Cu VISS SVITSLATTITS Vu TJÖMTBLTILTTICIS TJU vid Ragnaröks inbrott, förnimmas nu betydlig mildare toner. Måtte detta förtfara. Qui vivra verra! Bref från Östergöthland. Herr Redaktör! Det händer understundom att de resp. tid ningsredaktionerna i hufvudstaden då de råk: i tvist med hvarandra — och det sker, Gud bättre! ganska ofta — vädja till opinionen : landsorten, hvarefter landsortstidningarne tags: saken omhand och afgifva sina vota, så god! de förmå. Detta är nog bra, såvida dessa tidningars utgifvare först och främst förstå hvad det är hvarom man tvistar, och dernäst verkligen angifva sin orts opinion, och icke uppgöra en sådan på förhand, ty då bevisa naturligtvis deras framställningar ganska litet, ofta alls intet. I den norska frågan har så väl Aftonbladet som Dagligt Allehanda önskat få erfara den rådande opinionen i landsorten, och det är med anledning deraf som jag tager mig friheten lemna några upplysningar, grundade på den beröring, som jag står uti till en mängd personer af olika sambällsställning, inom Östergöthbland. Det är klart, att uti en fråga af den beskaffenhet, som den norska, måste opinionerna vara delade inom en provins sådan som Östergöthland, hvarest finnes både en skarpt utpräglad aristokrati, ett hierarkiskt presterskap och en upplyst och frisinnad allmoge. Att de begge förstnämnda kategorierna alls icke ha något emot — ja till och med önska — att norrmännen måtte qväsas. och .förödmjukas, behöfver jag väl alls icke nämna. Svårligen kunna de fördraga att en så frisinnad statsförfattning finnes som den norska, och för dem skulla det vara ljufligt, om den kunde tillintetgöras, åtminstone så tillvida, att den icke blefve bättre än vår: Dock finnas ganska många herremän inom provinsen, som, i likhet med hela den bildade allmogen, äro ganska välsinnade för norrmännen, och alls icke undra på att de i det yttersta hålla på sina politiska rättigheter och sine sjelfständighet. Med sådana åsigter är det ganska naturligt, synes det oss, att norrmännen alls icke vilja veta af den der riksståthållaren, antingen han är norrman eller svensk, ty i begge fallen är hans befattning snarliken af dessa konungars fogdar, i äldte tider; som alltid varit förhatliga. Då nu norrmännen önska att riksståthållarebefattningen skall afskaffas, dels emedan den befinnes öfverflödig, hvilket bevisas. deraf, attiden icke på många år varit tillsatt, och dels emedan den... anses förhatlig, så kunna vi alls icke förstå, ; hvarföre någon enda verkligt frisinnad:ssvensk! man vill påstå, att samtycke till detta afskaffande skall lemnas äfven af den svenska regeringen ; ty denfrågan är för Sverge alls icke af någon betydenhet. Icke ökas vårt anseende i utlandet derigenom, att vår regering. tillvällar sig makten att äfven besluta om -en befattning i ett annat land. ochficke ökas vår makt derigenom; i fall till exempel den svenska regeringen skulle afstyrka bifall till norrmännens beslut att indraga det icke tillsatta riksståthållareembetet? Det myckna skriket emot norrmännen, derföre att de önska att konungen, i samråd med den norska regeringen, skall afgöra ståthållarefrågan, kan endast vinna bifall hos dem, som hafva sin lust af att reta norrmännen, för att hindra deras anslutning och förtroendefulla närmande till oss, och att öka i stället för att minska svalget emellan tvenne folk, som .af försynen äro skapade att vara vänner och bröder. Då borgareoch bondestånden nyligen uttalade sina varma välönskningar för de italienska folkens frihetssträfvande, och denna demonstration behandlades med ett visst förnämt förakt af adeln och presterna, förstodo vi härnere ganska väl att åsigterna rörande folkens frihetssträfvanden i allmänhet betraktades med helt olika blickar af de begge första stånden och de tvenne folkvalda. Men vi förmå icke att tyda meningen, on nu, di den norska frågan skall behandlas, borgareoch bondestånden skulle uttala andra och alldeles motsatta åsigter än i den italienska. Att åter en revision af unionsförfattningen är af behofvet påkallad torde ingen bestrida, och den lärer också allmänt önskas, enär först sedan ett på liberala grunder uppgjordt nytt föreningsfördrag blifvit tillvägabragt, den Skandinaviska norden skall med trygghet kunna gå sina framtida öden till mötes. Att Östgötha Correspondenten på aldra sista tiden med mycken ovilja uppträdt emot norrmännen, specielt i ståthållarefrågan, har icke särdeles inverkat på opinionen inom provinsen, af det skäl stt vi alla veta huru lätt hr Ridderstad tager intryck; isynnerhet om man kan sätta hans fantasi i verksamhet, huru oftå han i bästa välmening förlöper sig, och huru svårt han — oaktadt sin i grunden så ädla karakter — har att någonsin medgifva ett begånget misstag. Ingen kan vara större frihetsvän än Han; men hans lättrörliga sinne jagar honom ofta på afvägar, der han upp träder såsom despot eller till.despotismens favör, utan att sjelf inse. det. Östgöthe. Huru man förenar och huru man ; söndrar-.