;Tvennei nätter i Södra Mexiko. 0, TE KAf A. SEALSFIELD. a (Slut från gårdagbladet.) or Vamos, por la santissimal Las aguas! Las aguas! Störtregheti ropade på en gång tjugo röster. Fördömda narrar, kan ni då icke tiga med ert eviga Vamos? Det kan ju omöjligen vara mer än två mil till nästa nybygge eller till byn, om hvilken ni talat, och himlens utseende är ju icke mer så hotande. Visst är det qvalmigt, men det härrör sig ju af ångorna från det fördömda morase ,i hvars närhet vi just nu måste befinna oss, ty man kan ju höra alligatorernas och bullgrodornas skrän helt tydligt. Der hafva vi dem ju, dessa älskvärda kräk; ett par af dem gapa redan på oss och !framsträcka sina täcka hufvuden och fina nosar ur dyn och gyttjan. Grannskapet är väl icke det angenämaste, men lyckligtvis är stigen fast och säker och omsorgsfullt anlagd, synbarligen af indianskt arbetsfolk, ty ingen annan än en indian kan härda ut att arbeta och lefva i en sådan förpestad luft och hetta. Gud vare lof! Änåtligen hafva vi det bakom oss! Åter befinna vi oss på fast boten 1 skogen, midt ibland de eviga palmernas och mahognyträdens herrliga enformighet. Men se dit! Ett nytt, praktfullt landskap öppnade sig plötsligt för våra blickar och tycktes liksom sväfva i den genomskinliga luften. På alla sidor berg, till venster om oss tLöljda i skuggan, till höger likt jättehöga ljusgestalter resande sig i en skönhet och prakt, som förekom öfvernaturlig, och hvarje träd, hvarje gren glänste med sin egendomliga, friska, herrliga färg. Framför oss låg dalen i sin sydländska yppighet oeh skönhet — en enda blomstersäng