Article Image
Utom komiten, veta vi icke neller ar andra ollkaq srur meningar derom, än temligen obestämdt framkastade åsigter, i sammanhang med en i väsendtliga de sig skiljande uppfattning af vår allmänna försvars-4 batt plan, som blifvit uttalade uti en nyligen utkommen får broschyr om Stockholms befästande af löjtnant Man-4 äfve kell, samt de nu ifrågavarande artiklarne i Afton I mot bladet. Öfver förutnämnde komites förslag, liksom öf4 rigt ver vårt försvarssystem i sin helhet, har intet till-4rika fälle blifvit försaummadt att meddela fullständiga upp4 inb lysningar och göra landets representanter samt i främ4 kan sta rummet den delegation deraf, som egentligen har I ras sig uppdraget att derom taga närmare kännedom, tilf nemligen statsutskottet, dermed fullt bekanta mede!s: I fall: dessa planers framläggande och förtydligande genom I räcl muntliga föredrag, eller tryckta 2fhandlingars med-na delande, då sådant ansetts lämpligt. Vi vå a ätven Fiöör tro, tvärtemot författarens påstående, att det var dan dessa upplysningar, som på öfvertygelsens väg be-ånar redde förslaget framgång vid föregående riksdag, lik sig som vi icke alldeles misströsta om, skall komma att I Ett inträffa vid den innevarande, oaktadt alla de fiendt fvis liga bemödsanden, som nu trädt i dagen deremot.lvar Något benalighetsmaåkeri rörande denna sak har j ledes icke egt rum, annorlunda, än hvad som har: Idar sin grund i gällande författningar och föreskrifter. Ilem och som äro enahanda, oftast strängare, i andra län-Åstry der. Författarens klander i detta hänseende är så-J för: ledes i allo obefogadt. stol Lika oriktigt är hvad författaren yttrar om be-fege handlingen af dessa frågor i Danmark, synnerli då han vill göra en sammauställning deraf med hvad I ger som i detta hänseende hos oss blifvit gjordt och vid åder taget. De många komiteer, som för dessa ärender Å end varit tid efter annan nedsatta i Danmark, hafva ty-lutce värr sin grun ! i helt annat, än hvad författaren f kes vilja räkna styrelsen der till förtjenst. Den olyce! . liga politiska ställning, som detta värt grannrike ,r3 kat, och de täta skiftningar i åsigter om land ts an gelägenheter, som derstädes alltsedan år 1848 vari rådande; hafva icke kunnat blifva utan iufiytelse på äfven sådana frågor, som röra försvaret, så att ännr deraf föga kommit till utförande. Bästa beviset der för är, att, ehuru red5,a nära 12 är förflutit, se dan kriget med Holst sin och Tyskland utbröt, annv icke något blifvit g,ordt för att medelst befäst gar försäkra förb mdelserna mellan Fyen samt Sies vig och Jutlan, eller i öfrigt genom befsstnin gar förbereda försvaret derstädes, ehuru det spändv förhållandet med Tyskland fortfarande eger rum Sverge de.cemot eger sedan längre tid tillbaka e fullstäntigt utarbetad försvarsplan för landet och har åtven, hvad dess fasta platser beträffar, utav afvikelse :derifrån, till icke obetydlig del utfört den samma, så vidt de dertill anslagna medel räckt till När således författaren vill åberopa Danmark s ett exempel för oss i detta hänseende, så bevisar detta att hans uppfattning afven af dessa förhål Aanden varit felaktig. Likcsom författaren velat app -skatta tillgörandet i Danmark för försvarets ord nande i värde efter komiteernas antal, så synes han äfven vilja bedöma komitens i Stockholm grundlighet att gå till väga i och för frågan om hufvudsta dens befästande efter det antal gånger som komiterade samfaäldt tagit den omgifvande terrängen i ögon sigte, och som detta, efter författarens mening, icke skett nog ofta, så vill han deraf draga den slwimeming, att komiterade med tillräcklig grundlighet för farit. Sådant ådagalägger emellertid en stor oerfarenhet å författarens sida om sättet huru sådana arbeten bedrifvas; att dertill nemligen i första rummet goda och fullständiga kartor öfver terränger äro nödvändiga, samt att om man är i besittning a sådana, blir det en möjlighet att uppgöra ett be fästningsförslag öfver en punkt, belägen hvar sou helst, oberoende af en personlig närvaro på stället om icke sådant för tillfallet vore möjligt. Af komi tns ledamöter var den terräng, som skulle befästas säkerligen för ingen obekant, äfven innan komite: sammanträdde, helst ibland deras antal funnos per soner, som varit medlemmar af föregående komitcer för samma ändamål, utom det att under sjelfva ko mitåns tillvaro åtminstone en stor del af ledamöterna hvar för sig togo den terräng i ögonsigte. som: för tillfället var i fråga. Komiterade förskaffad: sig ock alla öfriga materialier, som satte dem i till fälle att grundligt kunna undersöka och bedöma sitt ämne, och kommo slutligen på denna väg till dc bufvudgronder, hvarefter befästningen af hufvudsta dens olika fronter borde ordnas, hvarefter utarbestandet i detalj sedermera uppdrogs åt chefen för ångeniörkåren, enär ett sådant arbete icke gerna ku: göras inom en komit6. Sedan alla öfriga dåetaljar beten, hörande till frågan, likaledes voro slutade oci af komiterade granskade, inlemnades ändtligen vi: årets slut det underdåniga betänkandet jemte pl neårna. Att komiten vid behandlingen af denna vi. tiga fråga hvarken gått förhastadt eller lättsinnig: till väga, derom bära dess arbeten vittnesbörd, och törfattarens hänsyftningar härpå äro, lindrigast sagd: otillbörliga. Uti sin redogörelse för sjelfva förslaget uppställe: förf. bland de ändamål, som komiterade dervid skull haft sig förelagda, äfven det, att en kortare tid försvara hufvudstaden mot en större styrka, tilldess al:: vigtiga föremål blifvit undanröjda till det inre a landets. Detta antagande af förf saknar all grun:: Tvärtom hörde det till de uppgifter, som genom komi terades förslag borde lösas, att befästningarne ick: allenast borde skydda mot en öfverrumpling, utz: äfven i och för sig innefatta vilkoren för ett ihär digt försvar mot en uthållande belägring, af växand: kraft och motståndsförmåga, i mån som det aktiv: försvaret ökades genom mindre eller större delars a! armån sammandragande till hufvudstadem. Hur: detta dubbla ändamål blifvit uppfyldt genom det gi lade förslaget, skall i det följande af denna artike ådagaläggas, äfvensom att Stockholms befästnings fronter, långt ifrån att endast vara beräknade för et! kortare motstånd, tvärtom torde få räknas bland d: starkaste befästningar som finnas. Vi skola nu följa förf. i hans anmärkningar öfver befaästningens verh och linier, så vid södra som norra fronten. Förf. låter förstå att komiten såsom hufvudforn för befästningen skulle antagit systemet af en kedj mindre verk. Här har förf. äter misstagit sig. Komi tin kunde icke begå det stora misstaget, att före! skrifva ett sådant vilkor vid verkens konstruerande. Tvärtom var valet härvid af form, skapnad och sto lek lemnadt alldeles fritt, för att vid hvarje särskild: fall kunna lämpas efter terrängen. Under förenämn de förutsättning anser förf. verket utanför Skanstull vara alldeles för stort, samt svårt att inse nyttan deraf, hvarförutan förf. anser såsom fel, att detta verk beherrskas af kringliggande höjder m. m. Du gifves ställen i författarens artikel, som ingifvit både oss och andra läsare den förmodan, att förf. icke är militär, utan hemtat materialierna till sin uppsat: från skilda bål, Ett af dessa ställen är det ifråga varande, som handlar om verket n:r 11. Det före faller annars ganska enkelt att begripa, att södr: frontens hufvudinfart, den enda fasta och således mes: farliga, borde förses med ett motsvarande starkt för svar, bestrykande på en gång den framföroch bakomliggande terrängen, hvartill fordrades ett visst ut rymme, som lyckligtvis äfven här fanns å den platå som kallas Qvarnbacken, den enda i hela befästnings kedjan. Detta verk uppfyller alla dessa ändamål utan att beherrskas af någon framför liggande höjd såsom förf. påstår. Att det först i ordningen bordc företagas till utförande, inses lätteligen af hvar oci en, då det betäcker den farligaste ävenuen till staden, så-att med detta verks fullbordan en landstiger fiende icke direkte, såmt icke utan att först nödgas bereda sig en öfvergång öfver vattnet, kan. inrycka i hufvudstaden. — Från dessa anmärkningar kommer förf. till norra befästningsfronten och anmärker, att komiten äfven här frångått det antagna systemet (eu kedja af mindre verk?). Vi hafva redan nämnt, att Så oo Pe tand 1 a hackor mö rr RR SRV GG

23 februari 1860, sida 4

Thumbnail