TVÅ STÄDER). EN BERÄTTELSE GHARLES DlöKENS. Ostadig väderlek, enlång resa, osäkra fortskaffnings-anstalter, ett land, hvarest allting befinner sig i upplösningstillstånd, en stad. som till och med för er torde vara vådlig. Bäste Charles,, sade Lorry med glad tillförsigt, de skäl, ni anför, tala just för, att jag bör. resa, men icke för att jag bör låta bli. Paris kan ej vara vådligt för mig; ingen Jär bry sig om en nära åttioårig gubbe, der det fins så mycket folk, som det bättre lönar mödan att bry sig om. Hvad det beträffar, ati stad och land befinna sig i upplösningstillstånd, så förhåller det sig, ser ni, med den saken si, att om icke det vore fallet, så vore alls ingen anledning för handen att ditskicka från vårt hus här till vårt bus der en person, som känner staden och affärerna sedan gammalt, och som eger Fellsons fulla förtroende. Hvad åter beträffar de svåra vägarna, vinterkölden, med mera, så frågar jag er, Om jag, som varit så mång år i det husets tjenst, icke skulle vara redo att underkasta mig några små olägenheter för deras skuld, hvem skulle väl då vara det? Jag skulle väl ha lust att resa dit sjelfp. sade Darnay med tankspridd uppsyn, och liksom en, som talar högt för sig sjelf. : Jag får bekänna, sade Lorry, att ni är mig just en dråplig rådgifvare och förmanare! Ni skulle ha lust att resa sjelf! Och ni är en infödd fransos? En klok rådgifvare, min sann I S Bäste Lorry, det är just emedan jag är en infödd fransos, som denna tanke — hvilken jag nu omedvetet uttalade — ofta flugit mig genom hufvudet. Det är icke så lätt för den, som haft något deltagande för det landet och det stackars folket, och som gjort någon uppoffring för detta folk, att slå ifrån sig den ) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—27, 29, 84—38 och 40,