manitet, som vill förödmjaka en annan. Sker sådant endast af nationalhögfärd, så är denna nation derjemte en Don Quixotte. Detta från humanitetens synpunkt! Hvad angår våra gamla frejdstora minner, så finner man dem alla i ridderlig kamp emot förtrycket, vare sig att det velat lägga bojan på oss sjelfva eller våra trosförvandter. Beöfs mera, att visa hvilken väg de ärorika minnena utpeka? Dernäst koinmer klokheten. Klok är endast den, som söker ett förnuftigt mål. med förnuftiga medel. Vi vilja tro, att begge partiernas mål är förnuftigt, nemligen en god mellanrikslag. Men till vinnande af detta mål fordras Norges frivilliga medverkan. Är det med retmedel man skall vinna det? Eller är det värdigt att, på krämarevis, framhålla ståthållareskapet såsom en bytesvara? Den positiva statsrätten är icke att leka med, isynnerhet då den manieras af riks rkivarien Nordström. Men vid bedömande huruvida Norge från den synpunkten ej skulle vara erkärdt annorlunda, än såsom afhängigt af Sverge, göres åtminstone sunda förnuftet ej behof af vidare bevis, än den omständigheten, att alla traktater med främmande makter känna lika litet ett enstaka Sverge som ett enstaka Norge, utan endast begge gemensamt, såsom les royaumes unis. Illa nog att i dessa anti-Metternichska tider ett sådant bevis skulle behöfvas, för att vindicera en fri stat dess sjelfbestämmelserätt, men rätt väl emellertid att ett sådant bevis fanns! Återstår juridiken. Alltid svårhandterlig, kastar den fram sin förargliga kontraktslära med dess obevekliga vitsord åt det slutliga aftalet. d. v. s. i detta fall riksakten. Denna anger sig sjelf såsom slutkontrakt. Den förkunnar Norges frihet och sjelfständighet. Och ändock skulle Norge vara af Sverge afhängigt? Och å hvad grund? Jo, emedan preliminärerna till. det slutliga. aftalet kunde genom klyftig slutkonst tydas såsom lutande ditåt. Preliminära förhandlingar, gällande icke endast bredvid, utan framför det slutliga kontraktet! — Hur mycket våra jurister ändå hafva att lära af vår riksarkivariel Se der i korthet de obetydliga synpunkter, från hvilka Allehanda biter i gräset. I allt öfrigt deremot har den goda tidningen rätt och behöfver följaktligen, såsom hufvudsakligen vinnande, ej vidare gäspa och vara ledsen. Jurist. NE EREIEEN KA