera lämplig än Aalborg till konsulsstation. Hamnen vid Frederikshavn är den enda i norra delen af Jutland, hvarest också till reparation införas alla fartyg under hafveri från landets norra kuster och Lessö; den tillfryser mycket sällan och är under stormarne på hösten och omvintern en starkt besökt tillflyktsort för de talrika seglare, som då befara Kattegat på deras hemväg. Dertill kommer ock, att Jutlands jernväg, som snart måste komma till stånd, emedan man väl inser att den är ett oafvisligt vilkor för landets förkofran, skall ledas till Frederikshavn, såsom den enda möjliga slutpunkt mot grannländerna i öster och norr. Engelska regeringen, som i sjöfartsförhållanden bar en så säker blick, har också insett de stora fördelar, som Frederikshavn eger framför Aalborg, och redan för flera år sedan förflyttat engelska konsulatet från Aalborg till Frederikshåvn, och detta exempel har blifvit. efterföljdt af franska och nordamerikanska re geringarne, hvilka något sednare också förlagt deras konsulater på samma plats. Detta föredöme af de mest sjöfarande nationer, i en fråga der våra intres sen äro alldeles enahanda med deras, förtjenar vis serligen den allra största uppmärksamhet. Afser man att konsuln på Jutland skall fortfarande förblifva hvad han hittills varit, en simpel protokolRR NA