tagas vilja tillstoppa sina öron för hvad sor yttras ur en annan synpunkt än hans eger För vår del skola vi, ihågkomma de hva grefve Anckarsvärd i förgångna tider tänkt talat och handlat i folkfribetens intresse, all tid egna en aktningsfull och tillbörlis upp märksamhet åt hvad grefven offentliv ca yt trar, äfven om hans yttranden någon gån; skulle vara sådana, att vi från vår ståndpunk måste beklaga dem och önska att de aldrig framkommit. SS — — Den fashionabla verlden i England ha för någon tid sedan, yttrar en utländsk tid ning, skjutit den högre politiken något åsido Ett annat ämne af särdeles intresse har sys selsatt både höga och låga, hvarom Johr Bull, kryddkramhandlaren, talat med Johr Bull, omnibuskusken, och som ganska säker äfven varit föremål för det samtal som erke. biskopen af Canterbury och Englands lord. öfverdomare haft med hvarandra, om de föl öfrigt samspråkat. Och detta ämne var der storartade kamp, som den 17 April egde rum vid Aldersbott emellan Champion of England — Tom Sayers —, och amerikanaren Heeman, äfven kallad Benicia Boy. Om de icke äro de största män, så äro de dock de största boxare, som England och Amerika ega. och de hafva levererat den väldigaste kamp som på länge gladt någon engelsman och satt hans bulldoggsnatur i rörelse. Tom Sayers är-en utmärkt man i sitt fack, har i många år öfvervunnit hvarje motståndare, och derföre ej blott blifvit utnämd till Englands stridskämpe, utan äfven dekorerad med ett hedersbälte. Men med denna heder följer förpligtelsen att i tre år mottaga hvarje utmaning. Då anmälde sig systerlandets champion och kastade sin handske till Töm. Benicia Boy är yngre, är ansedd för att vara starkare och är sex tum längre än Tom. Partiet syntes derföre icke lika; men Tom upptog handsken, och hvarje ärlig engelsman skall hålla på hans starka näfvar. Men det var ingalunda så lätt att få kampen i gång. Tuppfäktningar äro råa; tjurfäktningar äro det än mera, och menniskofäktningar, verkställas de än med blotta händerna, äro öfvermåttan råa. Denna åsigt delas af många bildade menniskor, deribland äfven af polisen i England, och isynnerhet af den i London. Den fashionabla verlden har icke alldeles samma åsigt, och John Bull, den lägre ställda samfundsklassen, har den icke heller; men sin bästa publik har boxeriet bland lorder och baronetter, parlamentsledamöter, andliga af hög rang, rika köpmän o. s v. Hvarje gång kampen skulle företagas var polisen i förväg tillstädes med sitt odrägliga: det får ej ske — och så gick det flera gånger. Men är man riktigt passionerad, så öfvergifver man icke sin passion derföre att polisen ej har sinne för den. Den 17 April samlades en massa individer på en jernbansstation, — folk af de allra förnämaste och rikaste klasserna. Men köpte biljetten till 3 guineer, satte sig i kupån och for åstad. Men jag reser med, sade polisen, och den gjorde så äfven. Polisen hade allaredan träffat sina anstalter, på det att ingen boxning skulle försiggå i Reigate, den första stationen dit tåget kom, vore det än så förnäma personer som ville bli åskådare. Tåget stannar: polisen stiger af och hastar fram till samlingsplatsen. Men tåget for vidare med åskådarne till Tamborough. Nära derintill, vid Aldershott, utstakas i hast arenan, och nu skall i alla fall dock ändtligen kampen utföras. Askådarnes antal utgör omkring 3000. Intelligensen är utmärkt väl representerad: målare, skalder, författare, representanter af öfveroch underhuset, soldater och prester. — Kort sågdt den bästa publik man kan önska, och bättre än Tom Sayers någonsin förr haft, och slutligen 300 amerikanare. I början syntes kampen något olika. Benicia Boy har öfvervigten; han kan välja den bästa platsen, låta sin motståndare få solskenet i ansigtet och på grund af sin längd dunka på denne och lättare slå honom till marken. Vid första anfallet ger han Toms högra arm ett så väldigt slag, att den blir så godt som obrukbar under hela kampen. Men Tom kan bruka den venstra, han är smidigare än amerikanaren, och utväljer genast dennes ansigte, företrädesvis ögonen, till favoritplats för sin verksamhet. Detta visade sig till den grad ändamålsenligt, att Benicia Boy till slut alldeles icke kunde känna vän ifrån fiende, så att han slutligen grep sin egen sekundant och slungade denne med mycket eftertryck till jorden. Kampen varade i 2 timnar och 20 minuter: 40 anfall gjordes, men dess värre. kampen blef ändock oafgjord, ty nu ankom polisen, och då denna fick se huru särdeles amerikanaren blifvit behandlad, blef den (polisen) än mera bestämd i sin öfvertygelse att boxningen är en råhet, som ej må tillstädjas. Tom är så godt som oskadad, och menar att det våldsamma slag, som visserligen gjorde hans arm obrukbar, tillika gjorde den arm vanmäktig, som bibragt honom det. Benicia Boy är ännu icke tillfrisknad; hans ögon hafva alldeles igensvulnat. Men när han kommer sig före, så må heön tillse huru saken skall kunna slutas, ty vadet måste afgöras; nationalstoltheten segra eller besegras. De engelska tidningarne äro fulla af undersökningar härom, och biskopen i Canterbury och lordöfverdomaren pröfva ganska säkert äfven denna åida af saken; ty nu vet man ju det, att man nog kan lura polisen, blott man passar på. — Tom Sayers mötte den 21 i följd af inbjudning på Stock-Börsen i Londons City, för att mottaga en bland dess medlemmar insamlad summa af 100 guinger. Någon adress blef väl icke till honom öfverlemnad; .men Cheers voro talrika och storarutom bruset och dånet af de fallande träden: