äfvensom i barkoutskottet och vid revisioner, hvil före bondeståndets inträde densamma innehaft. Vid riksdagen år 1809 blef böndeståndets begäran om lika rösträttighet i banken af de 3 andra riksstånden bifallen. Bondeståndets första val till fullmäktige i banker underställdes K. M:ts stadfästelse, som meddelades den 23 Juni 1800. 3:0. Artikeln säger vidare i fortsättning af 2:dra punkten om magasineringen: Men härom kan väl blifva tillfälle att också talz någon gång särskildt; låtom oss nu söka uppdagu hvad motionärerna och åtskilligt annat godt folk som man dagligen hörer opinera i samma syfte tänka sig om konsolideringen och om det sätt. hvärpå sakerna komma att gestalta sig, när den är fulländad, äfvensom under det hon göres. Då den, som har stora inkomster, aldrig utgifver dessa, så växer hans förmögenhet oupphörligt. Har han skuldsedlar utelöpande, så kan denna tillväxt förete sig under två former: antingen att öka sina tillgångar, men låta sedlarne löpa oinlösta, eller ock att inlösa dessa. .Hvilketdera är det nu man vill att banken skull göra? Skaffa mera silfver i sina hvalf? Eller inlösas sina sedlar utan att utgifva nya? På båda vägarne kan man komma till det ofvan påpekade målet: silfverkassans bringande derhän, att en silfverriks däler finnes för hvarje utelöpande pappersriksdaler: men frågan är icke blott om hvad: det tjenar till, (hyvarom kanske mera sedan), utan i första rummet om huru det skall tillgå.s Det första och förnämsta, som vi arma mötionäre: och ifrare för bankens konsoliderande hafva att av märka mot hvad, i nu anförda stycke af artikeln säges, är: Att vi alldeles icke hafva det mål för vär Jörslag, som artikeln oss här behagat, vi tro blott pi skämt, tillägga. Vi vilja nemligen alldeles icke, at banken skall i sina hvalf samla så mycket silfver att der finnes en silfverriksdaler liggande för hvarjc pappersriksdaler som banken utfärdat. Vi tro osega mera praktiska åsigter i saken än så, och till bakavisa derföre det påstående, att vi äro enfaldigu silfversamlare för bankens hvalf. Vi föreställa oss något helt annat än detta mål, då vi yrka på ban kens konsoliderande, samt hoppas verkligen, att blifv: fe äfven af den värde artikelförfattaren, on an skulle täckas taga i öfvervägande hvad här ne danföre anföres rörande vårt enda och allvarliga syftsamt medlet att detsamma vinna, Vi antaga som en af alla erkänd sats, att realisa Vonens bestånd, d. v. 8. värdet af bankens sedlar, skal upprätthållas, samt att detta värde endast derigenon kan upprätthållas, att bankens reela fond städse hål les i det skick, att den genast vid anfoördran ka inväxla sina sedlar möt silfver. Vi känna, att bank. reglementet ålägger bankofullmäktige att icke låt: reella fonden nedsjunka till 10 millioner rdr och att, 0: så händer, bankens sedelskuld icke då får vara störr: än 40 millioner; det vill säga, att den aldrig får öfver stiga reela fonden med mera än 30 millioner rdr rmi Vi veta äfven, att bankofullmäktige, i fall reel fonden skule hota att sjunka mot detta minimun af 10 millioner rdr rmt, sköla vara i tid betänkt: att densamma förstärka. Vi veta äfven att banke: eger en så kallåd reservfond, som vidsådant tillfäll!: borde kunna anlitas. Men vi veta alla, att denn: fond är utlånad inom lardet, att den följaktligen icke kan, i behofvets stund, indragas utan att väck mycken klagan, samt att, om ock densamma kund: indragas, derigenom icke vännes annat än riksmyn: sedlar, hvilka icke till silfver genom vezelköp kunn realiseras i det ögonblick bankens reela fond behöfver förstärkas, emedah det just är vexelbrist, söv föranleder silfvers uttägande ur bänken och föror sakar behofvet af reela fondens förstärkning. Rik tigheten af denna enkla, för hvar man lättfattliga tankeledning lär ej kunna bestridas, och säkerlige: icke heller den lika enkla slutsatsen der:f: att e reservfond, ämnad till reela fondens förstärkning i behofvets stund, icke kan uppfylla sitt ändamål on den är utlånad inom landet, samt att den följaktliger måste vara utlånad på utrikes ort, d. v. s. bestå i goda, räntebärande utländska statspapper, hvilka i behofvets stund kunna försäljas mot silfver eller gulc såmt i sådan form förstärka bankens reela fond. Vi veta, att banken är i verkligheten rik, emedat den eger några och 20 millioner rdr rmt utöfyer sina skulder i. utelöpande sedlar och andra förbio delser, men ock att denna rikedom består i inrike. fordringar, af hvarjehanda slag. Vär mening är icke, att banken skall, nu eller framdeles, uppsäg: en enda riksdaler, hvarken af sin inom landet utlånade reservfond, eller af andra dess inrikes fordrin gar, för att bilda sig en reservfond på utrikes ori ty vi äro ej, som artikeln längre fram säger, någr: såkallade strypare, samt förstå alltför väl, att inge: benämning kan lättare än denna göra oss och vår. äsigter hos allmänheten förhatliga och derigenon motverka det goda vi åsyfta att tillvägabringa. Vår plan inskränker sig till den enkla och, som v aro, billiga fordran, att banken, som, enligt hvad of vwanföre är utredt, sedan dess begynnelse ådragit lan det åtskilliga så kallade realisationer och derigenon: djupt kränkt eganderätten, måtte åtminstone få be hålla räntan af sina kapitaler, den så kallade banko vinsten, för att af den småningom bilda en utrike stående, högst behöfl g, räntebärande reservfond, der igenom försäkra den sednaste realisationens bc stånd, såmedelst försona alla sina fordna synde mot svenska folket och eganderätten i landet, sam trygga Sverges myntvärde för all kommande tid. Sedan vi nu förklarat, att vi hvarken äro silfver mogasinerare, eller strypare, återstår att visa, att v .cke heller vid våra förslag, att bilda den nämnd: atrikes-reservfonden, äro otidiga tryckare på handel: cexeln. eller, som artikelförfattaren skämtande säger appköpare af sifver utrikes mot silfver, som vi tag: atör banken, hvilket slags skämt likväl torde få an ses mindre lämpligt vid allvarsamma finansfrågor behandling. Alla veta vi, att landet, för fortsättningen af jernväg:arbetena, måste upptaga utrikes lån; att dessas belop; under åren 1860, 1861, 1862 och 1863 troligen komm: att uppgå till omkring 25 millioner rdr rmt, hvarigenon riksgäldskontoret kommer i disposition af 25 millio ter vexlar. Af dessa vexlar föreställer jag mig at omkring 9 millioner komma att användas under lojet af 1860 vid liqviderande af återstoden i det s: Eällade 12-millionslånet, så att blott 16 millioner e! ler 4 millioner vexlar per år återstå. Hälften deraf 2 millioner, erfordras sannolikt till uppköp utrikes a materialier för jernvägarne. terstå således årli gen 2 millioner, svarande mot årliga bankovinster hvilken årligen lemnas till riksgäldskontoret mot : milloner vexlar, för hvilka banken uppköper utrike: räntebärande säkra statspapper för sin reservfönd Härigenom komma 2 millioner rdr rmt årligen i al! männa rörelsen, emedan bankovinsten användes; til jernvägsarbetenas bedrifvande i förening med de af talningar, som inflyta från dem som erhållit lån ai 12-millionslånet, hvilka afbetalningar sålunda kunn: ställas på 4 år. — i : Häraf synes, att så länge staten upptager utrike län för jernvägarnes behof, så länge kan ock ban ken med lätthet realisers sin behållna vinst för året Wan att sedelstocken undergår någon minskning, Glle khandelsvezeln i ringaste mån anlitas. Men skullej dt apptagandet af utrikes jernvägslån upphör, banken utrikes reservfond icke hafva hunnit till sitt erfor derliga belopp, så måste den anlita ER ep ke der de år, då densamma är ymnig och således kan utan handelns förfång, tillitas. (Forts. följer.) De politiska profetlorna. Till Redaktionen af Aftonbladet. Såsom ett litet bidrag till historien om politisk: Anrafatar hvarvarma i gårdagens Aftonblad handlas