Till frågan om ett hufvudstads; universitet. För den, som lefver och hafver sin varelse i en hufvudstad med universitet, — vi tala bär till exempel om Köpenhamn —L, förefaller det ofta sällsamt nog, hurusom man ännu i det kära, svenska fäderneslandet kan af en så simpel sak, som frågan om de ömsesidiga fördelarne för eu stor stad och för ett universitet af att vara tillsammans, ännu alltjemt utdraga oändliga polemiker och ämnen för strid på lif och död, liksom om detta vore något, som först nu skulle afgöras och som i hvad fall som helst vore underkastadt allvarsamma tvifvel. Det är sannerligen icke långt ifrån att detta för betraktaren utifrån får en viss likhet med en eller annan liten moligrisk eller holbergsk episod, der tvenne kloka gubbar kring ett bord luta med djupsinne sina hufvuden tillsammans för att grundligt diskutera för hundrade och icke sista gången den frågan, om det verkligen är troligt, att — när man från Gibraltars sund seglar rakt vesterut, man skulle träffa en ny kontinent på andra sidan oceanen. Det är ingalunda vår mening att här upprepa alla de goda skäl för hufvudstadsuniversiteterna, hvilka längesedan blifvit äfven i Sverge gjorda gällande af ganska kompetenta män; än mindre finna vi anledning till att försöka en mer eiler mindre utförlig vederläggning af de särskilda svepskäl, som af åtskilliga varit anförda mot saken. Mycket af dessa motståndares resonnemanger låter sig för öfrigt knappast rätt allvarsamt bemötas; det ges saker, hvilka, utan att i och för sig sjelfva vara axiomer, dock i sjelfva verket stå utanför den strängare och egentliga debatten; dertill höra s. k. 7acta, och liksom Columbus i sanning för längesedan har gjort Amerika till ett ganska positift faktum, Hafva vi i den här föreliggande frågan facta nog ätt dömma efter, utan att behöfva sysselsätta oss i det oändliga med alldeles öfverflödiga skrupler och med spetsfundiga spekulationer, hvilka — upprktigt taladt — ej äro på sin plats, der erfarenheten annorstädes redan i så lång tid har i ämnet belärt oss och på ett så definitift sätt har slitit all tvist. Vi ämna endast gent emot alla dessa vidunderliga betänkligketer, hvilka ännu i Sverge synas med en viss ehance arbeta mot planen att i hufvudstaden öppna ett univer-itet eller åtminstone till en början vissa fakulteter, litet närmare frambålla ett af de nyssnämnde fakta, nemligen Köpenhamns universitet, såsom bevis ej blott för att detta går an, utan att alla parter deraf hafva ctt reelt ömsesi: digt gagn. Dej som ännu förfäkta småstadsuniversiteternas monopolium, kunna i sin stora allmännelighet delas i tvenne arter: De ens röra sig med inkast, hvilka åtminstone ge sig min af att vara logiska och innefatta e protest på vetenskaplighetens vägnar; de an dras grunder äro snarast blott elegiska, och deras protest är egentligen endast cen s i den vida rymden. De förra säga: Ve pen behöfver lugnet af en mindre stad, 8 dierna fordra dessa tysta studerkamrar utå liflösa gator, Cicero skulle ald.ig ba skrifvit sitt arbete De officiish, om han cj Tusculum, och muserna afsky en hufvudstad: har för nm och verldslifvet rycker en armen; vi vilja vara för oss sjelfva, I först ge hvad genier vi äro! D