Eorrespondens från Kalmartrakten. Den 18 Februari 1860. Det var en tid man trodde, att vintern flytt till Södra Europa. Astronomen Babinet gaf stöd åt denna förmodan, derigenom att han förutsade en serie af blida vintrar i Norden. Det var 1858. Vid jultiden det året var också kölden, enligt Kalmarposten, :å sträng söderut, att isen blef 54 alnar tjock i Donau, och 12 kardinaler fröso, enligt Barometern, ihjel i Rom. År 1859 vid julen tillfröso dammarne i Boulognerskogen, så att franska hofvet fick försöka sig på hal is. De stackars parisarne hackade tänder vid 15 graders köld, men tackade på samma gång himlen, att de icke bodde i Stockholm eller Lappland. StockKolmaren skrattade godt häråt, ty i Sverge hade man blidt väder. en skottåret 1860 kom: Babinets spådomar på skam. I Rom lefva nu kardinalerna krya, uppiggade af kejsar Napoleon, och i Donau fiskar Wienerdiplomatien i grumligt vatten, under det att bantägen sätta fast sig i snödrifvorna i det förenade konungariket Sverge-Norge. Man skottar och skottar, men det hjelper icke. Anamrna ett sådant skottår !? Uppkryad och uppvärmd af de många artiklarne om norska frågan? i de stora tidningarne,lät jag spänna för min trafvare, för attresa in till staden Kalmar. Som landtbo. och ståndsperson far jag sällan till staden för annat än att fira kungliga namnsdagar, för att bevista bolagsstämmor, helst sådana der det är fråga om stor utdelning, samt för att öfvervara hushållningssällskapets sammaänträden, då det är fråga om att vinna åtminstone en medalj i brons. Vid min ankomst till Kalmar tager jag alltid logis på stadens socictetshus för den omtyckte värdens skull: Sjelfva huset är dock sådant, att det invärtes påminner om societeten i Trelleborg. Detta är det bolags fel som eger stället. I en stad, som besökes så mycket af främlingar som Kalmar, har man rätt att fordra ett Örebro-hötel en miniatur. När en landtbo kommer till stan,