STOCKHOLM den 6 Mars. Utrikes korrespordens. Berlin i slutet af Februari. Den 20 Februari sammanträdde en handelskongress i Berlin. Den består af framstående handlande från alla delar af riket, af ordförande och ledamöter i flera handelskamrar, af riksdagsmän och ministrar. Till sin ordförande har kongressen valt förre finansministern Hansemann. Dess första öfverläggningar ba. burit märkligt vittne om frisinnade tänkesätt. Den har uttalat sig för afskaffandet af transittullar, för räntans frihet och för decimalsystemets fullständiga införande. Jag skall framdeles meddela resultaterna af öfverläggningarne och besluten vid denna kongress, som icke alls är officiell, men som icke desto mindre kommer att utöfva ett betydligt inflytande på allmänna meningen och följaktligen på handelslagstiftningen. Man hoppas att på denna kongress skall följa en ännu större och vigtigare, med ledamöter från hela Tyskland. En medlem af den liberala majoriteten i kammaren, den lärde professorn i folkrätten von Rönne, har väckt motion om en anhållan hos regeringen, att den måtte begagna alla medel, som stå den till buds, för att få erkänd den grundsatsen, att i krigstid så väl enskild man som enskild egendom må njuta skydd till sjöss. I motiveringen af detta förslag erinras om det motstånd, Förenta Staterna i Amerika gjorde mot pariserkongressens förklaring af den 16 April 1856 och samma staters fordran att, om de afstode från kaperiet, makterna i stället skulle erkänna den grundsats, som motionären påyrkar. Vidare säges att Tyskland befinner sig i en alldeles egen ställning, enär dess handelsflotta, fastän i lästetal den tredje i verlien, dock ej är skyddad af någon stark örlogsflotta. Alla stater, med undantag af Storbritannien, ha instämt i den af Förenta Staterna uttryckta åsigten, och i sjelfva England äro meningarne delade. Hvad Preussen beträffar, afslöts mellan det och Förenta Staterna, genom Fredrik den store och Frankrike, en handelsoch sjöfartstraktat, som gick ut på att realisera idealet af sjökrig. Såsom en bland stormakterna, har Preussen nu största intresse af att bringa till erkännande en princip, som skulle tillåta det att i händelse af krig utveckla alla sina krafter utan att behöfva frukta, att dess handel skulle helt och hållet gå under. — Hr von Rönnes motion blir snart föredragen i kammaren och kommer utan tvifvel att föranleda intressanta diskussioner. Alla menniskor tänka naturligtvis ännu mest på de utländska förhållandena, och under den ovisshet, hvari man sväfvar rörande de närmast följande händelserna i Europa, ligga affärerna nere. Ingen tror på att det skall lyckas för Preussen och Ryssland att tillvägabringa någon konferens rörande de italienska angelägenheterna. Allt detta hindrar icke att annexationspolitiken skrider framåt, och man förutser betänkliga konflikter rörande Venetien, hvarigenom naturligtvis handelsverlden oroas. KL