ER SRS Met NORGE. Konstitutionsutskotttet har enhälligt beslu tit att icke för närvarande tillstyrka införan det af årliga Storthingsmöten. Högsta domstolens utlåtande i frågan om behöfligheten af förändringar i grundlagen. innan juryinrättningen införes, lärer vara inkommet till regeringen och innehålla att juryn visserligen är öfverensstämmande med grundlagens principer, men att ändring af ff 20 och 88 5r nödig. S llfisket bar mera allmänt börjat, dock ännu i liten skala. Vid Levanger bar mar blifvit öfverraskad af att storsill för först: gången i mannaminne gått till i sådan myc kenhet, att man knappt med båt kan komms fram genom stimmen. En af de omständigheter, som göra norska armån till en folkbeväpning, är att bondens stuga är försvarsverkets depöt. Enlig! ou gällande lagstiftning förvaras nemliger beväringens vapen och mundering i roteqvar teren. Detta har regeringen föreslagit Storthinget att upphäfva och att bevilja mede till uppförande af förridshus. Såsom skäl för detta förslag uppger regeringen: att d: gamla roteqvarteren blifvit för få, sedan ut skrifningen utströckts öfver nya, stora distrikter; hvaremot invändes att det felet hade kunnat afbjelpas genom att inrätta nya roteqvarter, hvarå. ej kunnat uppstå brist, då det finnes öfver hundra tusen gårdar i landet — vidare att vapnens och munderingarnes underhåll skulle vara en börda för landet: hvarå svaras, att det är en börda, som folket gerna tål, om det blir befriadt från anskaffande och underhåll af vissa fältutredningspersedlar, såsom kokkärl o. d. — alt det skulle bli den beväringsskyldige lättar. att hemta munderingen på förrådet än på er gård i sin hemort; hvilket propositionens motståndare finna blifva beroende af lokala omständigheter; — slutligen att utredningspersedlarne ofta vanvårdas af dem, som hafva dem i förvar; hvilket å andra sidan påstå: höra till undantagen. : Aftenbladet slutar en uppsats rörande ifrågavarande proposition med följande yttrande: Derest mera giltiga skäl för en förändring ej kunna uppgifvas, och då det deremot är säkert, att den skulle ådraga staten ökade utgifter, så anse vi att man har full anledning att i denna sak förblifva vid det gamla. Såsom förhållandet nu är, utgör det en at föreningspunkterna mellan armån och den civila befolktingen. Och i vår tanka är det af vigt att upprätthålla allt hvad som erinras om enheten och solidariteten melan folket och krigaren -— att åstadkomma beröringspunkter och samverkan. Det är således ej blott som en vacker symbol man bör bioehålla den från förflutna tider härstammande anordningen, att krigarens vapen under fred äro lemnade i folkets vård för att af letta lemrnas åt fäderneslandets försvarare i arans stund. Detta värf kan lugt anförtros it den norske odalbonden, och vi se ingen inledning att företaga en sådan nationalafväpning som den, som skulle följa af den songl. propositionen.