MUSIK. Hr Strandberg var till följd af en svår hes het förhindrad att sjelf uppträda på sin kon sert sistlidne lördagsafton i Ladugårdslands kyrkan, så att den tillämnade arian ur Års tiderna ej blef af, utan sjöng 1 stället bi Willman, efter Webers jubelouvertur, som började konserten, Sarastros aria I dessa fri dens bygder,. Med en af mll Amalia Bidc omsorgsfullt utförd violinnummer slutade för sta afdelningen. :Den andra utgjordes af Ros. sinis Stabat Mater-, hvari den nyitalienska operamusikens geniale grundläggare äfvex försökt sig i den andliga stilen, och hvilker skapelse, om-den än icke i djup och andlighet kan mäta sig med de äldre italienska kyrkokompositörernas verk, likväl för dess många vackra melodiska egenskaper och rika instrumentering alltid åhöres med intresse. 1 utförandet af den vokala delen biträdde fru Strandberg, mllna Andree, Bundsen och Lublin, brr Arnoldson, Richard, Walin, Willman och Nordlund samt kongl. teaterns körpersonal och musikaliska akademiens elever. Det hela gick, med undantag af åtskilliga inadvertenser, på ett öfverhufvud taget rätt tillfredsställande sätt, och de i vissa nummer något mera än förr modererade tempi, hvaribland må hämnas den vackra tenorarian Cujus animam gementem, skadade visserligen icke. Hr Richard, som i allmänhet tyckes antingen vilja forcera eller ock nog mycket moderera rösten, var i utförandet af den nämnda arian alltför mycket böjd för det sednare alternativet... Den förträffliga andra draretten, utan ackompagnement: Quando orpus morietur, som hörer till det yppersta i hela kompositionen, gick väl och var af mycken effekt. Kyrkan var i det närmaste uppfylld af åhörare. — Hr Vieuztemps utförde på sin matin i söndags middag, utom den Tartiniska kompositionen, endast egna sådana, nemligen sin bekanta, af flera andra violinister härstädes spelade Fantaisie-capricen, hvars många finesser naturligtvis nu framträdde tydligare än förr, tvenne mindre stycken, Reverie och en liflig tarantella, samt variationer på Gsträngen öfver motiver ur Norman, hvilka variationer, på samma gång de lemnade exekutören tillfälle att i en lysande dager utveckla ressurserna af en öfverlägsen teknik, gåfvo ett nytt bevis på hr Vieuxtemps goda smak att icke, i likhet med de vänliga variationsfabrikanterna, sönderstycka: melodien ända till oigenkänlighet, utan låter han den i stället ganska välbehållen framträda. Såsom man kunde förmoda, uppenbarade sig br Vieuxtemps artistiska intelligens och gedigna talang på ett särdeles intressant sätt i utförandet af Tartinis Trille du diable, som senast hördes härstädes af hr och fru Lonard, efter Beriots och madame Malibrans bearbetning deraf till duo för violin och sopran, hvari dock, i vårt tycke, det långsamt, men med en betvingande, demonisk kraft sig framarbetande grundmotivet icke då erhöll den relief, som nu var fallet. Vi omnämnde då äfven berättelsen om tillkomsten af denna sonat, nemligen att Tartini, som på sin tid hänförde lika mycket genom sina kompositioners värde som genom sitt föredrag, och som äfven var Naumanns lärare, en gång i en dröm hört den onde sjelf spela den för sig, samt att han vid uppvaknandet icke gifvit sig någon ro förrän han spelat den efter, och att den, sedermera uppskrifven, alltjemt förblef hängande på väggen i Tartinis kammare. Det lifligaste bifall och flera framropningar följde på lKvarje af hr Vieuxtemps nummer. MIl Sara Magnus spelade ett par smärre pianostycken af Kullak och Chopin på ett särdeles talangfullt och behagligt sätt och rönte äfven mycket erkännande af de talrika åhörarne. . — Hr Lumbyes konserter i Tivoli-konsertsalongen å Djurgården lära redan komma att afslutas med denna veckas utgång, hvarå vi vilja fästa deras uppmärksamhet, som ännu ej bevistat desamma. Om den allmänna belåtenheten med dessa konserter vittna de Jifliga bifallsyttringar, som af de talrika åhörarne egnas de för en synnerligt god ensemble och precision utmärkta prestationerna.