MVIDTIULIG BA LelURtTe 4TUu IvInUllda MUCH, som skulle vara en borgen för framtiden, har blifvit så misskänd, att jag var i behof af en ganska djup öfvertygelse, ett ganska bestämdt förtroende, för att midt under de agitationer, man sökte mana till lif, bevara lugnet, hvil-: ket sannerligen ensamt uppehåller oss. Fakta talade emellertid högljudt för sig sjelfva. Under 11 år har jag ensam upprätthållit den hel. fadrens makt i Rom, utan att jag en enda dag skulle tunnat upphöra att i honom ära den heliga egenskapen af vår, religions öfverhufvud. andra sidan ha Romagnas befolkningar, plötsligen öfverlåtna åt sig sjelfva, följt en naturlig väckelse och sökt göra gemensam sak med oss i kriget. Skulle jag vid fredsslutet glömma dem och ånyo på obestämd tid utsätta dem för möjligheten af en främmande ockupation? Mina första bemödanden gingo ut på att försona dem med deras suveräner, och då detta ej lyckades mig, har jag åtminstone försökt att i de upproriska provinserna bevara grundsatsen om påfvens verldsliga makt. Efter allt hvad som tilldragit sig finnen I, att om också ännu icke allt är beredt, så kan man emellertid hoppas på en nära förestående lösning. Ögonblicket synes således inne att sätta en gräns för förutfattade. meningar, hvilka sträcka sig för vida, och att uppsöka utvägarne att i Frankrike inviga en ny fredsperiod. Redan har krigshären hlifvit minskad med 1530,000 man, och denna minskning skulle blifvit ännu betydligare, om ej kriget i Kina förestått, samt Rom och Lombardiet måst hållas ockuperade. Min regering skall oförtöfvadt för eder framlägga en mängd förslag, hvilka ha för ändamål att underlätta produktionen, genom billigt pris å lifsmedel befrämja de arbetande klassernas välstånd samt mångfaldiga våra handelsförbindelser. Det första steg, som borde tagas i denna riktning, bestod uti att bestämma tidpunkten för undanrödjandet af de oöfverstigliga skrankor, hvilka under namn af förbud utestängde många utländska alster från våra marknader och deri genom nödgat de öfriga nationerna till en för oss menlig reciprocitet.. Men en ännu större svårighet stod oss i vägen, och det var den ringa benägenheten för närvarande för ett handelsfördrag med England. Derföre har jag också beslutsamt sjelf åtagit mig ansvarigheten för denna stora åtgärd, hvarsifördelar för båda länderna ådagaläggas af den enklaste eftertanka. Såväl det ena som det andra landet skulle säkerligen icke underlåtit att hvartdera i sitt eget intresse inom några års förlopp taga initiativet till de ifrågakomna åtgärderna; men i detta fall skulle nedsättningen i tulltaxan icke ha inträdt samtidigt, och den skulle å ömse -sidor ha försiggått utan någon omedelbar ersättning. Fördraget har således endast påskyndat inträdandet af en tidpunkt för gagneliga modifikationer samt förlänat oafvisliga reformer karakteren af ömsesidiga eftergifter, hvilka äro egnade att stärka förbundet mellan två stora folk. På det att detta fördrag må kunna yttra sina verkningar i fullt mått, tager jag ert eftertryckliga bistånd i anspråk för antagande af de lagar, som skola underlätta dess utförande. Jag fäster isynnerhet er uppmärksamnet på kommunikationslederna, hvilkas utvigdning ensam kan sätta oss i stånd att uthärda konkurrensen med den utländska industrien. Då för öfrigt öfvergångens ögonblick alltid äro svåra, och då det är vår pligt att göra ett slut på den för alla intressen så skadliga ovissheten, så fordrar jag af er fosterlandskärlek en skyndsam pröfning af de lagförslag, som skola föreläggas eder. Genom råvarornas befrielse från all tull och genom nedsättning i de tullsatser, som betunga de förnämsta konsumtionsartiklarna, skola skattkammarens hjelpkällor lida en känbar minskning. Icke desto mindre skola inkomsterna och utgifterna år 1860 motväga hvarandra, utan att det göres behof af att anlita krediten eller taga sin tillflykt till nya skatter. Om jag nu för er framställt en trogen bild af vår politiska och kommersiella ställning, så har min afsigt dermed varit att ingifva er fullt förtroende till framtidenoch att göra er delaktiga i utförandet af ett verk, som bär stora framgångar i sitt sköte. Försynens beskydd, som i så ögonskenlig måtto kommit oss till del under kriget, skall ej fattas oss vid mitt fredliga värf, hvilket har förbättring af det stora flertalets öde till syftemål. Må ni derföre med fasthet fortgå på tramåtskridandets bana, utan att låta leda oss at sjelfviskhetens knot eller partiernas skrän eller otillbörligt misstroende. Frankrike hotar ingen, det önskar i fred och i fullt åtnjutande af sitt oberoende utveckla de väldiga hjelpkällor, som himlen förlänat det, och det bordc icke väcka någon misstrogen lättretlighet, redan derföre att det civilisationens tillstånd, hvari vi befinna oss, dag från dag alltmerc låter den menniskolägtet till tröst och lugnande ländande sanningen träda i ljuset, at ju rikare och trefnare ett land är, desto mera bidrager det att befrämja andra länders rikedom och trefnad.? m———ETRRS De nya franska förslagen rörande Italiens reorganisation, för hvilka viredogjort och som nu äfven bekräftats af de sednaste telegrammerna, utgöra fortfarande grundtemat för der utländska pressens betraktelser. I de med dagens post hit ankomna tidningar finner man emellertid berörde förslag hafva undergått en