Huru man förenar och huru man ; söndrar-. (Utdrag ur dr P. Wieselgrens föredrag om sunion och unitets.) Den 24 Nov. 1814 sämtalade en general R. och en justitiekansler Tr. W., och den senare antecknade samtalet samma dag. Derom läses i B. Lex. XIV p. 375. FR. Illa att konventionen i Moss afbröt armåns framgånkar. :Tf. W. Hvad skulle armån göra så sent på hösten ? SR. Lägga sig t. ex. 30,000 man stark i vinterqvarter på slättlandet, då Kristian drog sig uppåt Bergen och Trondbjem, för att 1815 börja kampagnen ånyo. s Tr. W. Hvarifrån taga armåns underhåll? Genom att begära något af norska folket, kalladt till riksdag, eller, om de kallade ombuden; ej :komme — hvilket väl var sannolikast — genom. att brandskatta de fattige norrmännen och derigenom göra oss ytterst förhatliga? Genom att af Sverges tTikes stänständer tigga en krigsgärd, lik den, gom gjorde det så lätt att afsätta Gustaf IV Adolf och egga svenska folket med de starka franska sympatierna att än högljuddare ropa, att Ca:l Johan gick i den oefterrättlige konungens fotspår? Eller skaffa sig rätt att upptaga utländskt-lån, då dylika knappt könde fås, sedan de långvariga krigen gjort det nödvändigt för sjelfva ryske kejsaren att taga engelska subsidier? För öfrigt hade, Wirsn höstidligt försäkrat. atf med November månads slut vore alla ressurser förbi, Skulle innan dess en riksda; hafva hunnit samlas och med våra tröga forråer afgöra om en så vigtig, så alla rörande fråga? Skulle! sedanalla intriger i Europ hvilat under den långa vinterhvilan för, vår ärmå? Skulle vi emottaga anbudet af rysh: hjelptrupper och hoppas att dessa ej — tvört emot det uttryckliga vilkoret — begärde svensk sold? Bennigsens ryska kårer i St:vig och Holstein stodo visst till kronprins: disposition; men hade det varit klokt att säncz kossacker på det norska folk, hvårs kärlek vi behöfde för att behålla eröfringen? Hade dut varit en nationalära att behöfva den bjelpe: Att gå hem och sända soldaterna till si. rotar, för att återkomma till våren, skulle vi,