fan önskade bifaH till utskottets förslag. Hr Nördenfelt önskade också bifall till utskottets förslag och i samma riktning :alade äfven hr Montgomery På framställd propos.tion bifölls utsko.tets förslag. Vid ekonomiutskottets betänkande: n:r 28, afstyr kande väckta motioner dels om utfästande af belö ningar för de tjenligaste lärsböcker vid den första undervisningen i kristendomen, och dels om inskränk ning i katekesutanläsningen, uppstod en längre öfverläggning, hvilken öppnades af hr G. von Kremer, som önskade återremiss på utskottets förslag, och ansåg prisbestämningar för religiösa läroböcker i hög grad vigtiga, emedan de bidraga till författarerksamheten vändande åt detta båll. Ansåg sig icke behöfva bevisa, att utanläsning är för barnet ett verkligt ond: emedan det stärker ordminnet på begreppsminnei bekostnad; samt ville att lilla katekesen ensam skall läras utantill, men den stora deremot af läraren för klaras.! Uppläste biskop Agardhs tankar i ämnet och ansåg återremissen så mycket nödvändigare son denna utanläsnig vore en skadlig missriktning i hel: vår undervisningsmetod, vare sig att den yttrar si som katekesplugg i folkskolorna, som lexläsning i elc mentarskolorna, eller som den sorgligt ryktbara cxu mensfabrikationen vid universiteten. Hr G. Cede: schiöld instämde fullkomligt med den föregående tu laren, och ansåg katekesen hindra att, någon värm: någonsin kan inläggas uti religionsundervisningen, ti; den lägger lättjans hyende under läraren, för hvilke: det är särdeles beqvämt att kunna undervisa me: boken i handen. Ansåg denna lärobok och sättet fö dess lärande såsom religionens värsta fiende. Kuad: dessutom icke undgå att högligen förundra si öfver att utskottet helt och hållet förbisett friherr: Creuts i samma ämne väckta och på läroverkskom tåns betänkande grundade motion, samt instämde : Segäran on återremiss, med yrkande att utskotte: nåtte behandla dessa båda motioner i sammanhaun ined hvarandra. Uti dessa talares yrkande om åte: semiss instämde till alla delar hr Adelborg, greiv H. E. Tube, frih. Creutz, rih. Schultzenheim, som öv skade bifall till det af hr Lallerstedt i hans reserva tion afgifna förslag, hr P. R. Tersmeden, som und kastade utskottets motiver en genomgående gransk ning, och som fann utanläsningen i kristendomskuwv skapen ännu olämpligare än uti andra lärdomsgrenar der detta sätt att lära redan fått maka åt sig fö lämpligare undervisningsmetoder. Ansåg kristendomkunskapen böra medelas på historisk väg, oc sieke-inläras på samma sätt som deklinationer oc! språkreglor, — ty för ett sådant förståndsförslöand iolärande är denna lära för hög. Hr Nordenfelt uppträdde till försvar för utskottet förslag. och förklarade först i fråga om den af fr herre Creutz väckta ;motionen, att. som den är a slängt större omfattning, och som den; dessutom bli; vit väckt den sista motionsdagen, så har den änn icke kunnat till utskottets behandling förekomm Såvida I! K. M:t bifaller) riksdagens förlängning, skall utskottet icke underlåta att behandla densan ma. Hvad premien för en ny lärobok i dessa ämne: beträffar, så trodde talaren att en inre kallelse oc! icke ett utsatt pris borde framkalla en sådan. Nå den vore färdig, så stode det ju ständerna frit: belöna författaren, men)att:; sätta ut pris som för c afhandling om landtbruk eller annan industri, Your: icke värdigt ämnets höga vigt och betydelse. I fråg. om utanläsningen; medgaf; talaren att denna unde: visningsmetod allt mera försvinner, men att direkt förbjuda den, vore väl derför icke skäligt. Visste a egen, erfarenhet att utanläsningen är rätt god, oc ännu i dag lärde talåren sig utantill det hufvudsah liga af det, hvarom han ville resonnera med sig s, eller andra. Dessutom hade de flesta af utskotte presterliga ledamöter ansett att sådant underlag f kristendomskunskapen vore högst nyttigt och nödvär digt. Tager man bort katekesens form af frågor oc! svar, så hindrar man den mera obildade delen landets allmoge att sjelfva undervisa sina barni kr. stendomen, och man förutsätter då hos läraren e bildningsgrad, som talaren icke tilltrodde flertalet dem.. Önskade bifall till. betänkandet. Hr Lefre begärde återremiss. Statsrådet grefve H. Hamilto ansåg att ekonomiutskottet uti första punkten, av gående premies utfästande, icke kinnat komm till annat resultat än det gjort, ty denna fråg tillhörde :statsutskottets område. Ansåg den andr motionen också så litet utvecklad och bestämd till si syftning att utskottet icke kunnat tillstyrka densan: ma. Trodde dessutom att tiden icke nu är lämpli; till bortkastande af en del af katekesen, då så mång andra förändringar ireligiöst afseende nu äro å banc och detta lätt kunde åstadkomma oro bland de min dre upplysta. Ansåg det mindre vara sjelfva u ar läsningen, utan sättet hvarpå den tillämpas, som väck missnöje, men att man derföre icke borde rikta si anfall mot sjelfva saken, utan just mot sättet. Ar säg det likväl nödvändigt att för barnaundervisni gen få en lärobok, som kuude sättas i barnets han förr än katekesen, men kunde icke anse bibeln de: till lämplig, utan att i sammandrag : ch på ett lät fattligt sått först dertill lämpas. Kunde utskott: framkomma med ett förslag i denna riktning, s skulle talaren ieke tveka att med sin röst understöd; det. Kunde dock icke dela den åsigt, som anser utar läsning uteslutande för ett ondt, utan trodde de: förståndigt handhafd, Igga en god grund för fran tida kunskaper. : Skulle religionsundervisningen var slutad ined barndomen, så önskade: talaren att bär lilla och stora katekesen komme bort; m n detta : ju icke fallet. Man har sagt att katekesläsningt endast afser att anlita minnet och förståndet, d finns dock en tredje sak hos barnet, nemligen kän lan, till hvilken läraren i detta fall kan vända si: och i detta afseende trodde talaren att mycket go kunde genom katekesläsningen uträttas. Hr v. Qva: ten talade för återremiss. Hr von Koch instäm med grefve Hamilton, af hvilken han fann sig för kommen. Hr F. A. Cederschiöld talade iör återr miss, och trodde, i motsats till grefve Hamilton, a just nu vore rätta tiden inne för en sådan förändring vidtagande, ty man måste antaga, att den oro, sor råderi religiöst hänseende, har sin grund uti de fö mer, i hvilka kunskapen derom meddelas. Hr Cu: heim-Gyllenschiöld kunde icke tillstyrka något za instämmande i hr Lallerstedts förslag, än att stå det;i händelse af återremi s, måtte förklara, det d åkulle anse en sådan premies utfästande ändamål-e lig, och att ekonomiutskottet borde med statsutsko tet sammanträda för att i detta fall fatta beslut. . Frih. Iugo Hamilton instämde med utskottet i fi? gå om afstyrkändeaf premiers utsättande, ifråga åte om sättet för utanläsningens -användande, instämt talaren med dem som ansett densamma skadlig oc förfelad, och önskade återremiss, samt att utskott. måtte föreslå något sätt att få den döda ntanlexar å mvcket som möjligt inskränkt, men derför ick