det iran aätskilliga predikstolar predikas mot regeringen och kejsaren sjelf, så är detta af mera ömtålig beskaffenhet, men likväl äfven förutsedt i kriminallagen. Tills vidare erinrar regeringen, som ännu ej vill använda hela strängheten mot predikanterna, om lagen af den 18 Germinal år X, hvilken hänskjuter dylika slags förbrytelser till statsrådets pröfning. Kejsaren —heter det tilljsluts — önskar frid och frihet för religionen; den djupaste aktning och det mest välvilliga skydd vill han tillförsäkra henne och hennes tjenare, äfvensom lugna de rättroende i afseende å deras tros bestånd och frihet; men han vill äfven, att de, hvilka mest borde önska allmän frid, ej arbeta på att störa densamma, samt att, då ingen i Frankrike står öfver eller utom landets lagar, dessa också samvetsgrannt efterlefvas. I Agerien, der man på den sednare tiden varit något mildare mot pressen och bokhandeln än i sjelfva Frankrike, börjar man åter bli sträng och tyckes vilja följa det i Paris gifna exemplet. Tidningarne i Algier ha fått sig en varning att vara mera betänksamma, och ett par broschyrer ha blifvit tagna i beslag. De officiösa tidningarne ha hittills undvikit att göra några anspelningar på Rhengränsen; men andra bonapartistiska tidningsförfattare äro ej lika varsamma. Så t. ex. skrifver den bekante Edm. About i Opinion nationales feuilleton: )Om Piemont:hade förblifvit inom sina fordna gränser, så skulle vi lika litet ha tänkt) på att begära Savoyen, som sardinarne skulle ha tänkt på att erbjuda oss det. Men nu har Sardinien, tack vare vårt bistånd, blifvit förstoradt med hela Centralitalien; våra välgerningar ålägga det en smula tacksamhet, dess förstoring ålägger oss att vidtaga några säkerhetsåtgärder mot Sardinien. Vi tillstänga vår dörr. Detsamma skulle ske, om Preussen inom några år förstorade sig med de närgränsande protestantiska staterna. Vi skulle uppriktigt gifva vårt bifall åt denna stora och helsosamma revolution; men vi skulle ej kunna underlåta att tänka på oss sjelfva och begripa, att ett förstoradt Preussen blir en farlig granne för oss. Vi skulle då tillsluta vår dörr och erinra Europa, att Rhen är danad att flyta mellan Tyskland och oss. Detta är en geografisk sanning, som vi ej ha rättighet, att glömma, men hvilken vi skola ha nog takt att tiga med, så länge Tysklands karta förblir sådan hon nu är. ENGLAND. Den af Disraeli föreslagna resolutionen rörande budgeten var af följande innehåll: Underhuset anser ej rådligt, att i en komitå rådläga om tullagarne i och för nedsättande el-1. er afskaffande af de i det engelsk-franskalhandelsfördraget uppräknade tullarne, förr än . det öfvervägt de i detta fördrag förekom-J: mande förpligtelserna och gifvit dem sitt bifall?. Han ansåg det vara af vigt, sade han, att sätta underhuset i tillfälle att förekomma en stor olägenhet; ty om underhuset såsom komite behandlade tullagstiftningen och antoge skattkammarkanslerens resolutioner, så vore han öfvertygad, att fördraget icke skulle komma under diskussion. Sedan skattkammarkansleren, hr Bright, samt lorderna Juhn. Russell och Palmerston bekämpat resolutionen, som deremot understöddes af sir H. Cairns, ). sir F. Kelly och sir 8. Fitzgerald, företogs omröstning, hvarvid, såsom redan är kändt, ministeren segrade med en majoritet af 63 röster. Det af Duncane föreslagna amendementet till budgeten, dervid ministeren vann en ännu mer lysande seger, nemligen en majoritet af 116 röster, var af följande innehåll: Underhuset, ehuru erkännande nödvändigheten att anskaffa tillgångar för de ökade utgifterna under det stundande finansåret, anser ej rådligt att öka den nuvarande statsbristen genom . att minska de vanliga inkomsterna, och det är ej sinnadt att genom en betydlig förhöjning af inkomstskatten svika landets rättmä-: tiga förväntan?. . I anledning af en interpellation i underhuset, huruvida från den 1 Augusti 1859 till början af nuvarande session någon skriftvexling egt rum mellan engelska och franska regeringarne rörande ön Perims besättande eller I om Suezkanalen, samt om regeringen, i hän-. delse så vore, ville framlägga densamma för underhuset, förklarade lords John Russell, att någon korrespondens ej förefallit rörande Perim, men väl om Suezkanalen, dock utan resultat. Sedermera hade sultanens sändebud i London erhållit en depesch från Konstantinopel, hvarigenom några förslag gjordes -ngelska regeringen. Man hade frågat henne, om hon vore villig att gemensamt med franska regeringen garantera Suezkanalens trygghet, förutsatt att anläggningen vore verkställbar. Engelska regeringen hade derpå svarat, att hon ej kunde ikläda sig en dylik garanti, Skjutprofven med den nya Whitworthkanonen ha fortsatts och, enligt uppgift i Times, lemnat ett alldeles utomordentligt resultat, Vid: en elevation af 33 grader utgjorde en trepundig kanons skottvidd 28,647 fot, hvarvid dock kulan nedslog 171 fot till höger om målet; det är dock att anmärka, att det var skarp blåst. På mindre distanser af 18.000 till 20,000 fot träffade skotten redan mycket noggrannare. Med en 80-pundig kanon af samma konstruktion hoppas man kunna göra ett godt skott på 30,00) fots afstånd. Hittills har Ingen af de Armstrongska kanonerna uppnått så stor skottvidd. Den bekante parlamentsmedlemmen för West-Surrey, Henry Drummond, bar aflidit. Det sedan gammalt ryktbara India house i Londons City skall; likasom det stora komPani, som byggt detsamma, snart ha upphört att finnas till. Dess konstskatter och värdefulla boksamling vandra till British Museum, dess byråer förflyttas till grannskapet af Downing street, och komma, tilldess det nya huset blir fördigt, att förläggas till Westminster hotell, som Tegeringen hyrt på tre år för