i skolorna, dels som ett moment i ungdomens fysiska uppfostran, dels ock hufvudsakligen som den enda rationella grundvalen för en omfattande och betryggande nationalbeväpning, blifvit på sednare tider med värma omfattad af svenska pressen samt vid innevarande riksmöte gjord till föremål för flera motioner, har nästan samtidigt äfven i England denna tanke uppstått och blifvit agiterad. Då genom de ofvannämnda motionerna den vigtiga frågan kommer att behandlas redan af de nu församlade ständerna, torde det eJ vara utan sitt intresse att veta, huru de praktiska engelsmännen upptagit densamma och hvilka de män äro, som i Storbritannien arbeta på dess genomdrifvande. Det möte, som, enligt hvad H. T. förut meddelat, för ett par veckor sedan hölls i London i och för frågan om militäröfningarnes införande i skolorna, särskildt för att göra dessa till plantskolor för de frivilliga skarpskyttkårerna, bevistades af ett stort antal parlamentsledamöter och andra inflytelserika personer. Lord Bleho presiderade. Bland talarne för saken uppträdde den från Krimkriget bekante general sir de Lacy Evans och cheferna för Eton och andra af Englands förnämsta läroverk. Bref och helsningar med bifall till den af mötet omfattade frågan upplästes från lord Palmerston, biskopen af London, lord Brougham, lord Lyndhurst, dekanen af ChristChurch, earlen af Shaftesbury och andra; och lord Elcho tillkännagaf, att hertigen af Cambridge, earl Granville, lord John Russell, herigen af Argyll, lord Ashbumham m. fl. af Storbritar.niens förnämsta politiska och milirära auktoriteter förklarat sig vilja medverka ull sakens förverkligande. Resolutioner fatades enbälligt af det innehåll, att militäröfningar borde införas såväl i alla offentliga om i andra skolor såsom ett moment af den dlmänna uppfostran, egnadt att höja lärjunsarnes fysiska krafter och i hög grad medverka till deras moraliska förädling. En af esolutionerna, hvilken framställdes af prorosten för Eton, hade följande lydelse: Att varhelst gymnastik och militäröfningar blifit införda i skolorna, ha disciplinen och ;rdningen blifvit befordrade samt lärjungarnes intelligens och själskrafter icke mindre än leras helsa och kroppsstyrka blifvit böjda och atvecklade. mee — På förslag till kyrkoherdebeställningen ati Stora Mellösa och Norrbyås församlingars regala pastorat i Nerike ha uppförts: collega scholze, teol. kand. mag. F. Th. Hagberg, kyrkoherden mag. C. J. Callmander och regimentspastorn, komminister L. F. Asker. — Lunds Universitet. Kongl. Maj:t har under den 20 sistl. Januari beviljat professorn L. F. Westman ett års tjenstledighet, räknad från och med den 1 sistl. Februari, under hvilken tid adjunkten C. Y. Sahlin blifvit förordnad att bestrida de till professionen i teoretisk filosofi hörande föreläsningar och examina. Såsom sökande till följande akademiska lärarebefattningar hafva inom fatalietidens utgång sig anmält: Till anatomieprosektorsbefattningen e. o. amanuensen, med. licentiaten magister M. V. Odenius. Till adjunkturen i matematik, professorn vid teknologiska institutet H. Holmgren, docenten här vid universitetet magister J. D. Smitt, lektorn, magisterJ. L. Stenberg och docenten vid universitetet i Upsala magister E. V. E. v. Zeipel. — Borgareed har i dag efter vunnet burskap blifvit inför handelsoch ekonomikollegium aflagd af: snickaren M. Brandt, hofslagaren C. J. Olsson och snörmakaren J. A. Gråå. — Vid assistanskontoret äro från och med den 28 nästl. Februari till och med den 5 dennes, atgifna 2809 lån med 22,168 rdr, och inbetalda 2075 lån med 16,996 rdr rmt. — Från Helsingborg skrifves den 27 Febr.: I fredags tilldrog sig här i Sundet, vid fullkomligt stilla väder, att en på Helsingörs redd för ankar liggande holländsk koff, Neptunus, kapten Van der Ween, destinerad frän Liverpool till Rostock med last af sirup, blef af den med en häftig ström drifvande ismassan med den våldsamhet anfallen, att kettingarne sprängdes och fartyget redlöst af isen fördes utåt Kattegat och ändtligen sattes upp mot sjelfva Kullabergs yttersta pynt. Fartyget, som, oaktadt det redan under denna vådliga färd mellan isarne hade tagit någon skada, likväl förblef liggande flott några stenkast från klippan, torde näppeligen kunna räddas, hvaremot det är en möjlighet att lasten, eller en del deraf, kan blifva förd i land, ehuru endast med de ällra största ansträngningar från kustboernas sida. Ett annat fartyg, som ungefär samtidigt råkade i drift från Helsingörs redd, på grund af de påträngande drifisarne, hotades med samma öde som koffen, men lyckades klara Kullaberg och sålunda komma ut i Kattegats öppna vatten. — Nedanstående brefutdrag, hemtadt ur Göteborgs Handelstidning, ger en åskådlig skildring af vägarnes beskaffenhet i södra delen af landet, efter det sednaste starka snöfallet: Det ypperliga föret, som uppväckt en så allmän rörelse hos både unga och gamla, ingaf äfven mig den tanken att företaga en utflykt, och till J-—köPing, till den dyra fosterbygden, stod min håg. En vacker morgon för något mera än en vecka sedan satte jag mig upp i en andra klassens kupå, och så bar det af. Kalle Vinter var övanligt bitande den dagen, men jag utstod med stoiskt lugn hans verkligen näsvisa angrepp. Jag förbigår emellertid uppresan och det yiterst angenäma vistandet i J—köPing, ty mina -äfventyr började först på återresan till Göteborg. Jag lemnade J—-köping den 27 Februari tidigt på mergonen under ett lindrigt yrväder, och hoppades samma dag hinna fram till Fahlköping, för att den följande dagen med morgontåget ätervända till Göteborg. Emellertid var det temliigen sent då jag bann fram till Slättäng, yrvädret fortfor och jag ville ej i mörkret våga mig ut på Fahlbygden, hvilken lik en ofantlig pannkaka, här och der beströdd med litet sylt, utsträckte sig åt alla håll. Jag får följa med Törebodatåget, som passerar Fahlköping på väg till Göteborg kl. 11,40 i morgon, tänkte jag; tog Gud i bågen och qvarstannade på Slättäng. Följande morgon var jag ute i god tid, men ali lefi j jort en sådan resa. De B-PRN