RESER AR MAR OR) OS PN ME PÅ en gång var värdig det minne, som utgjorde dess föremål, och den nutidens vackra anda med afseende på de för 150 år sedan besegrade (vi låna grefve Stenbocks väl funna ord), hvilken utgör för det nya slägtet på ömse sidor Sundet ett så hedrande karaktersdrag och innefattar en så glädjande borgen för nordens hela framtid. SÅ Om samma fest, som egde rum den 28 i sistlidne månad, ger Öresundsposten för den 29 följande skildring: Sistlidne gårdag egde ofvannämnde fest rum och på ett sätt, som i allo kan kallas lyckadt och värdigt sitt föremål. Sedan underloppet af förmiddagen en ofantlig mängd landtfolk och gäster från närgränsande städer inträffat i staden, samlades kl. half 4 e. m. de särskilda kårer, hvilka, enligt utfärdadt program, skulle företaga ett festligt tåg upp till Ringstorps slätt, hvarest det berömda slaget stod 1710. Dessa kårer utgjordes i följande ordning: af elementarskolans elever, stadens lärgossar, stadens gesäller, frivilliga brandkåren, festkomiten och inbjudne, landtmännen samt sist Helsingborgare af särskilda klasser; kl. 4 satte sig detta tåg med musik, sång och en mängd vajande fanor, i rörelse och anlände under det skönaste väder en halftimma derefter till Ringstorp. Sedan man hit anländt, rangerade sig dei tåget deltagande som också den ofantliga folkmassa, hvilken var förut samlad på fältet, i fyrkant kring en stor huggen granitsten, hvilken förut blifvit å platsen upprest, bärande inskriptionen Den 28 februari 1710, jemte Måns Stenbocks initialer. Stadens förman, handlanden Hafström, uppträdde nu på en improviserad, med grönt klädd talarestol och i ett kort föredrag påminde om betydelsen af den plats, der man befann sig; och af den anledning, som här samlat en så stor menniskomassa, samt slutade med ett lefve för segraren vid Helsingborg, hvilket besvarades med oändliga hurrarop och efterföljdes af fanfarer, Stenbocksmarschen, en sång samt kanonsalut. Härmed var festens första del slutad, och man återvände till staden, begifvande sig i samma festliga ordning till stadens teaterhus, som för tillfället blifvit särdeles smakfullt anordnadt för festens sednare afdelning. Scenen och salongen, hvilken sednare blifvit försedd med ett golf för tillfället, voro sammanslagna till en enda festsal, rikt upplyst och dekorerad med massor af grönt, mellan hvilka voro upphängda de flesta af Stenbocks höfvitsmäns vapensköldar, med verklig prydlighet utförda af herr målaremästaren Proetörius härstädes. Samme man hade dessutom utfört Stenbocks sköld i större dimensioner, hvilken var anbragt framför andra radens fondloge. I fonden af scenen var, såsom pendant härtill, upphängd det af kammarh. grefve Stenbock på Thorsjö till staten skänkta, i olja målade porträtt af fältmarskalken Stenbock, omgifvet af svenska fanor med öfverskriften: Stor i strid, Stark i fred. På flera punkter af festlokalen voro bord med bålar framsatta. Komitns ordförande öppnade här festen med att utbringa en skål för H. M. konungen och hans hus. Sedan denna skål blifvit drucken med den lifligaste entusiasm, afsändes af komiten genast en underdånig depesch härom till konungen i Stockholm, och egde församlingen den glädjen att kort derefter få sig af festkomitens ordförande meddesadt, att H. M:t hade per telegraf tillsändt festens deltagare ett svar, deri han med lifligt deltagande för festen? tackade för skålen. Derefter följde i ordningen skålar för H. M. konungen af Danmark (af possessionaten Hultberg), för dagens hjelte Magnus Stenbock (af borgmästaren Wejlander), f.r Stenbocks höfvitsmän (poem af G. H. Mellin, uppläst af kyrkoherden Werlin-Ohlson), för Stenbocks bondehär (af d:r Sturzen-Becker), för Stenbocks descendenter (af bankkamrer Karlson), besvarad af ättens nuvarande hufvudman kammarherren grefve M. Stenbock, för fosterlandet (af bataljonshästläkaren Petersen), för Norge (af riksdagsmannen Ola Jönsson), för Danmark (af d:r Sturzen-Becker), för qvinnan (af redaktör Borg), för Finland (af d:r Sturzen-Becker) samt ändtligen en skål för festkomiten. Alla dessa skålar beledsagades af musik och sånger samt mottogo enigaste och vackraste stämnin et af aftonen hade festkomitens o tillfälle att meddela församlingen ti nan inlöpande depescher med varma I gar från Sverges bondestånd (genom riksdagsmannen Nils Olsson), hvilket underrättade församlingen, att ståndet samtidigt drack Stenbocks och hans Gedepåges skål, en depesch, hvilken föranledde svars ögonblickliga afsän