mentarlåroverk i stad, eller annan vetenskapligt bildad person i afseende på skrifoch räknekonsten, och af annan trovärdig. person, om hvilken kändt är, att han eger insigt i bokföring; dels af Per Jönsson från Westernorrlands län väckt förslag, att föreskrift måtte meddelas att deu, som önskar å landet idka handelsrörelse, bör af kronofogde, häradsskrifvare, länsman eller skollärare. förete betyg, att han eger de kunskapsmått, som 1 af handelsordningen föreskrifver. För hr Wahlboms förslag talade motionären sjelf samt hrr .Wistelius, Staaff, Ödmansson, Cramåer, Carlsson, Boman, Brulm, Bäcklin, Ridderstad, Lovån, Eneman, Fristedt och Schenström. Alla dessa talare framhöllo den stora okunnighet, som i allmänhet råder -bland landthandlare, faran deraf i händelse af inträffande cessioner, samt att det minsta man af dem kunde begära, väl vore, att de skulle kunna räkna och skrifva någorlunda samt kunna föra handelsbok. Hr Boman anförde ett exempel på hurusom en sådan hahdelskandidat företett ett betyg från en sakkunnig person, att den sökande vore fullt qvalificerad, emedan bhan kunde räkna qvarter och species. Hr Bruhn framdrog ock ett exempel, huru en landthandlare i hans bygd, som för sin dotters räkning reqvirerade ett fortepiano från Stockholm, i nämnde reqvisition hade skrifvit en ordentlig rebus, nemligen: 40 piano,. Ilr Wahlbom yrkade en förändring af sitt förslag i den del, att -högre undervisningsanstalti skulle ändras till elementarläroverk,, hvaremot hr Schenström önskade att dessa ord skulle utbytas mot allmän skola i stad eller skameral tjensteman. Hr Ekholm yrkade återremiss, och häri förenade sig slutligen flera af de föregående talarne. Hr Björck ansåg alla dylika restriktioner skadliga samt hoppades, att den tid snart skulle komma, då man mer och mer kunde frigöra sig derifrån, och yrkade på denna grund bifall till utskottets betänkande. Isamma syfte yttrade sig hrr Hjerta, Ditzinger, Lindeström, Gåhn och Grape. Vid votering blef utskottets hemställån i denna punkt bifallen med 27 röster emot 26. Vid på aftonen fortsatt plenum föredrogs betänkandets andra punkt, dels afstyrkande någon åtgärd med anledning af väckt motion om undanrödjandet af nu stadgade inskränkningar i rättigheten attidka händel på landet, så att alla lofligen införda utländska varor finge af landthandlare försäljas, dels tillstyrkande bifall till väckt förslag, att salubod å landet må, under i öfrigt stadgade förbehåll, kunna få anläggas på minst en mils afstånd från närmaste stad eller köping. Vid föredragning af första punkten häraf yrkade-hrr Björek och Schwan återremiss brr Grape Och Gahn talade för bifall till motionen och äfslag å betänkandet, hvaremot hrr Bohman, Staafj. Fristedt, Difainger, Ekholm, Loven och Lamberg yrkade godkännande af utskottets hemställan i denna del, i hvilket beslut ståndet ock stannade, vid härom anställd voteriog, med 33 röster mot 16. Hr Selggren åberopade :sin gjorda reservation deremot, att utskottet ej velat tillstyrka att rättighet måtte lemnas åt handlande på landet att, i likhet med dem i städerna, få försälja alla inhemska och till införsel lofliga varor. Vid föredragning af frågan om rättighet att öppna salubod på en mils afstånd från närmaste stad eller köping, hvilket utskottet tillstyrkt, uppstod enlängre diskussion. Hr Schwan yrkade bifall till utskottets betänkande, äfven med fara att blifva en af de 12 tecknade, som hr Schenström omnämnt. För bifall till betänkandet talade dessutom hrr Eramer, Loven, Ditznger, Bager, Hjerta, hufvudsakligen ur den synpunkt, att det var den fria konkurrensen, som var all verklig handels lif, att några så stora vådor för de mindre städerna häraf ej vore att befara, som man förespeglade sig, samt att för landsbygden vinsten häraf öfvervägde olägenheterna. Hr Schwan anförde såsom exempel, att de tvenne städerna Arboga och Köping, oaktadt de ej lågo på ett sådant afstånd från hvarandra, som handelsordningen föreskrifver, eller de tre fredsmilen, ändå kunde existera. Ville man vara konseqvent, så skulle nu en af dem bortvoteras, men hvilken, derom var frågan. Beklagade, att han för voteringen bärom saknade många af ståndets ledamöter, som tänkte lika med honom. Ville för öfrigt gratulera skråintresset till den möjliga seger, som det nu kunde vinna. För afslag å betän kandet talade hrr Schenström, Ridderstad, Ekholm, Lnstedt, Bäcklin, Fristedt, Carlsson Wistelius, Bohman, Bruhn Fidel, Sundblad, Staaf hufvudsakligen ur den synpunkt. att det vore ett ordentligt intrång i de mindre städernas rätt, som fingo vidkännas dryga utgifter och kontributioner för sin bandel, utom det attfara låge häri, ått på sådant sätt kringgärda deras rätt. Vissa ledamöters uttalade liberalism vore ej på sin plats, och syntes ekonomiutskottets betänkande komma allt för tidigt. Hr Rydisr sade sig ej hafva tänkt yttra något i denna fråga, men fann sig dertill uppmanad genom de väl skarpa anspelningar, som blifvit gjorda på de mindre städerna, hvilket påminde oss fabeln om rättan som satt i osten och gjorde narr af den fattiga kyrkråttan., Han önskade att de större städernas representanter ville taga skeden ivacker hand och låta kyrkan stå midt i byn. Vid anställd votering blef betänkandet med 32 röster mot 16 afslaget. 3 momentet, afstyrkande några åtgärder med anledning af väckt motiou om ändring i sättet för erhållande af rättighet till handel å landet, godkändes atan diskussion. Statsutskottets utlåtande n:o 75, tillstyrkande ett anslag af 8000 rår för befrämjande af adjunkten Thorells vetenskapliga expedition till Ishafvet, bifölls enhälligt. ; Talmannen tillkännagaf, innan plenum upplöstes, att ekonomiutskottets betänkande n:o 37, rörande norska frågan, till behandling förekommer i nästa lärdags plenum. Rättegångsoch Polissaker.