en Ull Altonbladet insand artkel Torklarade vara hvad han med motionen åsyftade. Det kunde aldrig falla oss in att anse detrimligt att, på samma gång rikets ständer skulle önska en utredning och sålunda ansåge frågan såsom tvifvel och ovisshet underkastad, de skulle gå denna utredning i förväg genom att tillika begära, att norska Storthingets skrifvelse i ämnet skulle ständerna meddelas och sålunda. dessas kompetens att yttra sig i frågan erkännas. d Den som, utan att vara förblindad af passion och partiilska, genomläser alla våra följande artiklar i deras helhet, skall finna, att vi handlat ganska -konseqvesot i denna sak och alltigenom haft för ögonen samma mål: motverkandet af en blind agitation -och befordrandet af en sådan utredning, som kunde åstadkomma en lösning af frågan, som man från båda sidor kunde anse billig. Åtskilligt af hvad som från ena sidan blifvit andraget för den splitternya åsigten om frågans unionella beskaffenhet syntes oss visserligen tänkvärdt. Emellertid kunde deticke undanrödja vissa dubier, grundade på andra omständigheter och isynnerhet på den vigtiga omständigheten att, då det i statsrätten eljest är vanligt att de rättigheter, som finnas. grunda sig på tyälig lag och fördragens uttryckta menr:ay, man här deremot grundade ett splitternytt påstående om Sverges rätt i fråga om cit norskt grundlagsstadgande, hvarom intet förbebåll i någon handling finnes, på vidlyfuga slutföljder, på en mödosamt åstadkommen bevisning. Vi sökte befordra och påskynda denna utredning så mycket som möjligt, genom att begränsa diskussionen och oupphörligt påpeka, hvad som vore det egentliga i saken och hvad som behöfde belysas och utredas. Vi ha, som sagdt, hela tiden talat för en utredning, och vi göra det ännu i denna stund. emedan vi tro, att det endast är på denna . äg man kommer till ett verkligt re-ultat. För vår del finna vi visserligen saken numera så utredd, att det är oss alldeles klart, att den nya Nordströmska u,pfattningen icke håller stånd, och att den konstigt hopfogade grundval, på hvilken den är fotad, är så bräcklig, att, man må äflas och agitera och vädja till tfördomarne och blanda in främmande saker huru mycket som helst, det dock i alla händelser till slut skall befinnas vara en komplett omöjlighet att göra denna juridiska konstpro dukt gällande emot en nations enhäligt — af regering, representation och folk uttalade och på ett alldeles klart och bestämdt medvetande af sin rätt stödda önskan. Vi äro emellertid långt ifrån att anse en vidare utredning a! saken onyttig och kunna derföre för ingen del klandra att de, som anse en sådan behöfhg, fortfarande yrka derpå. En sådan skall aldrig kunna annat än ge ny styrka åt de skäl, som tala för Norges sjelfbestämmelserätt i denna sak; men det torde icke vara alldeles olämpligt att erinra derom, att ju förr och ju mindie otvunget man ger efter för rättvi a och billighet i denna sak, desto mindre komprometterar man vår ställning i densamma. desto mindre tillfogar man oss ett moraliskt nederlag och desto mera bidrager man dertill, att hela denna sak icke må utöfva ett menligt inflytande på den unionella frågan I allmänhet. Det heter visserligen från ett vist håll att den, som i denna sak uppträder, vore det än aldrig så oförståndigt, emot Norge, är en kämpe för Sverges rätt. Men detta, som klingar storståtligt och utan tvifvel äfven be dårar mången, som icke närmare tänker på saken, håller icke streck. Utom det att svenska folket icke har det ringaste verkliga intresse uti frågans realitet, så är det temligen visst, att man, genom att häftigt och ihärdigt arbeta för orättvisa påståenden i Sverges namn. minskar kraften af Sverges rättmätiga fordringar och arbetar sålunda i sjelfva verket emo: Sverges rätt och verkliga intresse. Här har från den agiterande sidan talats mycket om svenskhet och framkastats beskyllningar för mindre fosterländskt tänkesätt mot dem, som icke kunna godkänna dc Nordströmska teorierna. Dylika projektiler sakna udd och studsa tillbaka. Man tord: med det mest fullkomliga lugn kunna mottaga beskyllningarne om bristande nationalkänsla, när man 1 det fallet befinner sig i samma kategori med den ädle och frisinnade vetenskapsman, som på ett värdigt sätt bekläder Geijers lärostol, med flera af. de politiskt insigtsfullaste och mest frisinnade bland borgareståndets ledamöter och med hela bondeståndet, hvilka alla tillsammans väl i verklig svenskhet kunna, mäta sig med vår i så många hänseenden förtjenstfulle, skicklige och utmärkte riksarkivarie. : Vi skulle velat till granskning upptaga några af de sednast gjorda påståendena emot Norges (norska folkets och Norges konungs) sjelfbestämmelserätt i den föreliggande frågan, specielt hvad 1 Nya Dagligt Allehanda blifvit anfördt med afseende å kommissariernas påskrift å Grundloven af den 4 November och dess betydelse. Men då vår uppsats redan vuxit ut längre än vi från början bade ämnat och icke gerna vilja trötta våra läsare med en för stark portion på en gång af detta, nyhetens behag icke egande ämne, skola vi till en annan dag uppskjuta denna granskning. —-— 00 OR Förslaget om sekternas frihet är ett talesätt, genom hvars flitiga begagnande man på ett visst håll äflas att hos allmänhet innöta den föreställningen, att den på riksdagen å