lifvet för sig sjelf, har till och me i den svenska hufvudstaden dock i nyare tider olofvandes egt icke blott den fiämnde vetenskapens heros, utan vetenskapsmän af alla möjliga arter, ja historici, rättslärde, till och med teologer, för hvilka våra universiteter ingalunda bordt skämmas, och att många af dessa män äfven slutit omkring sig hvad man skulle kunna kalla en skola, yngre arbetare, för hvilkas förkofran det ingalunda tyckes, som skulle hufvudstadens lif hafva varit af någon menlig inverkan. Åter hvad angår de elegiska inkasten om det akademiska kamratlifvet, som i en hufvudstad skulle gå förloradt, om detta Jag vet icke hvad i luften af ett smästadsuniversitet, låtom oss gerna erkänna, för det första att detta kamratlif bar sin älskvärda och vackra sida och att åtskilligt verkligt godt kan deraf utveckla sig, samt för det andra att detta kamratlif genom den lifligare berbringen med anrat folk, än blott inbördes studenter och ännu mera studenter, kan för de flesta blifva åtminstone något modificeradt i en större stad; men å ena sidan är det alldeles icke gifvet, att denna modifikation ovilkorligen skall blifva till ett verkligt sämre, å den andra behöfva vi endast påvisa exemplet af en alldeles tillräckligt stor stad, om kallas Pari-, der åtminstone mellan studenter af samma fack det, trots alla elementer till förströelse af tusen slag, trots försvinnandet bland balfannan million menniskor, det dock florerar ett kamratskap, som icke ger efter för det i någon af Tysklands eländigaste småuniversitets-okneiper. Och låt oss nu ett ögonblick stanna vid Köpenhamns universitet I! å I fall vi skulle med simpelt ja eller nej be-. svara den frågan, hvilken i mångas ögon synes hafva en utomordentlig betydelse, om det i Köpenhamn verkligen finnes i full utsträckning detta saliggörande universitetslif efter gammaldags svensk uppfattning, vore vi sanningen skyldiga att uttala ett nej; men skiljaktigheterna i detta afseende mellan den danska hufvudstadens universitet och de svenska småstadsuniversiteterna äro emellertid, hvad vi till de oroligas lugnande hasta att tillägga, i ganska mycket snarare skenbara än verkliga, mera i formen än på djupet. Det är sannt, att universitetet i Köpenhamn på sätt och vis försvinner? i hufvudstaden, att så väl lärarne som de studerande spridas ut på en större yta och uppblandas med folk af alla möjliga andra kategorier, att högskolan icke synes, så som t. ex. den i Upsala, och att fakulteterna icke spela den mera absoluta hberrsKareroll, som naturligen ti.lfaller dem i mindre städer, hvarest decanus och rector magpificentissimus äro platsens sjelfskrifna numina?; men med allt detta är dock det köpenhamnska universitetet långt ifrån att vara hänvisadt till existensen af en pauvre bonteux eller i allmänhet försatt i en ställning, så himmelsvidt olika med våra svenska universiteters, att gammalt gemensamt ursprung ej mer skulle kunna påvisas. Köpenhamns universitet har onekligen i ganska mycket emanciperat sig från det akademiskt skråmessiga (och detta väl obestridligen till sin fördel), men derföre har det ingalunda tillspiliogifvit en nödig sammanhållning eller satt endast fragmenter istället för en organisk helhet. Den omständigheten, att berrar akademiprofessorer i Köpenhamn bo och bygga en half mils väg ifrån hvarandra, att de umgås med hvar sin enskilda krets, vald ur diverse olika, mer och mindre icke-akademiska stånd, i stället för att sinsemellan bilda ett mera exklusift kotteri, så som vid våra småstadsuniversiteter, denna omständighet hindrar på intet vis, att ju all behöflig samverkan dem emellan i och för universitariska ändamål ypperligt kan ega rum och eger rum, och till den ändan finnes i Köpenhamn, som vid mindre universiteter, alla de samma beröringspunkter, ej endast de naturliga, som erbjudas af gemensamma vetenskapliga intressen och akademiska åligganden, utan äfven flera konventionella (alldeles tillräckligt många!), såsom till och med akademiska solenniteter efter gammalt öfligt skick, ehuru det medgifves att dessa sednare passera något mera obemärkt, än i sådana mindre städer, der akademiska fester äro snart sagdt de enda. På samma sätt förhåller det sig med studenterna; äfven om dessa hvar för sig så till sägandes absorberas af hufvudstadens stora massa, om deras kår är i Köpenhamn underkastad den samma mekaniska fördelning och omblandning, som gäller för alla andra stånd och kategorier i en större stad, och icke ens grupperas genom någon nationsfördelning, finnes dock tillräckligt qvar af studentisk valförvandtskap, och om det äfven ej i Köperhamn finnes något egentligt ?quartier latin?, som i Paris, om ett mera slutet samlif mellan danska studenter endasti en jemförelsevis mindre skala eger rum på Regentsen? öch i de s. k. kollegierna (gemensamma studentherbergen, grundlagda genom gamla donationer), har dock kamratlifvet många mäktiga vehikler qvar, ej blott i den dagliga beröriogen i och för gemensamma, mera speciella studier, men i studentföreningen, i studentfester, studentkomedier, studentkarnavaler. studentkonserter 0. 8 Vv. Det var en tid, då äfven Köpenbamns studenter, betraktande sig som en extra privilegierad korporation med tillhörande oinskränkt libertas studiosa?,brukade diaga arm i arm genom. gatorna och leverera bataljer. med polis och filistrar?, Detta slags kamratväsen? har för längesedan måst försvinna under inverkningen af föränirade tider och på grund of att hufvudstaden: limensioner vuxit det öfver axlarna, men deröre har icke kamratskapets bättre id gått unler, och att det i Köpenhamn alltjemt existear lifskraftigt och på ettidelt sätt uppfattadt. bevisas bland annat af dessa periodiska 25ire-fester, hvilka i ett slutet, förtroligt lat läga i den danska hufvudstaden samla allt iem, hvilka som studenter äro årsbärn, och vid! hvilka banketter män af alla stånd och r, framryckta olika långt på olika banor sk i, militärer, skollärare, industri