Han gjorde så äfven. Han visade henne samma afton: sedlarne och låste in dem i sin pulpet öfver natten; men sel om morgonen voro de borta. De hade spisat frukost i ett rum åt gården, hvilket blott var halfmöbleradt. En qvinna, so 2 de tagit tillvehjelp för dagen, låg i rummet, som vette åt: gatan, och skurade efter sotaren. Doktor Brown gick in till sin pulpet, gnolande på en gammal skottsk visa, dåhan lemnade rummet; der frukostbordet stod: Det dröjde så länge innan han kom tillbaka, att Margaretha gick in att se efter honom: Der satt han på stolen, som stod närmast pulpeten, med hufvudet lutadt mot denna, i en ställning, som vittnade om den största förtviflan. Han hörde ej sin hustrus steg då hon röjde sig väg emellan den hoprullade mattan och de på hvarandra ställda stolarne, Hon måste röra vid honom innan hon kunde väcka honom. ? James, James! ropade hon förskräckt. Han såg upp och: stirrade på henne som om han ej kände igen henne. O, Margaretha ! sade han, tog hennes händer och gömde sitt ansigte vid hönnes bröst. .Gode, älskade, hvad har händt? frågade hor, troende att han plötsligt blifvit sjuk. Någon har varit här i pulpeten sedan i går qväll,, pustade han, utan at: se upp eller röra sig. ,Ochstulit penningarne, ropade Margaretha, och insåg genast hurw sakerna stodo. Det var en svår stöt, ew stor förlust) långt större än den af de får pund; medshvilka räkningen öfverskridit hennes beräkningar. Men likväl tycktes hon bättre bära den. Älskaden, sade Bon, det är ledsamt, men när allt kommer omkring så — vet du hvad ? sadehon och försökte: att upplyfta hans ansigte så mycket att hon konde blieka in i det och gifva honom all den uppmuntran, som låg i hennes