Vi behöfva egentligen ingenting tillägga till den enkla och sanna teckning, skalden härofvan gifvit af den ädlaste bland alla frihetshjeltar, som den svenska jorden burit. Det är icke heller af nöden, att med andra ord upprepa något af det, som ett stort antal aktade män ur olika samhällsklasser uti en i gårdagens blad införd uppmaning till svenska folket yttrat om det tillbörliga deri, att nationen genom något yttre tecken bevittnar sin tacksamhet mot denne folkfrihetens förfäktare, hvars minne under århundraden varit till den grad missvårdadt, att man icke ens tagit vara på hans graf. 7ÄDet vore ett dåligt tecken för vårt folks nationalkänsla i denna tid, om man behöfde vidlyftigt anlita vältalighetens blomster, för att vid uppmaningen till resandet af en minnesstod åt Engelbrekt anslå strängar, som ljuda rent och klart i alla svenska hjertan. Man har ofta på sednare tiden tadlat öfverdriften i fråga om ärestoder, det isynnerhet i Tyskland grasserande raonuments-raseriet,. Men om någonsin en nationelärestod varit på sin plats, så är det väl, då det gäller att hedra den man, som, utgången ur hyddan. blef folkets segerrike höfding i kampen för frihet och rätt och som bättre och klarare än någon annan af de stora gestalter vår historia företer, kan sägas vara en representant al svenska folkets fribetskärlek, af den svenskhet, som upppenbarar sig i en ytterlig ömtålighet om egen frihet, förenad med samvetsgrann aktning för andras. fälcke beller kan man med skäl säga, att det är för tidigt att uppresa ett monument öfver den man, som för vårt land i verkligiheten varit och är hvad folksagans Wilhelm Tell är för Schweiz. Mer än fyra århundraeden ha förflutit sedån Engelbrekt föll son martyr för sin frihetskärlek och rättsinnhet. Historien har haft mer än tillräcklig tid att stadga sitt omdöme och visa oss hjeltens gestalt i full och klar dager, i hela dess herr lighet och enkelhet. Så vidt vi ha någon riktig föreställning om hvad som lefver och rörer sig hos svenska folket. anse vi oss ha skäl till den förutsättningen, att hvarje svensk man och qvinna, som känner någon glädje och tillfredsställelse vid tanken att vara svensk, och som icke är alldeles utarmad eller fullkomligt beroende at andra, som eger någonting, om ock aldrig så litet, att disponera öfver, skall skynda att lemna sitt bidrag och tillförsäkra sig om att ha någon andel i denna, i ordets fulla meming, nationella hedersbevisning. Vi förmoda, att de komiterade, som satt :sig i spetsen för detta företag, draga försorg om tillräcklig spridning af subskriptionslistor. Men för den händelse, att någon skulle vara i villrådighet för aflemnande af sitt bidrag. ha vi öppnat tillfälle till subskription å Af tonbladskontoret vid Mynttorget, och skall de derstädes antecknade eller till redaktionen för ändamålet insända af oss öfverlemnas till den i Örebro fungerande förvaltningskomiten.