till Villafrancabestämmelserna? Det är återinförandet af söndringstillståndet, det är ett förevigande af den osäkra ställning, som öppnar en återväg för de österrikiska erkehertigarne. Huru ett dylikt förslag skall emottagas af det folk, som dagligen väntat att komma i fullt åtnjutande af sina så länge uppskjutna förhoppningar, är ej svårt att gissa. Midt under alla dessa omskiftande planer och denna obeslutsamma politik har italienarnes syftemål aldrig förändrats, deras hänförelse aldrig afsvalnat. Inga fel och misstag hos de styrande myndigheterna i Turin ha förmått skaka deras ihärdighet i beslutet att förena sig med den enda italienska monarki, som kan utgöra kärnan till en större italiensk stat. Fåfängt har man sökt pröfva dem, utledsna dem. Deras gunstlingar har man tagit ifrån dem; de generaler och statsmän, till hvilka de hufvudsakligen satte sitt förtroende, har man aflägsnat; men deras ståndaktighet har följt dem genom alla prof öch har gjort deras trohet mot deras sjelfvalde konung till en religion. Då Victor Emanuel för några dagar sedan kom till Milano, trodde man att vissa nyligen timade händelser skulle förminska det hjertliga i hans emottagande. Men alla dessa förhoppningar kommo på skam. Intet krönt hufvud i verlden skulle någonstädes kunna ha blifvit emottagen med sådana hyllningar som dem, i hvilka lombarderna sökte ådagalägga, huru kärleken för deras konung och deras sak vore oförminskad. Kan någon inbilla sig, att hänförelsen hlir mindre då Victor Emanuel intågar i Florens, eller att inga bifallsrop komma att helsa honom i Bologna? . Det är numera för sent att vilja göra sig påfven bevågen, eller att närma sig Österrike. Inom några dagar sammanträda deputerade från Centralitalien och från Romagna i Turin och skola der rösta för sina respektiva staters förening med Piemont, och om Victor Emanuel är vuxen sin stora kallelse, så skall han utan uppskof emottaga den krona, som folken erbjuda honom, och hvartill Europa redan samtyckt. Att man i Toscana ingalunda varit beredd på de nyaste franska förslagen visar ett dekret af den 23 Februari, hvaruti Ricasoli föreskrifver följande ed för Toscanska nationalgardet: — Jag lofvar och svär att vara konungen och hans kungliga efterträdare trogen, att hörsamma statutet (Piemonts grundlag) och statens andra lagar, samt att noga uppfylla alla mina pligter till konungens och fäderneslandets väl. enn