ärleksfulla; troöbjertade ögon: Först trodde jag dw hade blifvit dödssjuk; ochalla möjliga fasansfulla möjligheter flögo: mig: i sinnet — och nu är det encsådåh tröst att finnar att det blott var: pengarnen — R Blott pengarne! upprepade han med djup smärta, och utidvek hennes blick; liksom han 2j kutmat uthärda att: visa henne allt hvad han kände. När allt kommer omkring,, sade-hon lifligt, kunna de ej vara långt borta: I går voro de ju Här. Sotarne — vi måstestraxt skicka Jrawford efter polis. Du:skref-väl icke upp numtorna på sedlarne? tillade hon, i det hon ringde under det hon talade: : Nej, de skulle ju blott vara i vår ego en natt, sade han. Ja det var naturligt att du ej skref. upp numrorna.n Hjelphustrun syntes nu vid: dörren med: sitt ämbar hett vätten: Margaretha betraktade henne för att i hennes ansigte läsa brottslighet eller oskuld; Hon hade blifvit rekommenderad af Christine, som ej var den, som slösade med :sin gunst eller utan goda skäl bortaf den. En ärlig, anständig ehka, med:en talrik fåmilj att försörja medsittarbete. Detta hade Margaretha tagit henne för, och det såg hon äfven ut att vara. Högst torftigt! klädd; ty hon hade: hvarken tid eller råd att kläda sig bättre, men hennes utseende var friskt och! välmående; hon hade ett rättframt, om -ordningssinne vitmande yttre och tycktes allsicke förvirrad eller förundrad öfver att se doktor Browa och hans fru stå midt i rummet istörsta bedröfvelse. och förlägenhet.: Hon gicki omkring i rummet och fortsatte sitt göromål: utan att särdeles gifva akt på dem. Marga-; rethas misstankar föllo meroch mer på sotaren, men: han kunde ej hafva hunnit långt: bort, och banknoterna kunde knappt blifvit