Förslaget om sekternas frihet är ett talesätt, genom hvars flitiga begagnande man på ett visst håll äflas att hos allmänhet innöta den föreställningen, att den på riksdagen å bane varande frågan om en utvidgad religiös fribet här i landet ieke har något intresse för samhället i sin helhet, utan endast rörer dem, hvilka kunna hänföras till de kategorier, som betecknas med det i vårt allmänna språkbruk icke särdeles välklingande ordet sekterna. Man vill, genom att på detta sätt neddraga den stora humanitetsfrågan från sedlighetens och den allmänna rättvisans höga ståndpunkt, komma allmänheten att glömma, att sambhället i sin helhet lider, att sedligheten undergräfves, att aktningen för lagen slappas derigenom. att, under bägnet af föråldrade lagar, orättvisor utöfvas, samveten förtryckas och hyckleri uppmuntras , att icke tala derom, att derigenom den svenska nationaläran fläckas inför den civiliserade verlden. Vi måste på det kraftigaste proi.stera emot detta försök att uti en samhbällsangelägenhet af den allrahögsta betydelse på sådant sätt vädja till och söka vinna bundsförvandter hos okunnigheten, kortsyntheten och de råa fördomarne. Vi förklara emellertid på samma gång, att det ingalunda kan eller bör förbises, att det är tillvaron af dissenters, af sekter i landet, som tvingar äfven de för en reform på förevarande område mest motvilliga att söka vidtaga några åtgärder, att göra några medgif