slagna Torandringen 1 de tor embetsmannen uti riksstaten uppförda lönevilkor, så finna vi icke obilligt att chefens lön höjes till 5000 rdr. Det kan äfven anses lämpligt att arkivariens och revisorns löner höjas, men att dessa förhöjningar sola tagas från sekreterarens lön, hvilken skulle förminskas med 1000 rår, dertll se vi desto mindre något skäl, som sådant påtagligen skulle i högsta måtto förlama byrins verksamhet och motverka uppnåendet af dess ändamål. Såsom skäl för denna nedsättning, äfvensom för den ifrågasatta förböjninÅgen af de öfrige tjenstemännens löner, har Åchefen anfört: samfällighetsarbetet, den trägna Htjenstgöringen, behofvet af skickliga tjenstemän och saknaden af andra utsigter till befordran än dem chefsplatsen erbjöde; men då den förutnämnda arbetsblandningen på intet Åsätt kan vara fördelaktig, lärer den väl icke kunna utgöra giltigt skäl för den ifrågasatta T förändringen, och de öfriga motiverna synas väl vitsorda nödvändigheten att samtliga tjenTstemännen (och icke minst sekreteraren) blifva, i förhållande till sina befattningars vigt och beskaffenhet, väl aflönade, men bevisa icke att dessa befattningar erfordra lika skicklighet doch aflöning. De äro också i sjelfva verket af mycket olika natur, såsom man inhemtar af det komitebetänkande, som legat till grund för beslutet om verkets inrättning. Detta betänkande innehåller nemligen att sekreteraren eller, såsom han benämndes, expeditionssekreteraren skulle, lika med de i utländska statistiska byråer anställda adjoints, souschefer eller sekreterare, deltaga i uppsättningen af de statistika berättelser eller redogörelser, som komme att utgå från byrån, hvartill grundlig insigt i statistik ocherfarenhet i bearbetningen deraf synas vara oundgängeligen erforderliga, såframt denna bearbetning skall blifva öfverensstämmande med vetenskapens fordringar och förvaltningens behof. Dål man derjemte ihågkommer att det nya embetsverket skulle, jemte hela betolkningsstatistiken, bearbeta den mängd öfriga gre-Å nar af statistiken, som icke genom annat embetsverks omsorg behandlas, ombesörja fortgående öfversigter af hvarje särskild gren af statistiken, utarbeta nya formulärer och söka verka till förbättrande af den officiella statistiken öfverhufvud samt dessutom utgifva en statistisk tidskrift, hvilket allt icke lärer kunna utföras och medhinnas äfven af den skickligaste chef, utan verksamt biträde i uppsättningen af en dertill kompetent sekreterare, inses lätt skälet hvarföre statsmakterna tillade denna befattning högre löneförmåner än arkivarien och revisorn, hvilka tillsaites för registrering af mål, förtecknande af böcker och revidering af tabeller m. m. Hvad beträffar den gemensamhet i arbetet, som af chefen anföres såsom skäl, hvarföre sekreterarens lön borde nedsättas, visar det sig af komitbetänkandet, att komiten tänkt sig möjligheten att en dylik gemensamhet skulle till någon del blifva behöflig, utan att hon derföre funnit bestämda tjenster med olika lönevilkor kunna umbäras. Komiten talar nemligen, sid. 204, om det ömsesidiga biträde tjenstemännen böra lemna hvarandra, och anser att åtminstone till en början ett samfäldt deltagande i byråns göromål kan vara lämpligt; men förklarar, sid. 205, i fortsättning af detta yttrande, att de af henne föreslagna tjenstedetaljerna, hvar och en ut-J: göra en oundgänglig del af mekanismen i embetsverkets gång m. m. i samma anda. Det är nemligen klart att en gemensamhet i vissa arbeten mycket väl låter förena sig med en särskild verksämhet i öfrigt. Komitn bar påtagligen tänkt sig tjenstemännen pligtige att till en början och innan den arbetsfördelning utvecklat sig, hvilken alltid under en mera utbildad verksamhet uppstår, när omständigbeterna det erfordra, biträda hvarandra, under det de för öfrigt bade sin särskilda verkningskrets. Det torde för öfrigt på intet sätt vara i embetsverken ovanligt, att tjenstemän med olika befattningar och inkomster biträda hvarandra och tidtals hafva gemensamma arbeten. Sådant lärer ganska ofta förekomma, och det synes på sin Höjd behöfva utiinstruktionen för verket utsättas, att tjenstemännen, jemte det de sköta sina särskilda befattningar, äro förpligtade att, efter omständigheternas kraf, dela arbetet i öfrigt. Svårligen lärer det för ett verk såsom detta kunna vara en fördel att, såsom den i statsrådsprotokollet åberopade arbetsordningen innehåller, alla tjenstemän vexelvis föra diariet, registrera mål, uppsätta skrifvelser (utom möjligen hvad angår hvarderas tjenstedetalj) och företräda chefens ställe m. m. Den riktiga grundsats, som chefen i sitt underdåniga memorial på ett ställe anför, att det arbete, som af en person kar med största tidsvinst utföras, aldrig bör delas på flera, synes föranleda att så mycket möjligt är enhvar bör sköta sitt, och en dylik fördelning af arbetet, med derefter lämpade lönevilkor, synes också blifva alltmer oundgänglig, i samma mån byråns verksamhet utvidgas, och såframt byrån skall kunna utveckla-en högre verksamhet. Märkligt är att, på chefens hemställan, regeringen nu förslagit, att sekreteraren i statistiska byrån, som, utom de för en vanlig sekreterare erforderliga egenskaper, måste ega skriftställareförmåga och vidsträckta statistiska kunskaper, skall hafva lägre lön än sekreterare i alla andra verk (som erhål!a 3500 rdr). samt till och med än registratorerna i kongl. kansliet och en del kontrollörer i räkenskapsverken, hvaremot komiten, sid. 206 yttrar: För innehafvaren af den under u:r 2 specificerade (sekreterare-)befattningen har ej blott en vanlig sekreterarelön synts alldeles otillräcklig, helst några sportler här icke kunns ifrågakomma, utan ock den till expedititinssekreterare i Eders K. M:ts kansli nu utgåen!e lön för ringa, hvaremot komiten ej vågat sträcka anspråken till det lönebelopp, somm är ekreterare i andra verk t. ex. sekreteraren j eneralpoststyreisen tillförsäksadt. Då ifrågaarande tjensts innehåfvare i verkligheter mA om rd Ft 0 co BANA MV FR FT 4 fn NR SE GI NG