tigt, skola med tiden småningom vinna mer gebör, att Sverge efterhand skall omskap sina egna institutioner i. frisinnad riktning och -derigenom tillika bli mer och mer för troligt med föreningen, sådan den är i sit väsende. Och måhända skall äfven, omvändt karakteren af den förening, som Sverge ingåt uti, genom sin inre sannings makt bidraga at påskynda en sådan utveckling af de svensk: förhållandena och det svenska nationalmed. vetandet, som till slut äfven skall medförs den ö skligaste lösningen afall spänningoct split med brödrariket. -Och just i aktning för det historiska faktum borde Sverge föregå de yngre brödrafolket med godt exempel; i denne — vi våga säga riktigt grundsvenska — princip skall svenska folket — om den konseqveni och till det yttersta tillämpas — hafva ett korrektiv mot de enstaka lemningar eller minnen från en förfluten tid, som nu endast kasta mörka skuggor öfver folkets medvetande och ej minst hindra det sjelf från framsteg i fribet och civilisation. Emellertid skola vi norrmän, utan bitterhet och passion, blott med lugn fasthet insvepa oss i vår rätt och vår goda sak samt afvärja alla obefogade ingrepp, men förnämligast af alla krafter arbeta på att utveckla, ordna och höja vårt eget samfund, så att vi äfven hos våra grannar, så väl som hos det öfriga Europa, söka att bereda frihetens och jeronlikhetens grundsats, som det fallit på vår lott att representera, det inträde hos dem, som hvilar på en förtjent aktning för vår hållning och hela vårt bandlingssätt.