hållarefrågan, i7ändamål att. dermed göra gällande en s. k. principal ställning för Sverge och sedermera så mycket lät:are kunna få åvägabragt en revision ef unionsförhållandera på g-und af ett sådant principat. Så vidt vi kunna fatta, är denna väg så långt ifrån att leda till målet, att. den tvärtom aflägsnar derifrån för alltid och åstadkommer raka motsatsen af hvad som åsyftas. Svenska representationen skulle härigenom helt och hållet öfvergifva den starka och fördelaktiga position, den i denna sak innehar, och kasta sig in på en bana, der det icke finnes mera än två chancer, antingen att lida ett moraliskt nederlag eller att ifrån den juridiska eröfringens fält kasta. sig in på det materiella våldets. Sverges representation skulle genom ett sådant beslut klarligen visa och djupt inprenta hos norrmännen, att deras misstro och tillbakadragenhet varit fullkomligt berättigade; den skulle ådagalägga, att norrmännen haft skäl att, med anledning af de försök Carl Johan gjorde mot vissa stadganden i norska grundlagen, vara på sin vakt mot från svenska folket hotande faror för deras frihet; ty då Carl Johan endast sökte i grundlagsenlig ordning få undanröjda vissa grundlagsstad? ganden, så skulle Sverges representation deremot med maktspråk och utan att kunna uppvisa ett enda stadgande, ett enda skrifvet ord, hvarpå den kan stödja en sådan fordran. vilja omintetgöra 112:8 i norska grundlagen, som utgör dess slutpunkt och innebär grundvalen för sjelfständig norsk lagstiftning och oförkränkt eganderätt till grundlagen; den skulle härutinnan icke ega någon moralisk kraft att stödja sig på, då den uppträdde i motsats mot de sympatier, svenska folket känner för andra folks frihet och nationella sjelfständighet, och tillika emot det allmänna rättsmedvetandet; sådant detta under snart ett halft århundrade gjort sig gällande i häfd och praxis, och då dessutom största delen af de personer i vårt land, som något närmare tagit reda på frågan, måste insoch af samvete och rättskänsla drifvas att erkänna att ett sådant uppträdande innebure en grof rättskränkning. I fråga om resultatet af ett sådant uppträdande finnas tvenne möjligheter. Antingen ansåge sig H. M:t konungen icke kunna fästa något afseende Lå ständernas hemställan utan skulle behandla norska ståthållarefrågan på samma sätt som den behandlades 1834, d. v. s. i norskt statsråd. Representationen skulle härigenom komma i en högst ledsam ställning och efteratt ha gjort sig skyldig till ett tillbakavisadt attentat, skulle den ju ba förspillt all den kraft, hvarmed den kunde uppträda i unionsfrågan, liksom det vore menligt för dess konstitutionella inflytande och betydelse i allmänhet. Eller H. M:t konungen ansåge sig böra, med förkastande af den praxis, som hittills varit följd i afseende på denna sak, och oaktadt Storthinget uppfyllt alla de vilkor, som 1854af regeringen föreskrefvos, för attståthållareembetet skulle afskaffas, med anledning af en sålun..ä skedd framställning från ständernas sida, ställa denna frågas afgörande i beroende af föredragning inför svenska rådgifvare. I sådant fall kan man lätt inse hvad följden skulle blifva. Den utmärkte författaren till det norska Flygbladet, hvaraf ett n:o 3 nyligen hitkommit, bekräftar fullkomligt vår förmodan i det hänseendet. I samma ögonblick, som försök gjordes att föredraga denna sak inför svenskt statsråd, skulle de nuvarande norska statsråden vägra att deltaga i behandlingen af densamma och afträda ifrån sina befattningar under lifligt bifall från norska representationens och folkets sida; och så starkt är det konstitutionella inflytande Storthinget kan utöfva på Norges regering, så allmänt är medvetandet i Norge om rättvisan och vigten af denna sak, att der icke skulle finnas en norsk man, som skulle vilja inträda i konungens rådkammare på vilkor, att låta underkasta denna fråga svensk Behandling. Man skulle då ha kommit derhän, att få detta politiska drama riktigt inveckladt. Vi öfverlemna åt hvar och en att sjelf tänka sig. femte akten af detsamma. Det vissa är, att den icke skulle sakna en mäktig och intres: serad åskådare, om hvars applåder de båda skådespelarne kunde vara säkra, or OR