B.t, al det til följd ar sina förbund blefve vi motståndare, förskaffa en främmande här inträde F vårt område eller med sina egna stridskrafter stör säkerheten för en vigtig del af riket genom att al skära vår förnämsta militära och kommersiella kon imänikationsline. Att fordra garantier mot en ever tuålitet, hvars inträffande först efter en tids fö lopp — äfven om vi otvifvelaktigt äro berättigad att antaga denna tidpunkt-aldrig så aflägsån — ir galunda förringar faran, är blott att lyssna ti de rättmätigaste klokhetsbud samt till de vanligast srrundsatserna för den internationella politiken, hvil fon aldrig på någon tid tagit tacksamhet och känslo till enda grundval för förhållatidet emellan stäterna Men äro väl dessa garantier egnade att förorsak. hågon enda makt någon olägenhet? Anbefallas d icke tvärtom af vilkoren för en rättvis afvägning a maktförhållandena och förnämligast af sakens natur som ställt vårt försvarssystem på Alpernas vestr. sluttning? Under flera historiska perioder under di båda sista århundradena, isynnerhet då det var fråg: omen eventuel reglering af den spanska arfföljden S:t sedermera, då den österrikiska arfföljden kon på tal, ha underhandlingar varit i gång om förslag ealigt hvilka Piemonts besittningar i Italien skull förstoras och detta land skulle erhålla åntingen Lom bardiet eller andra gränsområdet. Vid dessa förslag hvilka på långt när ej voro så omfattande som dej nu ifrågavarande, ansågs alltid Savoyens och grefskapet Nizzas införlifvande af flera europeiska stormak: ter såsom en nödvändig motvigtför Frankrike. Full fvertygad, att min åsigt icke skall kunna gifva an Isdning till falska utläggningar, drar jag ej i betänkande att anföra ett prejudikat af yngre datuin, Kan det ej vara tillåtet att äfven ur vårt århundrades historia hemta lärdomar, utan att frammana pinsam: ma Minnen, om krvilka de nuvarande generationerna ej vilja höra talas? Jag påminner öm att Etröpa på en tid, då Act var föga benäget att visa moderation mot Crankrike, erkände vårt geografiska läges fördriv.gar på Alpsidan och enhälligt ansåg det bilgt, att en del af det område, som nu blifvit ojemförligt mycket oumbärligare för oss, öfverlemnades åt oss. Endast på grund af intrycket af det följande årets tilldragelser förklarades denna punkt ogiltig. Kejsaren har vid sitt uppstigande på tronen af fri vilja förklarat, att han i sina förhållanden till Europa skulle taga till rättesnöre aktningen för de af de förra regeringarne afslutna fördrag, och att föroli denna grundsats trogen har kejsaren städse. gjort till lag för sig. Förhållandenas exceptionella karakter skall dock ej kunna misskännas, till följd hvaraf vi föranlåtas begära, attiden gränsebestämning, hvilken blifvit öfverenskommen mellan Sardinien och Frankrike, en förändring måtte vidtagas. Kriget har genom Lombardiets afträdande till Piemont först medfört en ändring i Piemonts områdesförhållanden. Andra staters införlifvande med detta konungarike innebär en förändring, bvars följder äro af särskild vigt för oss, och det är här ej fråga om att äfskudda den akining för gällande fördrag, söm den kejserliga regeringen vid alla tillfällen visat, utan endast att fordra, att dessa icke förändras till vår nackdel .., Jag skyndar att tillägga, att den kejserliga regeriugen, endast genom konungens af Sardinien och befolkningarnas fria samtycke önskar erhålla de garan-. tier, hvarpå hon gör-anspråk. Den afträdelse, som skör åt henne, utesluter således allt våld och allt tvång; vår bestämda afsigt är bland annat att så anordna denna afträdelse beträffande de delar af Savoyen, som äro underkastade en eventvel neutralitet, att ingen förvärfvad rättighet trädes för hår och intet intrång sker i något rättmätigt intresse ... Icke I nationalitetsidbers namn, ej heller såsom naturliga gränser eftersträfva vi Savoyens och Nizzas införlifvande med vårt område, utan endäst och allenast såsom garanti och under förhållanden, hvilka, såvidt man kan förutse, ej skola tpprepas. Med ett ord: likasom hvarje sträfvande efter förstoring och ännu mer hvarje tanke på eröfring är främmande för oss, likaså går vårt syftemål endast ut på att i folkrättens hufvudgrundsatsers namn utverka, att man ej må låta fördragen drabba oss tyngre ien punkt, som tillkommit under en sinnesstämning, hvilken, såsom jag hoppas, tiden bidragit att utplåna, samt att våra gränser måtte, till betryggande mot faror, som Piemonts förstoting kan I en framtid medföra för oss, medelst en öfverenskommelse med konungen af Sardinien fastställas i enlighet med det gemensamma försvarets behof.s . Grefve Greyfigs tal till kejsaren var af fölJande lydelse: Då vi nalkas E. M., beherrskås vi alla af samma känsla, känslan af en djup beundran för den suverän, som, efter att ha blifvit af hela Frankrike vald, vetat att förhöja dess ära och lycka. Sire, så många naturliga band, så många ärorika minnen, så många sympatier förena Savoyen med Frankrike, att det darrat af lycka, då E. M:ts höga ord skänkte vårt fädernesland förhoppning att med dess legitime suveräns samtycke få utgöra en del af den stora franska familjen. Ett enda bekymmer har hittills hejdat utbrottet af glädjen: farhågan att en genom böjelse och så många band af alla slag tillPopsbörando nationalitet skulle komma att styckas till förmån för Schweiz. Sire, provincialråden, hvilka representera Savoyen, ha gifvit oss i uppdrag att För E. M:ts fötter nedlägga en enträgen bön, att ni täcktes från vårt fädernesland afvända en dylik otycka, och hufvudstädernas municipalråd ha velat örena sina. deputationer med våra. Sire! E. M. skall veta uppskatta den betänksamhet, som åligger konstituerade korporationer, som åligger män, hbilka varit sin konungs trogna undersåter, likasom de skola bli E. M:ts; men efter konungens regerings åtgöranden skall det utan tvifvel vara oss tillåtet att för E; M:t uttala de känslor. vi kyra för Frabkrike; hos hvilket Savoyen icke blott skall finna storhet och ära, utan äfven sympati och främjande af alla sina moraliska Och materiella intressen. Från Gåeneversjöns stränder alltintill Mont Cenis bergsluttningar ba de, som genom sina medborgares röster? blifvit dertill utsedda, skyndat till E. M., för att uttrycka den glädje, som Savoyen skulle erfara, om det blefve fullständigt förenadt med Frankrike och altid finge tillsammans med denna stora och ädla nation utropa: Lefve kejsaren! Lefve Frankrikel Br Äfven furstendömet Monaco kommer att lyda under Frankrike. Fursten har sålt detsamma till Frankrike för en årlig räna af 200,000 francs. Roquebrune och Mentone lära ha att vänta sig samma öde. fölnom lagstiftande kåren bildar sig för närvarande en stark opposition mot lagen om 1860 års truppatskrifning, uppgående till 100,000 man. Under sistförflutna krigsår voterade kammaren 140,000 man, men hon vill återkomma till fredsfot med 80,000 man, och sålunda slutligen komma på det klara med, om det-skall bli krig eller fred. ÖSTERRIKE. Det förut omtalade nya lånet å 200 millioner fluriner är nu snnonseradt. Förbeloppet utgifvas lotter å 500 gulden med 5 procents ränta och 2 dragningar omåret. Högsta vinsten blir 300,000 och lägsta 600 floriner. För en femtedel af beloppet mottager reoccrinoen